12 efter Trefaldighet 3 årg Mark 2:23-28 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns ett talesätt som lyder: "Säg mig hurdan din söndag är, så skall jag säga vem du är."

Om detta tänkte jag att skall predikan handla om i dag då vår evangelieläsning handlar just om vilodagen och hur den blir till välsignelse för oss.

Det är naturligtvis så att alla dagar är Herrens dagar eftersom all tid står i Gudshänder. Men en dag är speciell.

I det gamla förbundet var det sabbatsdagen, vår lördag vilodagen: En välsignad dag av vila och rekreation för alla, både människor och husdjur. Gud vilade på sjunde dagen efter sitt skapelseverk - den dagen var helgad åt honom - en gåva från Gud till alla. Man slapp arbeta. Det var Sabbat.

Men efterhand reglerades sabbatsdagen på ett sätt som blev orimligt och Jesus utmanade sin tids skriftlärda genom att avsiktligt bryta mot deras föreskrifter för att kontrollera människornas sabbatsfirande. Vilodagen blev en börda och ett bekymmer i stället för en gåva.

I den kristna kyrkan kom sabbaten efterhand att ersättas av söndagen, den första dagen i veckan, ja söndagen är faktiskt först i veckan även om man för några år sedan ändrade detta i våra almanackor och vi nu blivit gammaltestamentliga igen med vilodagen sist.

Söndagen är dagen för Herrens uppståndelse - "i gryningen den första veckodagen" kom kvinnorna till Jesu grav och fann den tom. Därför blev söndagen - dagen för vår Frälsares uppståndelse - vår gudstjänst- och vilodag. Varje söndag firar vi Kristi uppståndelse och seger. Vi får börja veckan inför Gud och den Uppståndne Frälsaren kommer oss till mötes och han utrustar oss med allt vad vi behöver när vi går ut i vardagen i Hans uppståndelses kraft.

Det har funnits tider då man i kristna kretsar uppfattat söndagen som en kristen sabbat efter judiskt mönster. Den kringgärdades med så många regler och förbud att Evangelium om Kristi seger, som lyser upp varje söndag, fördunklades.

I vår tid tror jag vi har hamnat i det motsatta diket. Nu har söndagen blivit en dag som alla andra. Evangeliet är lika fördunklat fast på ett annat sätt. Söndagens viktigaste gåva är att vi ska få tid att stanna upp inför Guds ansikte. Det är en dag som Gud gett oss för att föra oss och behålla oss nära sig.

Den välsignelse som ligger i att en dag är särskilt avsatt för att vara annorlunda håller på att tappas bort, ja t.o.m. bland många som vill bekänna sig som kristna. Många lämnar sina gudstjänstbesök åt tillfälligheter i stället för att förstå vilken gåva Gud har gett oss när han gav oss en dag att fira och ta emot hans seger på ett särskilt sätt. Men kommer vi ur rytmen förlorar vi så oändligt mycket. Vi behöver stadga och ordning och reda. Då mår vi bäst.

För det som Jesus i vår läsning i dag säger om sabbatsdagen gäller i högsta grad också om vår söndag. "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten." Vi behöver söndagen - för vår egen skull.

Söndagen är en Guds gåva till oss för rekreation - ett ord som ordagrant betyder nyskapelse. Det sker när tar emot liv och vederkvickelse från honom. Vi får stilla oss för att lära känna livets hemligheter av honom som skapat livet.

Genom vår gudstjänst blir vilodagen helgad, som Gud säger i sitt Ord: "Tänk på vilodagen så att du helgar den." - men egentligen är det naturligtvis också tvärtom. Vi blir helgade när vi tar vara på vilodagens mening och innehåll - av evangeliet om syndernas förlåtelse, nytt liv genom Honom som vann livet tillbaka denna dag. Det är rekreation i ordet verkliga betydelse. Vi omskapas och förvandlas.

För söndagen blir en välsignelse när den blir Herrens dag. Det blir den genom att vi som församling möts inför Herren och gör tjänst inför honom i vår gudstjänst .

Vi får vägledning genom hans ord, som hjälper oss att finna vår väg genom livet, vi får ta emot förmaningar, tröst och uppmuntran. Vi får stanna upp i bön och enligt hans löfte "låta honom få veta alla våra önskningar," jag vi får till och med som aposteln uttrycker det "kasta våra bekymmer på honom."

Så får vi steg för steg gå genom livet. Varje ny vecka får vi börja hos Gud "och han har omsorg om oss." Det vi kommer att möta under veckan är förberett, vi har lagt fram det inför vår Gud och bett om hans nåd, hjälp och ledning.

Man talar ibland lite föraktfullt om söndags- kristendom i motsats till vardagskristendom. Det viktiga är vad vi gör och lever ut. Ordet söndagskristendom har fått dålig klang. Men i själva verket finns det inte någon vardagskristendom utan söndagskristendomen. De hör oupplösligt samman. Allt börjar hos Gud, får sin näring av honom, korrigeras av honom i gudstjänsten. Så hålls vår tro levande. Det som börjar på söndagen fortsätter veckans alla dagar innan vi på nytt får gå in i vilan inför Gud.

"Säg mig hurdan din söndag är, så skall jag säga vem du är." - så lyder talesättet.

Gudstjänstbruket håller på att rasa i vårt land. Det är det tydligaste tecknet på sekulariseringen. Att att fira gudstjänst betyder i dag att gå mot strömmen.

I vår tid har alla dagar blivit lika - men som någon har sagt att den som inte tror på en evighet måste hinna med allt här.

Hur har det blivit så här? - Ja, det gäller alla de stora kyrkorna i västerlandet medan kyrkorna i övriga delar av världen växer till och söndagen där är en glädjedag då alltfler samlas inför Guds ansikte. Västerlandets kyrka har tappat greppet och blivit osäker. Den försöker vara allt för alla och då blir den till slut ingenting för någon. Endast den kyrka som håller sig när Herren och håller sig till hans Ord förmår möta utmaningarna i sin samtid. Svenska folket har i stor utsträckning slutat fira söndag och gudstjänst. Vi är bara 90.000 i dag. Naturligtvis beror det på många orsaker - men vi har all anledning att rannsaka oss vad beror på kyrkan själv och hur den organiserat sig och vad den vill stå för. Försöker den vara alla till lags. En engelsk teolog uttryckte det så här: När kyrkan inte går ut i världen med sitt unika budskap går världen in i kyrkan och gör om den.

Mina vänner, kom ihåg att jag har sagt det. Det kan i framtiden, ja mycket snart, bli allt svårare att hitta platser att fira en traditionell kristen gudstjänst på. Vi kan gå mot svåra tider. Kyrkan håller på att omformas. Därför är det så viktigt att vi står eniga i det vi har uthålligt och frimodigt i förtröstan på att Gud visar oss vägar att hantera situationen

För att kunna vara trogna behöver vi varandra - vi behöver gemenskapen inför Gud söndag efter söndag. Endast så kan vi hålla stånd genom att leva ut allt det goda Gud välsignat oss med. Låt oss be om söndagsväckelse - att alltfler upptäcker det Gud vill ge oss. Ditt gudstjänstbesök, din bön, din uthållighet räknas.

Så länge vi håller fast vid detta - kan vi stå emot trycket från ett samhälle som alltmer övermodigt vänder Gud ryggen och hånar oss som vill vara kristna. Det är den enda vägen. I dag är ett gudstjänstbesök en bekännelsehandling. Så bekänner vi vår tro - konkret och handfast.

Hur du använder din söndag visar vem du vill tillhöra.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida