Till Yngve Kalins hemsida

Till Andra sessionen 19-22 sept 2000

duva.gif

Yngve Kalin:

Kyrkomötet 2000:

Första sessionen 16-19 maj 2000

Enligt den nya kyrkoordningen ska kyrkomötet sammanträda varje år under två sessioner. Den första sessionen med utskottsarbete ska hållas i september och den andra i oktober med plenum, beslut och allmänkyrklig frågedebatt. Denna ordning kom emellertid inte att tillämpas i år eftersom kyrkomötets ordförande på egen hand hade bokat lokaler i Uppsala till maj månad för åren 2000 och 2001. Kyrkomötet beslutade därför snällt om övergångsbestämmelser trots att det inte var svårt att föreställa sig att detta menligt skulle inverka på kyrkomötets arbete.

Pressat tidsschema

Det betydde att den session som hölls när Svenska kyrkans första kyrkomöte efter relationsförändringen med staten sammanträdde fem dagar i maj så behandlades en budget för kommande år som var gjord före bokslutet för år 1999 (man hann inte göra någon budget alls på annat sätt) och de utskott som valdes första arbetsdagen behandlade 10 skrivelser från Kyrkostyrelsen och 77 motioner. Motionstiden blev mycket knapp. De sista handlingarna anlände per post en vecka innan mötet öppnades. Ingen ledamot visste när handlingarna skickades ut vilket utskott hon eller han skulle väljas till, vilket gjorde det mycket svårt att systematiskt sätta sig in i den nästan 5 cm höga A4 trave som utgjorde kyrkomötets handlingar.

När nu mötet kom att hållas fem månader för tidigt blev det också övertydligt att det är en stor brist att den allmänkyrkliga frågedebatten först skall hållas vid den andra sessionen. Det betydde att det som många ville diskutera hänvisades till utskotten utan att någon övergripande diskussion hade förts. Många motioner behandlade ändringar i kyrkoordningen och för att ta några tydliga exempel, det faktum att kyrkoordningen redan visat sina brister och att prästerna inte hade något avtal blev aldrig diskuterat i en offentlig debatt vid majsessionen.

Biskoparna hotar kyrkomötets legitimitet?

Syftet med att förlägga kyrkmötet sammanträden till två sessioner är att ge ledamöterna god tid att tränga in i de betänkanden som utskotten avgivit innan de slutliga besluten fattas. Men en genomläsning av betänkandena visar, att många av dessa kommit till under stor tidspress och att utskotten egna överväganden är ofta pinsamt britsfälligt redovisade. Organisationsutskottet betänkande 2000:4 om kyrkomötets behandling av lärofrågor kopplades t. ex reflexmässigt samman med biskoparnas ställning och utskottets egna reflektioner i sin helhet lyder:

"Utskottet vill inledningsvis framhålla att frågan om biskoparnas rösträtt inte i första hand är en fråga om biskoparnas ställning utan om Kyrkomötets legitimitet och dess ställning som Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Detta är en viktig symbolfråga. Utskottet anser dock att då frågan tidigt grundligt behandlats finns det inga skäl att frångå 1999 års kyrkomötesbeslut. Motionerna 2000:51 och 2000:63 bör därför avslås. Vad gäller bestämmelserna om lärofrågornas behandling finns det inte skäl att avvika från Kyrkomötets beslut. Motionen 2000:3 bör därför avslås".

I den bakgrund som utskottet redovisar ges en hänvisning till den gamla centralstyrelseskrivelsen inför den nya kyrkordningen där det lakoniskt konstateras att "den situation inte skall behöva uppstå att kyrkomötet och läronämnden kommer på direkt kollisonskurs". Att Läronämnden i sitt yttrande inför just detta betänkande befinner sig på just den kollisonskursen, och anser att biskoparna bör vara med och ta ansvar för alla de frågor kyrkomötet behandlar verkar man helt strunta i. Även på andra punkter går Läronämndens yttranden stick i stäv med det som utskotten föreslår.

Arbetsbördan i utskotten varierade stort. Den tidigare möjligheten där utskottssekreterarna kunde använda en hel helg att ställa samman betänkanden innan betänkandena slutjusterades är nu borta. Det betydde t. ex. att budgetutskottet egentligen inte fick någon tid att arbeta in de yttranden som kommit från andra utskott med anledning av budgetskrivelsen.

Av de 77 motionerna avslogs 69 rakt av med skilda motiveringar, tre blev föremål för kommentarer, där utskotten ger till känna att förslagen bör övervägas och fem bifölls i sin helhet eller i delar t.ex. motionerna om praktiklön, kollektdagar och samefrågor samt forskningsfrågor och teologins ställning i Sverige.

Vad vill kyrkomötet vara?

Många ställde sig frågande inför den inramning som det första kyrkomötet "i den från staten oberoende och självständiga kyrkan" kom att få och den självbild som kyrkan förmedlade på detta sätt med all den pompa och ståt som det innebar att inbjuda kungen, drottningen, landshövdingen, Rector Magnificus och representanter för hela det officiella Sverige till öppnandet. med efterföljande slottslunch för 350 personer.

Den kritik som jag före mötet riktat i ett inlägg i Kyrkans Tidning mot uppläggningen av mötet där mycket arbetstid upptogs av lunchen, en gemensam kvällsbuffé och en konsert möttes i stort sett av tystnad med några tydliga undantag. Många från Kyrkans Hus visade på olika sätt att man delade min uppfattning. Därför blev jag mycket förvånad att kyrkans nya generalsekreterare Leni Björklund valde att gå i svaromål. Hon var ju knappast utpekad, och nu med facit i hand, kan man konstatera att allt det arbete, som "hennes" personal utför i Kyrkans hus och som ska granskas och utvärderas, på många sätt inte fick den genomlysning det förtjänande av de utskott, som hade den största arbetsbördan.

Diskussionsprotokoll

Kyrkomötets presidium meddelade vid mötets öppnande att de diskussionsprotokoll som förts av debatten i plenum sedan 1868 inte längre skulle föras utan ersättas med video- och bandupptagningar. När vi i POSK-gruppen högljutt protesterat mot denna nyordning, som praktiskt taget kommer att omöjliggöra framtida forskning om vad som verkligen hände i kyrkomötet, fick vi beskedet att i den nya kyrkoordningen står det inget om diskussionsprotokoll och att denna ordning nu strikt skulle tillämpas. Efter det att vi framfört att i motsvarande del i tidigare bestämmelser inte heller fanns några tydliga anvisningar, utöver ledamots rätt att ta del av sitt inlägg innan tryckning, gav sig till slut presidiet med sig och fullständiga protokoll kommer att föras i varje fall vid detta kyrkomöte.

Överläggningar och inte sanktioner

Det är intressant att Urban Gibsons (fp) motion om "vilka sanktionsmöjligheter som Kyrkomötet bör ha i förhållande till församlingar som avsiktligt bryter mot kyrkomötesbeslut" (läs Härnösand och Solberga) trots läronämndens och biskoparnas bifall åtskilligt modifierades av Tillsyns- och Uppdragsutskottet.

Läronämnden och biskoparna handlingslinje och svar till församlingarna, "som inte vet sitt eget bästa," var tydlig: "Möjligheten att införa sanktioner mot en församling som på egen hand avgör frågor utanför sitt kompetensområde eller på annat sätt sviker den lojalitet mot Svenska kyrkan i stort som är kyrkoordningens grundförutsättning bör ... prövas." (Ln 2000:1, s.2)

Betydligt mer realism och eftertanke kommer till uttryck i utskottets betänkande. (TU 2000:16) där det betonas "att vilja till samverkan och samförståndslösningar är av grundläggande betydelse vid tillämpningen av kyrkoordningen. I ett mycket välskrivet betänkande redovisas bakgrunden och rättsläget och kyrkoordningens ställning. Utskottets slutsats är att överläggningar mellan domkapitel och biskopar skall äga rum och erfarenheter från andra länder i liknande frågor skall tas till vara. Det ska bli intressant att följa hur biskoparna i plenum kommer att försvara sin handlingslinje och om kyrkomötet följer utskottets försiktiga linje. S-gruppledaren Torgny Larssons inlägg i Göteborgsposten i början av augusti i Solbergafallet ger signaler om att de socialdemokratiska representanterna i utskottet kan bli överkörda.

De nya gudstjänstböckerna

Men den viktigaste nyheten från kyrkomötet är nog det beslut som kyrkostyrelsen fattade vid ett sammanträde under kyrkomötesdagarna: Frågan om nya gudstjänstböcker skjuts på framtiden och nya böcker kan tidigast gälla från 2003! Den varsamma revisionen av handboken, evangelieboken och bönboken blev så omfattande att remisstiden måste förlängas. Det betyder att förslagen inte hinner behandlas under nästa år utan det blir det nyvalda kyrkomötet som får avgöra ärendet 2002!

Bakgrunden till kyrkostyrelsens beslut är egentligen ganska trivial. Förlaget har helt enkelt inte hunnit producera tillräckligt antal exemplar av böckerna för remissomgången. Samtidigt har en insikt växt fram, att ärendet haft en synnerligen märklig gång och är långt mer genomgripande än avsetts och är dåligt förankrat i församlingarna.

Det finns nu all anledning att kräva att alla församlingar ges möjlighet att yttra sig för att de ska kunna genomskåda spelet hur en varsam språklig revision kidnappades och blev en språngbräda för modeteologi av färskaste snitt! Det bli alltmer uppenbart för flera, att det över huvud taget inte finns något allmänt önskemål i församlingarna om någon handboks- eller evangelieboksreform. Metoden att använda en teknisk revision av språket med anledning av Bibel 2000 och göra den till en språngbräda för nyspråk och modeteologi håller kanske på att avslöjas. Hos mera insiktsfulla kan också skönjas resonemanget att det faktiskt är de kyrkliga böckerna som är det sammanhållande bandet i kyrkan just nu i vår splittrade kyrka. Kyrkordningen knakar. Kyrkan har inte råd med en handbokstrid i detta läge!

En ledamot i POSK-gruppen uttryckte sig målande vid gruppmötet när han konstaterade: "Man inbjuder till en boxningsmatch innan man påbörjat träningen om man antar de nya förslagen till gudstjänstböcker och inför sanktioner mot församlingarna som bryter mot kyrkoordningen."

Nu kan de kyrkliga böckerna bli en valfråga i kyrkovalet nästa år som kommer att kosta minst 60 miljoner på nationell nivå. Bäva månde de politiska partierna när "Fader Vår-partiet!" gör sitt intåg i kyrkomötet!

Teologins ställning i Sverige

Till dess kan vi konstatera att en riktigt glädjande nyhet är kyrkomötets bifall av Marianne Upmarks motion om stöd till forskarstudier (2000:64) och budgetutskottets eget initiativ, där jag och Joakim Svensson lyckades få majoriteten med oss om 18 miljoner kronor till den teologiska forskningen i Sverige över en treårsperiod. Vi vann till slut omröstningen i utskottet trots att (c) och (s) inte vill lyfta fram något belopp utan endast uttalar sitt till stöd för tanken i positiva ordalag. Den teologiska forskningen i Sverige håller på att utarmas - om inte Svenska kyrkan tar sitt ansvar med t ex doktorandtjänster kommer teologin att ytterligare marginaliseras på universiteten.

Plenum i september

Vid plenum den 19-22 september skall nu den s.k. allmänna frågedebatten hållas och utskottens alla betänkanden behandlas. Kyrkostyrelsens skrivelse om att ändringar i kyrkoordningen endast skall göras en gång per mandatperiod avslogs av utskottet som en oframkomlig väg. Det är ju kyrkoordningen som redovisar kyrkomötets avsikter och beslut.

Men blir det då någon verklig debatt och kan alla ändringar få genomslag? Nej, endast utskottsmajoriteternas förslag kan omedelbart få verkan som Eva Forssell Aronsson, Per Lindberg och Tomas Forsner (posk) påpekar i ett särskilt yttrande till Organisationsutskottets betänkande (O 2000:4)

Utskottet vägrade att låta reservanternas ändringsförslag gå till Kyrkorättsutskottet för yttrande. Dessa kan nu inte bifallas! De politiska partierna verkar inte vilja ha någon verklig debatt, och diskussionsprotokoll skulle inte föras. Sådan är minoritetens ställning i den Svenska kyrkan.

© 2000-08-15 Yngve Kalin

Till Andra sessionen 19-22 sept 2000

Till Yngve Kalins hemsida

Till Aktualiteter och lšnktips

2000-08-15