Från NOTERAT av Yngve Kalin i Hyssna

Läs mer i  Arkivet för Noterat

Söndagen den 6 febr 2011 kl. 01.48

"Fruktansvärt dumt"

Lennart Koskinen har drabbats av plötslig klarsyn inför pensioneringen som biskop i Svenska kyrkan. Med många välformulerade påståenden, först i ett debattinlägg och sedan i en intervju i Kyrkans Tidning, beskriver han kyrkans kris och sällar sig till kören av dem som länge krävt en kriskommission och förnyad debatt om kyrkans identitet och uppdrag. Det är uppfriskande och välkommet. Vad han gör är faktiskt att bekräfta att vi i den lilla oppositionen vid kyrkomötet 1999 hade rätt på många punkter och att våra farhågor besannats.

Målande beskriver han tillståndet i en kyrka där de politiska partierna fortfarande regerar och tjänstemännen tagit över och håller på att köra kyrkan i botten. Den kyrkoorganisation de uppfann inför relationsförändringen år 2000 fungerar inte. Idén om en dubbel ansvarslinje med vigda och förtroendevalda är urholkad, säger Lennart Koskinen och som ett talande exempel nämner han att lägga arbetsgivaransvaret av prästerna på pastoraten. Alla visste att det var "fruktansvärt dumt" att göra pastoraten till arbetsgivare för prästerna. Ändå genomfördes nyordningen. Nåja, alla visste inte, de båda biskoparna Hammar och Wejryd förklarade i kyrkomötesdebatten - att de backat in i framtiden, efter att ha tänkt om i frågan. Det är tänkvärt att läsa om protokollen för oss som länge tyckt att deras sätt att gå varit bakfram!

Men Koskinen har rätt i sak. Det var fruktansvärt dumt - och konsekvenserna har blivit ödesdigra. Ordningen röstades igen med 209 ja, 22 nej med 8 nedlagda röster trots ett massivt motstånd från de flesta prästerna i landet, sakkunnigutlåtande från de teologiska fakulteterna och ett klokt särskilt yttrande i läronämnden från biskoparna Jonsson, Fjärstedt, Harlin, Krook m.fl. som menade att hela kyrkans apostoliska struktur hotades med lokalanställningen av prästerna. (Wadensjö skrev också under det särskilda yttrandet - men bytte sida i plenum!)

Men ledningsgruppens (Centralstyrelsens AU) konstaterande att detta var enda lösningen för att tillgodose arbetsrättens krav och skilja arbetsgivaransvaret från tillsyn seglade igenom hela vägen till det katastrofala beslutet och en total förvandling av Svenska kyrkan, som i den stunden blev en kongregationalistisk kyrka . Bara Dag Sandahl hade reserverat sig i ledningsgruppen.

När frågan diskuterades i kyrkomötet var den redan avgjord. Bara revisor Joakim Svensson bjuder upp till egentligt motstånd. Kontraktsprosten Tor Frylmark (S) företräder utskottet och förklarar att beslutet egentligen bara kan bli ett av arbetsrättsliga skäl och förklarar att ordningen måste genomföras för att undvika "organisationshygienska konsekvenser!" Ja, det står faktiskt så i Kyrkolagsutskottets betänkande! Han tyckte själv ordet lät fantastiskt, men upplyste att han kollat i Words rättstavningsprogram och funnit att det godkände det! Beslutet var nödvändigt för att undvika oklarhet vem som ansvarig i arbetsmiljö- och ansvarsfrågor.

Man kan verkligen hålla med Koskinen och tillägga: Det var inte bara ett fruktansvärt dumt beslut. Motiveringen var lika dum - med lite ansträngning hade frågan kunnat lösas när prästernas statliga anställningsförhållande upphörde. Men Words rättstavningsprogram vägde tydligen tyngre än kyrkans tro, lära och bekännelse. I konsekvensens namn borde fler paragrafer kanske ha ändrats:
Vad sägs om: "Vi tror på en svensk, organisationshygenistisk folkkyrka, fölåtelse för alla dumheter, så lite uppståndelse som möjligt och ett långt liv."

Vi var 17 som reserverade oss: Per Lindberg, Yngve Kalin, Sten-Åke Engdahl, Joakim Svensson, Jan-Anders Ekelund, Anders Reinholdsson, Britta Olinder, Anna-Lena Aruorsell Berglund, Göran Åberg, Tomas Forsner, Eva Forsell Aronsson, Fredrik Sidenvall, Per-Anders Grunnan,, Sonja Grunselius, Dag Sandahl, Tomas Lång och Lars Ekblad.

Kanske några fler lyssnar nu när kritiken inte längre bara kommer från Kyrklig samlings analysgrupp och andra som på förhand kan stämplas ut som ondsinta bakåtsträvare. Vid ett möte i Köpenhamn 2008 presenterades en rad papers där mycket av det som Koskinen nu bekräftar lyfts fram.  Läs dokumenten här