12 efter Trefaldighet 3 årg Mark 2:23-28 2005

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns ett talesätt som lyder: "Säg mig hurdan din söndag är, så skall jag säga vem du är."

Om sanningen i detta påstående skall predikan handla om i dag för vår evangelieläsning talar om just vilodagen och hur den blir till välsignelse för oss.

Det är naturligtvis så att alla dagar är Herrens dagar eftersom all tid står i hans händer. Men det är något speciellt med söndagen. I det gamla förbundet var det sabbatsdagen, vår lördag som var vilodagen en välsignad dag av vila och rekreation för alla, både människor och husdjur. Gud vilade på sjunde dagen efter sitt skapelseverk den dagen var helgad åt honom en gåva till alla. Man slapp arbeta.

Men efterhand reglerades sabbatsdagen på ett sätt som blev orimligt och Jesus utmanade sin tids skriftlärda genom att avsiktligt bryta mot deras föreskrifter för att kontrollera människornas sabbatsfirande. Vilodagen blev en börda och ett bekymmer i stället för en gåva.

I den kristna kyrkan kom sabbaten efterhand att ersättas av söndagen, den första dagen i veckan, ja söndagen kommer först även om man för några år sedan ändrade i våra almanackor och vi nu blivit gammaltestamentliga igen med vilodagen sist.

Söndagen är dagen för Herrens uppståndelse "i gryningen den första veckodagen" kom kvinnorna till Jesu grav och fann den tom. Därför blev söndagen - dagen för vår Frälsares uppståndelse - vår gudstjänst- och vilodag. Varje söndag firar vi Kristi uppståndelse och seger. Vi får börja varje vecka inför Gud och den Uppståndne Frälsaren kommer oss till mötes.

Han utrustar oss med allt vad vi behöver och vi går ut i vardagen i Hans uppståndelses kraft.

Det har funnits tider då man i kristna kretsar uppfattat söndagen som en kristen sabbat efter judiskt mönster. Den kringgärdades med så många regler och förbud att Evangelium om Kristi seger, som lyser upp varje söndag, fördunklades.

I vår tid har vi hamnat i det motsatta diket. Nu har söndagen blivit en dag som alla andra. Evangeliet är lika fördunklad fast på ett annat sätt. Söndagen är allt utom en dag som Gud gett oss för att föra oss och behålla oss nära sig.

Den välsignelse som ligger i att en dag är särskilt avsatt för att vara annorlunda har fullständigt tappats bort av de allra flesta, ja t.o.m. bland många som vill bekänna sig som kristna. Man lämnar sina gudstjänstbesök åt tillfälligheter i stället för att förstå vilken gåva Gud har gett oss när han gav oss en dag att fira hans seger på ett särskilt sätt.

För det som Jesus i vår läsning i dag säger om sabbatsdagen gäller i högsta grad också om vår söndag. "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten." Vi behöver den dagen för vår egen skull. Söndagen är en Guds gåva till oss för rekreation ett ord som ordagrant betyder nyskapelse. Det sker när vi inför Gud stannar upp och tar emot liv och vederkvickelse från honom. Vi får stilla oss för att lära känna livets hemligheter av honom som skapat livet.

Genom vår gudstjänst blir vilodagen helgad, som Gud säger i sitt Ord men egentligen är det naturligtvis också tvärtom. Vi blir helgade när vi tänker på vilodagens mening och innehåll av evangeliet om syndernas förlåtelse, nytt liv och salighet genom Honom som vann livet tillbaka denna dag. Det är rekreation i ordet verkliga betydelse.

För söndagen blir det välsignelse när den blir Herrens dag. Det blir den genom att vi som församling möts inför Herren och gör tjänst inför honom i vår gudstjänst . Vi får vägledning genom hans ord, som hjälper oss att finna vår väg genom livet, vi får ta emot förmaningar, tröst och uppmuntran. Vi får stanna upp i bön och enligt hans löfte "låta honom få veta alla våra önskningar," jag vi får till och med som aposteln uttrycker det "kasta våra bekymmer på honom." Så får vi steg för steg gå genom livet. Varje ny vecka får vi börja hos Gud "och han har omsorg om oss." Det vi kommer att möta under veckan är förberett, vi har lagt fram det inför vår Gud och bett om hans nåd, hjälp och ledning.

Man talar ibland lite föraktfullt om söndags- kristendom i motsats till vardagskristendom. Det viktiga är vad vi gör och lever ut. Ordet söndagskristendom har fått dålig klang. Men i själva verket finns det inte någon vardagskristendom utan söndagskristendomen. De hör oupplösligt samman. Allt börjar hos Gud, får sin näring av honom, korrigeras av honom i gudstjänsten. Så är vår tro levande. Det som börjar på söndagen fortsätter veckans alla dagar innan vi på nytt får gå in i vilan inför Gud.

"Säg mig hurdan din söndag är, så skall jag säga vem du är" så lyder talesättet.

Gudstjänstbruket håller på att rasa i vårt land. Det är det tydligaste tecknet på sekulariseringen. Att helgas på söndagen genom att fira gudstjänst betyder i dag att gå mot strömmen. I vår tid har alla dagar blivit lika det innebör en andlig urholkning av vårt folk. Hur har det blivit så här? Ja, det gäller alla de stora kyrkorna i västerlandet medan kyrkorna i övriga delar av världen växer till och söndagen där är en glädjedag då alltfler samlas inför Guds ansikte.

Jo, när Guds ord inte rent och klart förkunnas när det relativiseras och ersätts av människotankar där töms kyrkorna. När kyrkan inte står för det som har blivit den anförtrott går världen in i kyrkan och kväver det andlig livet. Det blir ingen förnyelse inte kommer söndagen och gudstjänsten i centrum. Det blir bara tomhet. Tomma kyrkor och vilsna människor utom ett fåtal som får sina egna tankar och idéer välsignade även om Guds eget ord hävdar motsatsen.

Det är det som håller på att hända i vårt land. Där det fortfarande finns präster som frimodigt förkunnar Guds ord som det är oss givet "och håller fast vid den tro som en gång för alla blivit uppenbarad för de heliga," och ger Guds folk "mat i rätt tid" där är gudstjänstseden inte bruten på samma sätt. Men vad än värre är många av de präster, som vill förkunna Guds ord i enlighet med kyrkans klassiska tro ifrågasätts och får allt svårare att verka. Många människor som vill fira en klassisk kristen gudstjänst finner inte någon på nära håll.

Vår kyrka håller på att omformas i rask tak genom att Guds ord ifrågasätts som norm och rättesnöre för kyrkans liv. Det som händer är ingen tillfällighet se på alla tomma kyrkor och alla församlingssammanslagningar i dess spår.

Det är resultatet av en neutraliserad kyrka, som tappat kontakt med folket och blivit ett instrument i politikernas händer i allians med modernistiska teologer som vill förkunna en ny slags religion, som man menar måste renas från gamla bråte som kan förpassas till historiens skräpkammare för att tala med självaste ärkebiskopen.

Mina vänner, kom ihåg att jag har sagt det. Det kan i framtiden, ja mycket snart, bli allt svårare att hitta platser att fira en klassisk kristen gudstjänst på. Vi kan gå mot svåra tider. Kyrkan håller på att omformas under de politiska partiernas ockupation. Därför är det så viktigt att vi står eniga i det vi har uthålligt och frimodigt i förtröstan på att Gud visar oss vägar att hantera situationen

För att kunna vara trogna behöver vi varandra vi behöver gemenskapen inför Gud söndag efter söndag.

Endast så kan vi hålla stånd genom att leva ut allt det goda Gud välsignat oss med. Låt oss be om söndagsväckelse att alltfler upptäcker det Gud vill ge oss. Ditt gudstjänstbesök, din bön, din uthållighet räknas. Så länge vi håller fast vid detta kan vi hålla stånd. Det är den enda vägen. I dag är ett gudstjänstbesök en bekännelsehandling. Så bekänner vi vår tro konkret och handfast.

Hur du använder din söndag visar vem du vill tillhöra.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida