10 efter Trefaldighet 1 årg Joh 15:1-9 1996

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

"Jag är vinstocken, ni är grenarna", säger Jesus när han skulle förklara vad det betyder att vara hans lärjunge. 'Jag är vinstocken, roten, ni är grenar i mig,' förklarade Jesus. Det är en uttrycksfull bild, som hjälper oss att klara ut många missförstånd.

Många tror nämligen, att vara en kristen är detsamma som att försöka förbättra sig själv så att man duger i Guds ögon. Men så är det inte, säger Jesus, att vara en kristen är som att bli inympad i ett ädelt träd, och när det trädets liv börjar pulsera i oss, då är allt förvandlat - då blir det frukt.

Vi kan inte förvandla oss själva och förbli vid liv, lika lite som en gren ur ett äppleträd kan bära frukt om den inte hänger i hop med stammen. En avhuggen gren kan en för en tid bära liv och löv, men den är märkt av döden, sakta med säkert vissnar den bort. Så är det också med oss.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet vilka bilder Jesus använder. När man verkligen mediterar över dem häpnar man över hur innehållsrika de är. Just den här bilden med vinträdet och grenarna är oerhört viktig.

Vi vet att det är omöjligt för en avhuggen gren att bära frukt. Ta en gren som blommat och kanske satt kart, men är den avbruten - är det omöjligt att få karten att mogna och förvandlas till god frukt, hur mycket man gödslar, beskär eller besprutar den ensamma grenen. Grenen är dödsmärkt, den kan inte förbli vid liv utan att vara fäst vid ett träd.

Men vi vet också att det finns något som heter ympning. Man kan ta en gren och ympa in den i ett träd. Så kan också en bortskuren gren förbli vid liv. Den kommer i kontakt med stammen med roten och den livgivande saven. Alla förutsättningar har förändrats. Den gren som i sig själv skulle dö får liv igen när den försiktigt ympas in i det levande trädet.

Vad kan vi då lära oss av denna bild? Jo, faktiskt en av den grundläggande kristna trossatserna.

Vi människor är i oss själva som döende grenar. Bibeln kallar det syndafördärvet. Vi föds på det sättet. Vi är avskurna från det verkliga livet, som en snittblomma, utan rot, eller en avskuren gren. Vi bär med oss skadan, begärelse, lusten och viljan att hävda oss, avundsjukan, egoismen. Vi är märkta av synden och döden. Vi måste få liv igen, vår enda chans är att vi på nytt kommer i kontakt med det verkliga livet.

Den skada vi bär med oss blommar ut i surkart och lidande, om ingenting händer med oss, om ingenting bryter den onda cirkeln. Liksom en julgran utan rot kan prydas och se ståtlig ut för en tid så är det med oss människor. Vi är märkta av döden och vi inte rotas på nytt.

En avhuggen julgran är förlorad, men så är det inte med oss människor. Vi kan vi liv igen. Vi kan ympas tillbaka som en gren i ett ädelt träd.

Det är det som är evangelium i ordet rätta bemärkelse. Gud vill ge oss livet tillbaka. Han kan och vill göra om oss, han vill ge oss det nytt liv, han vill omskapa och förvandla oss. Vi får liv av Son när vi kommer till vår Gud i tro med vår nöd och våra misslyckanden. Det nya livet blir vårt när vi ympas in i honom.

Det sker när vi döps. Vi förvandlas från döende grenar till levande grenar som kan bära frukt i denna värld och i evigheten. Dödens makt är bruten. Den onda utvecklingen bryts. Något nytt börjar.

Men liksom ympkvistar är känsliga så är det också med det nya livets grenar. Vi måste skyddas och bevaras för allt som vill bryta av oss och fördärva oss. Ibland kan de se ut som en gren inte tagit sig som om den nya grenen är livlös, torr och död. Men så kan den börja grönska, innan det blev för sent, och den måste rensas bort

För att vi ska bära frukt, krävs att de vårdas av den store Trädgårdsmästaren. Vi har hans Ord att följa, och när vi förenas med vår Frälsare i den heliga nattvarden strömmar mer liv in den gamla fördärvade grenen, vår gamla människa.

Varje gång vi firar gudstjänst, varje gång vi brukar Guds ord och Nattvarden ympar Gud nytt liv i oss för att vi skall bära riklig frukt. Men Jesus talar också med stort allvar om, att om trots detta frukten uteblir, så finns inget mer att göra: "Var gren i mig som inte bär frukt skärs bort."

Den frukt som Gud vill se räknar Paulus upp i Galaterbrevet: "kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet ödmjukhet och självbehärskning." Den frukten kommer från Gud.

Där den visar sig har ympningen lyckats. Det är detta som Gud vill se hos oss alla. Han kan omskapa och förvandla oss. Han kan göra det omöjliga möjligt. Det händer när vi tar vara på dopets underbara gåva, och umgås med honom i han Ord och söker honom in hans nattvard. Då bär vår inympning frukt till evigt liv. Guds gåva är det.

Därför skall vi pröva oss. Hur smakar våra liv? Vilken frukt har vi att bjuda dem som vi lever med på? Hur smakar allt vi gör, tänker och säger våra medmänniskor.

Hur smakar den vår Gud och Skapare? Har ympningen gett resultat? Det är det vi ska fråga oss i dag, för det den frågan vår käre himmelske Fader ställer till oss i dag, till rannsakan och eftertanke. "Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek". Kom till mig så skall jag fylla dig med liv, säger Jesus.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida