11 efter Trefaldighet 3 årg Jak 1:22-25 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

"Lyssna inte bara på allt det underbara du får höra när Guds ord förkunnas, utan dra de rätta slutsatserna och lev ut det." Så skulle man kunna sammanfatta det Jakob skriver till oss i epistelläsningen denna söndag. (Jakobsbrevet 1:22-25) Jakob uttrycker det så här med de berömda orden. "Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som betraktar sitt eget ansikte i en spegel, han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut." Det är en nyttig påminnelse för oss. Att leva i tro är något helt annat än självupptagenhet och självbespegling. Vi får aldrig glömma bort detta. Det som händer här när vi firar gudstjänst ska ha en fortsättning.

Vi ska leva ut det vi får höra och det vi tagit emot. Det är först när vi gör det som vi ser Gudsordets oerhörda kraft. När det omsätts bär det frukt i våra liv och i vår omgivning. Det ska märkas, det ska synas att någon firat gudstjänst och mött Gud. Men det intressanta är att så växer också vår tro, genom att "göra Ordet" händer det också något med oss.

Inte så att vi vinner frälsningen och blir räddade av Gud på det sättet. Nej, frälsningen från Gud är gratis, nåden är gratis, förlåtelsen är fri, att Gud vill kalla oss sina barn är bara nåd. Det finns inget annat sätt att blir räddad än genom tron på Guds egen son, som Han sände för att rädda det som var förlorat.

Men, och det är detta som är viktigt och som vi påminns om i dag: Det är inte den nåd som erbjuds oss som gör oss saliga utan det är att vi tar emot den. På teologiskt språk uttrycks det så här: ''Det är den mottagna nåden som saliggör - inte den erbjudna nåden.'' Och det är det som är den springande punkten, som vi förstår av dagens läsning, att ta emot betyder faktiskt någonting. Det måste få konsekvenser. Det är inte att säga ett intet förpliktigande "ja tack" och sen inte bry sig om gåvan eller gåvorna vi får.

Så är det ju också i vanliga livet: Om någon av oss fick en ofantlig gåva av någon, skulle vi naturligtvis försöka att i allt hålla oss väl med den som gett oss den. Och sen skulle vi vårda den. Inte skulle vi strunta i givaren. Inte skulle vi ignorera den som varit så god mot oss. Erbjudandet att få vara barn hos Gud är den största av alla gåvor. Att få vara en kristen är att förvalta den underbara gåvan och förmånen, att vi har en barmhärtig och kärleksfull Fader, som kallar oss att följa honom och som förlåter oss våra synder för Jesu Kristi skull och som också vill använda oss i sin tjänst när vi lever ut evangeliet. Det betyder att det ska märkas där vi går fram att Gud har sina efterföljare, som hämtar sin styrka hos honom och i hans Ord.

Utan detta dör tron, den kan bli så privat, att den förvandlas till självupptagenhet och självbespegling. I katekesutvecklingen beskrivs det så här: En död tro är att ta åt sig trösten av evangeliet utan att omvända sig. Det kan inte sägas tydligare. Det förklarar det vi hör i Jakobs undervisning i dag: "Den som inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör." Den som verkligen lyssnar på sin himmelske Fader låter det inte stanna vid detta utan ser också till att försöka leva efter vad Fadern lärt i tro och lydnad. Så visar det sig att vi tagit emot frälsningens gåva.

Att försöka leva ut evangelium gör livet till en välsignad utmaning. Vi är skapade till gemenskap med vår Skapare och våra medmänniskor. Det finns ingen annan väg till himmelen än genom denna värld, sådan den nu har blivit. Det är här som Gud vill använda oss och allt prövas - det är här det visar sig vad för slags människor vi vill vara och om vi lyssnat på Guds ord och tagit emot erbjudandet om frälsning i Jesu Kristi namn.

Det är här Gud kallar oss för att rädda oss från det onda. Gud sänder oss in i beredda gärningar. Överallt finns uppgifter för den som vill tjäna Gud, överallt finns människor som behöver oss.

Jag, vill använda dig, säger Gud. Jag vill välsigna dig. Glädjen blir följden av lydnaden och följt av förlåtelsen för våra tillkortakommanden kommer friden. Då när vi finns för andra finner vi meningen med livet.

Det är underbart att få lyssna till alla löften från Guds ord. Men vi ska komma ihåg att Gud inte vill ha passiva åhörare. Han vill få något gjort. Vi ska vara görare. Det ska märkas i de sammanhang vi lever att vi är Guds barn. Vår gudstjänst fortsätter i vardagen i mötena med dem vi lever med och i de sammanhang vi står. (Vardagsexempel!)

I den äldsta kyrkan slutade också söndagens gudstjänst med orden "Missa est". Det är utsänt. Av det har vi fått ordet mässa. De som firade gudstjänst sändes ut av Gud för att tjäna honom och leva ut evangelium, allt det underbara de fått höra. "Bli ordet görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste", skriver Jakob. Det är viktigt att komma ihåg. Evangeliet blir levande när vi lever ut det.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida