Mikael Nordblom:

Förslaget till ny evangeliebok 

Nedanstående synpunkter på förslaget till ny Evangeliebok för Svenska Kyrkan är ett resultat av egna reflektioner över förslaget, bearbetade i några omgångar efter diskussion med ett par kollegor samt också en del synpunkter som kommit fram vid ett par samlingar av intresserat lekfolk här i vår församling - vi är en av remissförsamlingarna i Göteborgs stift. Kanske kan de intressera någon till fortsatt reflektion. I första avsnittet betonas helheten, de enskilda delarna genomlyses i det andra samt förslag till förbättringar då det gäller texturvalet föreslås i det tredje avsnittet.

 I. Förslaget som sådant.

Vi vill fästa uppmärksamheten på två förhållanden som påverkar bedömningen av förslaget som helhet.

1. Vi menar att förslaget till Den Svenska Evangelieboken inte kan ses isolerat från de två övriga förslagen till kyrkliga böcker: Bönboksförslaget samt förslaget till Kyrkohandbok. Ser man till denna helhet så framträder en bild där ambitionen hos kommittéerna i första hand är att förändra teologiska grundtankar i kyrkans böcker, och inte att bereda kyrkans folk väl fungerande och hållbara kyrkliga böcker. Denna ambitions mycket kortsiktiga perspektiv framgår med all önskvärd tydlighet av förslagets presentation av uppdraget, s 7-9 i Motiveringarna, där det hela tiden talas om "översyn" och "revidering" och "vissa anpassningar", men där den stora förändringen kommer först så sent som 1998 med Centralstyrelsens tilläggsdirektiv - grundat på en studie "Kvinnligt, manligt, mänskligt - människosyn och gudsuppfattning". Denna "studie" lägger sig sedan som ett raster över hela arbetet och gör att förslaget som sådant måste anses vara en produkt av ett mycket kortsiktigt tänkande. Samma kritik som arbetsgruppen riktar mot den andra seriens böner ("Evangelieboksgruppen har gjort den bedömningen att bönerna i 1983 års evangeliebok är så bundna till 1960- och 70-talets språkliga uttryckssätt att de inte kunnat stå kvar." s 33) kommer med största sannolikhet att kunna riktas mot föreliggande förslag till kyrkliga böcker om några decennier: alltför präglade av den teologi som då var förhärskande inom en liten strömning av teologiska experter men om aldrig var förankrad i församlingarna, än mindre i den allmänneliga kyrkan.

Med detta vill vi också framhålla att vi gör en annan bedömning än kommittén då det gäller den gudomliga uppenbarelsens föränderlighet i tiden. Det är sant att människor i olika tider betonat olika sidor av Guds väsen. Men därmed inte sagt att den av Gud uppenbarade sanningen i Bibelns ord skulle kunna revideras så som kommittén velat göra. Om det i bibeln sägs att vi får kalla Gud vår Fader, och Jesus där kallas Herre, vilket också är den äldsta och mest grundläggande kristna bekännelsen, så är detta inte bara ord utan en del av Guds uppenbarade sanning för oss människor, och vi gör rätt i att inte bara tro att det är hans uppenbarelse, utan också en uppmaning till oss att använda dessa ord och uppenbarade sanningar - självklart tillsammans med andra uttryck. Kommittén, tillsammans med tongivande teologer idag, som genom andra instanser ger de olika arbetsgrupperna direktiv, har kanske en god avsikt, men missar totalt målet genom att omformulera den kristna bekännelsen och skäms för det som varit hela den kristna kyrkans gemensamma gudstjänstspråk.

2. Vi menar också att så pass långtgående förändringar som förslaget innebär, om det antas, inte har någon förankring bland den gudstjänstfirande församlingen. Det som framstår så tydligt som den nya teologiska huvudprincipen i förslaget - det inkluderande språket samt viljan till att förändra gudsbilden i svenska kyrkans församlingsliv och hos enskilda människor i församlingarna - menar vi inte är förankrat i församlingslivet och inte heller är en önskad förändring bland människor i den gudstjänstfirande församlingen eller bland flertalet församlingsarbetare. Detta har vi också kunnat konstatera vid de samlingar vi haft i församlingen kring förslaget. Det allvarliga är att förslaget till evangeliebok framställer det som om församlingarna själva velat förändringar i evangelieboken. Detta är fallet då det gäller den "översyn" av evangelieboken som är nödvändig, bl.a. beroende på att den nya bibelöversättningen nu kommit och att vissa perikoper bör ses över och att Psaltaren skall få en starkare ställning. Här har många ansett det nödvändigt med, skall vi kalla det, en smärre uppdatering. Men detta gäller inte den nya teologiska grundsyn som framkommer i förslaget. Den möts tvärt om av stor skepsis bland församlingsmedlemmarna och många församlingsarbetare.

Av ovan sagda anledningar anser vi att förslaget till Den Svenska Evangelieboken som sådant bör förkastas. Detta hindrar inte att enskilda delar av förslaget kan finna skäl för sig, vilket redovisas här nedan.

II. Förslagets enskilda delar

a) Kyrkoåret

De förändringar som föreslås är väl motiverade. Att kalla söndagarna efter påsk för "x söndagen i påsktiden" är rätt och riktigt utifrån de motiveringar som arbetsgruppen har.

b) Rubriker

Vi finner att arbetsgruppens motiveringar till sitt förslag till rubriker, med citat från någon av söndagens texter, är i svagaste laget. Svårigheterna att finna meningsfulla citat - som verkligen anger dagens karaktär - är väldigt stora, och resultatet är alltför ofta inte särskilt lyckat. Om man över huvud taget skall ha rubriker kvar så bör ju dessa rubriker ha som huvudsyfte att vara avskiljande, d v s skall utskilja en viss söndag från de övriga. Här är bibelcitaten svaga och de tematiska rubrikerna starkare. Att sedan den enskilde predikanten ibland låter rubriken styra för mycket är något man får leva med. Rubriken finns där inte för prästen utan för den enskilde gudstjänstfiraren för att vara en hjälp att upptäcka dagens karaktär. Det är ju ändå det som är det viktigaste.

Vi finner att de tematiska rubrikerna ändå är de som är till störst hjälp för den enskilda människan. Men säkert behövs en översyn av dessa, gärna så att de blir så korta och kärnfulla som möjligt

c) Bönerna

Förändringen av beteckningen "kollektbön" till "dagens bön" är utmärkt!

När det gäller formuleringarna i bönerna så blir arbetsgruppens teologiska ambitioner tydliga.

Vi tycker det är en god princip att de två serierna böner har olika karaktär. Arbetsgruppen har också glädjande nog eftersträvat detta. De språkliga förändringar i den första seriens böner är i stort sett väl motiverade - med ett undantag: tilltalsordet. På sid. 32 i Motiveringar skriver kommittén: "Evangelieboksgruppen önskar inte avskaffa användningen av tilltalet "Fader" till Gud, men har tydligt kunnat se att detta språkbruk inte haft något stöd i de latinska förlagorna. I förslaget har därför användningen av tilltalet "Fader" minskats till en enda av bönerna." Det är uppenbart att Evangeliebokskommittén just velat göra det som man säger sig inte vilja göra, nämligen avskaffa ordet "Fader" i evangeliebokens böner. I den strävan har man funnit argument i sin åsikt från de gamla latinska förlagorna, men varit blind för det bibliska språkbruket, där Jesus uppmanar oss att just använda ordet "Fader" i vår bön. Den teologiska ambitionen blir än tydligare när det visar sig att kommittén inte följer de latinska förlagorna i fråga om ordet "Domine", "Herre". (Se t ex Septuagesima, Fastlagssöndagen med många flera) Kommittén har alltså de teologiska grunden först och väljer sedan att hitta de historiska motiveringar som för tillfället passar bäst!

Vi vill också betona att ett uteslutande av könsbundna pronomina liksom ett uteslutande av t ex "fader" och "son" liksom också för övrigt "mor" och "dotter" innebär ett uteslutande av relationsord. Om man genomdriver ett mer eller mindre konsekvent språkbruk med neutrala ord som "Gud" och "den" så utarmas det religiösa språket och Gud uppfattas så småningom som ett ting snarare än en levande verklighet som människan kan komma i en levande kontakt med. Bönespråk är relationsspråk.

Att den andra seriens böner språkligt och stilmässigt har en annan utformning anser vi rimligt. Kommitténs förslag att i den serien innesluta ett tema från någon av söndagens texter blir emellertid mindre lyckat, särskilt i det fall där bönen innehåller ett bildspråk eller en liknelse. Bönen, som beds i inledningen av gudstjänsten, får då ett innehåll som väcker mer frågor och undran över bilden än leder bedjaren in i dagens tema. (t ex Fastlagssöndagen - "Som vetekornet faller i jorden och dör vandrar du genom smärta och lidande för att ge oss liv" eller Långfredagen - "Tack för att korsets armar formar en famn som bär oss när vi faller.") I många fall blir andra seriens böner inte "Dagens bön" utan "Dagens dikt", en reflektion över ett tema. Bönespråk i församlingens gemensamma gudstjänst skall vara tydligt och rakt, inte ett språk som kräver en utläggning i sig. Ibland blir bildspråket rent obegripligt (21 Sönd e Tref - "Stärk den goda viljan och lär oss att lita till att en tynande veke inte ska släckas"???) En allmän uppstramning av språket behöver också göras så att dagens "inneord" undviks i möjligaste mån ("respekt och samspel", "hängivenhetens och ömhetens källa" , "inspirera oss att..." "förnya hela kosmos..."etc.)

Vi föreslår att de två serierna skall ha sina särskilda karaktärer, där den första är den klassiska och den andra serien nyskriven, med ett enklare språk. Men då är det viktigt att den första seriens tilltalsord också får innehålla de vedertagna tilltalsordet "Fader" och "Herre" där så har varit brukligt under hundratals år. Skillnaden mellan de båda serierna skall vara märkbar och genomtänkt.

 

d) Texturvalet.

Vi finner att texturvalet på det stora hela är väl, ibland mycket väl funnet. Vi noterar särskilt att berättande texter, inte minst från Gamla Testamentet, fått större utrymme, att de flesta bibelböcker finns representerade och att den bibliska mångfalden då det gäller gudsbilder har tydliggjorts. Vi uppskattar också att fler texter med kvinnor och med kvinnligt perspektiv kommit med i ökad omfattning och inte minst att Psaltaren nu finns representerad varje söndag.

Förslaget att begränsa antalet karaktärstexter har vi inget att invända mot.

Vi tycker också att Stilla veckans övergång till fyra Evangelieårgångar är bra, men då måste den genomföras också på Palmsöndagen för att bli konsekvent (Se nedan under Palmsöndagen).

Vi vill kraftfullt och med stort eftertryck avvisa förslaget att av teologiska skäl ändra i den antagna bibeltexten, eller enligt kommitténs förslag göra "mindre bearbetningar" i texten för att få ett mer inkluderande språk. Av flera skäl måste dessa förslag avvisas:

 Kommittén har gått över sina befogenheter: från att ha fått uppdraget att göra urval av texter har man gått över till att bli bibelöversättare eller bibeltolkare.

 Kommitténs förslag andas på den här punkten tydligt "förmynderi". Det måste vara förkunnelsens uppgift att förklarar och utlägga texten i ett modernt samhälle.

 Kommittén gör ett bestämt urval då man föreslår sina "korrektur" av bibeltexten. Men varför fullföljer man inte sina intentioner och behandlar texter likvärdigt. Varför inte "Hur kan du då döma din broder [syster]? Eller hur kan du förakta din broder [syster]?" Rom 14. Eller varför inte "Varför ser du flisan i din broders [systers] öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder [syster]: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders [systers]." Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Situationen blir naturligtvis omöjlig, och därmed blir urvalet med naturnödvändighet alldeles för godtyckligt. Återigen kommer kommitténs teologiska ambitioner i dagen: först väljer man vad man vill säga, sedan väljer man att göra just de strykningar och tillrättalägganden i texten som passar för att genomdriva teologin.

 Kommittén har inte tagit hänsyn till den pedagogiska sidan. Vilka signaler ger klamrar eller tillägg eller förändringar i textmassan, och vilka frågeställningar hos den enskilde gudstjänstfiraren? Fokus kommer att hamna helt fel. I stället för att hjälpa läsaren eller lyssnaren att se huvudsaken i texten så faller hela koncentrationen på bisaken, eller i värsta fall på helt ovidkommande ting. Återigen: kommentarerna och de teologiska tolkningarna skall inte ligga i själva texten, utan skall ske i förkunnelsen!

 

III Förslag till förbättringar i texturvalet

Förslagen till förbättringar innebär bl.a. att ytterligare två bibelböcker blir representerade i Evangelieboken, nämligen Esters bok och brevet till Filemon.

4 Sönd i Advent 3Ev - Släkttavlan från Matt 1 är rätt tänkt, men måste nog ändå anses vara ganska omöjlig i evangelieboken av två skäl: dels riskerar den att bli löjeväckande som textläsning - vilken textläsare kan läsa den i en gudstjänst utan att hålla sig för skratt?! - dels är den som stående evangelium mycket begränsad som predikotext. - Men möjligen i brist på bättre...

Julnatten Jes 9 bör vara kvar alla årgångarna. Den ger en alldeles speciell karaktär åt julottan! Men börja med v 2.

Sönd e Nyår 2GT - Jes 55:5-7 är väl långsökt på denna söndag. Typologin till evangeliet är mycket tveksam. Bättre då med 2 Kon 19:14-19 som i 1983 års evangeliebok. Här är ett mycket konkret exempel på templet som ett "bönens hus" enligt dagens rubrik.

3 Ep - Fil 2:1-4 är inte bra då det inte har någon anknytning till templet. Dessutom finns den redan på 14 S e Tref. Ett bättre förslag: Apg 16:11-15 om Lydia, som flyttas hit från 18 Sönd e Tref. Texten handlar om "templet" i överförd bemärkelse: bönestället där det inte finns någon byggnad - men där det ändå blir ett möte mellan Gud och människor!

Trettondedag jul 1Ep - behåll Kol 1:25-27 från evangelieboken 1983. Den texten har både missionsperspektivet tydligare och också härlighetsmotivet - en perfekt text på Trettondedag Jul!

Fastlagssöndagen 2GT - på tok för lång text, i synnerhet då den har så mycket "ovidkommande" textmassa. Typologin i "Absalom, min son, min son" räcker inte som motivering. Nytt förslag: Ester 4:4-17. Motivering: 1. Typologin är ganska klar, och dessutom i rollen av en kvinna: Ester riskerar sitt liv för folkets skull. 2. Esters bok skulle komma in i evangelieboken. 3. Berättande text med alla huvudpersonerna nämnda.

1 Sönd i Fastan 1 Mos 3 får bara inte strykas ur evangelieboken!!! Det är en omöjlighet att undvika "urfrestelsen". Återigen: Det måste vara förkunnelsens uppgift att fokusera på människans syndafall och inte evangeliebokens texturval att undanhålla nyckeltexter bara för att någon kan använda den i fel syfte. Dessutom underskattar nog kommittén gruvligt både prästers och övriga församlingsbors förmåga att tolka denna text.

Förslag: 1 Mos 3:1-6 sätts in som 1 årg GT-text. Berättelsen om Hagar är emellertid så värdefull av skäl som finns i kommitténs motivering att den flyttar till 2 Sönd i Fastan, 3 årg GT-text. (Jeremiatexten där utgår ur Evangelieboken.) Hagartexten passar dessutom bättre där, eftersom kampmotivet är starkare på 2 Sönd i Fastan medan frestelsemotivet dominerar söndagen innan. Hagarberättelsen är mer kamp än frestelse!

2 Sönd i Fastan Se ovan!

3 Sönd i Fastan 2Ev - Versarna 21-24a i Mark 5 bör inte vara med i texten denna söndag, men kan eventuellt flytta till 16 Sönd e Tref där berättelsen om Jairus finns.

Palmsöndagen  Idén med Evangelistårgångar är utmärkt. Men då måste den genomföras konsekvent. Genom karaktärstexten från Johannesevangeliet åstadkoms en pedagogisk groda av inte ringa slag (Matteusårgången inleds med en Johannestext!!??). Vårt förslag: Ingen karaktärstext denna dag. Berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem hör visserligen till denna söndag, men utvecklingen i vår kyrka har gjort att detta motiv så starkt kommit att dominera 1 Advent att det nu kan vara dags att låta intåget på Palmsöndagen få en mer underordnad plats. De senaste decenniernas utveckling av första Advent gör att detta steg inte längre är så stort att ta. Trots allt blir ju Hosiannatemat kvar i både Lukas och Johannesårgångarna!

Möjligen kan man, om man tycker detta steg är för stort att ta, också tänka sig att ha Johannestexterna som Alternativ text.

Apostladagen  1GT från Hesekiels kallelse utgår och ersätts av Jes 49:1-2 (ev v 1-5) från Midsommardagens årg 1. Den hör inte till Midsommardagen men desto mer till kallelsetemat - även om det i första hand rör sig om Guds kallelse av gudsfolket.

10 Sönd e Tref   Vi har visserligen inget att invända mot söndagens nya tema, men flera texter är synnerligen svaga i förhållande till detta nya tema, inte minst de GTliga texterna. Vårt förslag: 1GT - Jesajatexten utgår - var finns anknytningen till temat??? Istället föreslås 2 Mos 35:30 - 36:1 där Guds Ande visar sig i hantverkarnas skicklighet. 2GT - Vårt förslag: 2 Mos 18:13-25 där Mose delegerar ansvaret till "församlingen". 3GT - Vårt förslag: 2 Mos 17:8-12 där förbönsbördan delas av tre, Mose, Aron och Hur.

13 Sönd e Tref   1GT - 2 Krön 28:8-15. Varför ta bort namnen i texten när det finns så många andra texter där namnen nämns - kommittén vill ju t o m ha en hel släkttavla med på 4 Sönd i Advent!

18 Sönd e Tref   1Ep - Apg 16 om Lydia är en fin text men passar bättre på Sönd e Nyår dit den flyttas. Ny text: Apg 20:17-24: Paulus avskedstal till de äldste i Efesus. Väl motiverad utifrån kommitténs huvudord för söndagen: "fasthet", "uthållighet" och "trofasthet".

19 Sönd e Tref  1Ev - Mark 12:41-44 om änkans skärv är en svag text på denna söndag. Handlar den på något sätt om tro? Texten är omistlig men svårplacerad.

20 Sönd e Tref   Denna söndag har för kommittén inneburit stor vånda, det är inte svårt att förstå. Tyvärr avspeglar det sig alltför tydligt i resultatet. Texterna, framför allt på andra och tredje årgången är mycket svaga. Den anakronism som nämns i motiveringarna då det gäller 1983 års evangeliebok kan möjligen ha visst fog för sig. Men kommittén har hamnat i motsatta diket genom ett sådant allmänt tema som "vänskap och närhet" samt "att olika villkor gäller för olika tider" osv. En del texter är så rumphuggna att de hos de flesta kommer att väcka ganska ovidkommande och därmed helt onödiga frågor (1 Sam 20: "Varför springer pojken efter pilen?" "Vad för något var det han skulle ana, den lille pojken?" Joh 11:1-7 går inte heller att behandla på detta sättet. Texten handlar inte om vänskap bara för att det står att Jesus "var mycket fäst vid" familjen!) Texterna inom årgångarna spretar dessutom åt olika håll. (Hur bra än texten från Predikaren än är, så är det väl långsökt att försöka motivera den som kommittén gjort.) Vår bestämda mening är att åtminstone en årgång skall behandla äktenskapet. Allt annat vore ett svek. Men det är viktigt att texterna inte blir för "pekfingeraktiga". Vårt förslag till de tre årgångarna bygger på att andra och tredje årgången får nya temata och nästan helt andra texter än kommitténs förslag.

Första årgången: Tema (Guds familj och Jesu sanna familj) och texter helt enligt kommitténs förslag.

Andra årgången: Tema: släkten och familjens uppgift att bevara och överlämna trons skatter åt nya generationer. Texter:

GT 1 Mos 48:8-16 - Israel välsignar Josefs söner. En fin berättelse om den åldrige Jakob där alla generationer finns representerade - något som annars är mycket sparsamt företrätt i förslaget som helhet.

Epistel 2 Tim 1:3-5 - enligt 1983 års evangeliebok. Anknyter till GT-texten.

Evangelium Matt 13:(51)52-57 - en lite sammansatt text, men där den sammanhålls av frågan om varifrån Människosonen fått all sin visdom. Visserligen är det underförstådda svaret "från Fadern", men både de himmelska släktbanden och de jordiska, Maria och Jesu bröder och systrar, finns representerade i avsnittet. Att man plockar ut både nytt och gammalt ur det samlade förrådet är ytterligare en aspekt på samma tema.

Tredje årgången: Tema är "Gift eller ogift?" Texter:

GT  ;Rut 4:13-17 - ytterligare en Rut-text som är väl sammanhållen och som nämner Rut och Boas äktenskap, deras barn och kvinnornas engagemang och gemenskap. Dessutom dras linjen ut till David - och därmed till "Davids son": Oved-Tjänaren, Jesus.

Epistel  1 Kor 7:25-26 - enligt kommitténs förslag. Utmärkt att denna text kommer med! Men om kommitténs hela förslag på 20 Sönd e Tref går igenom som helhet blir detta den enda text som talar om äktenskap denna söndag - en text som talar om att inte vara gift! Vi menar att den skall stå tillsammans med texter som behandlar äktenskapet. Det är i det sammanhanget den blir ett evangelium för många.

Evangelium Mark 10:2-9 - enligt 1983 års evangeliebok. Fördelen med denna text är att den framställer äktenskapet som ett problem. Jesus medger att äktenskapet inte riktigt blivit vad Gud tänkt. Här finnas alltså både äktenskapets grund i 1 Mos 1 med och svårigheterna med äktenskapet. Texten är alltså lämpad på många sätt. Den kan knappast anses vara anakronistisk!

21 Sönd e Tref 1GT - bör fortsatt vara Jer 29:4-7. Den är en utmärkt text som talar om just ansvaret i samhällsbyggandet, trots att allt går mot sin undergång. En mycket "modern" och aktuell text! Jes 32, som kommittén föreslår, kan med fördel utgå då den är tämligen "blek".

2 Ev - Sackaios-texten från Luk 19 hör knappast till denna söndag. Kommitténs motivering är också svag. Den kan med fördel flyttas till 22 Sönd e Tref om frälsningen. Vårt djärva(?) förslag: Matt 17:24-27 som också handlar om plikter och skatter. Anledningen att denna text aldrig finns med i evangelieboken måste väl vara den "osannolika" berättelsen om myntet i fiskens gap. Men hur mycket är inte osannolikt i evangelierna??!!

22 Sönd e Tref  2Ev - "Den självväxande säden" i Mark 4 kan helt utgå, och passar absolut inte in på denna söndags tema. Istället förslår vi Sackaiostexten från 21 Sönd e Tref eller texten om bröllopsfesten i Matt 22 som fans med i 1983 års evangeliebok denna söndag. Båda dessa texter är verkliga "frälsningstexter".

23 Sönd e Tref   1Ep - svag text om förlåtelse. Vårt förslag innebär att ännu en bibelbok blir representerad i evangelieboken, nämligen Paulus brev till Filemon. Textförslag: Filemon v 10-18. Paulus vädjan till Filemon att återuppta den förrymde slaven Onesimus är ett konkret exempel på förlåtelse och upprättelse!

Midsommardagen 1GT - kommitténs förslag från Jes 49 har ett för svagt skapelsemotiv och flyttas till Apostladagen (se motivering på den dagen). Vårt förslag: Jer 10:11-16. Här finns både Gud som Skapare med som kraftfullt motiv men också det för Jeremia typiska avståndstagandet från avgudarna - alltså människans dårskap då hon dyrkar skapelsen i stället för Skaparen - något som naturligtvis inte tillhör enbart förgångna tider...

 

2001-02-01 Mikael Nordblom ©

mikael.nordblom@brevet.nu

Till Aktualiteter och lšnktips

2001-02-02