13 efter Trefaldighet 3 årg Rom 12:16-21 2005

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är en "besvärlig" söndag i dag. Besvärlig för oss människor som helst inte vill bli påminda om våra försyndelser och försummelser. Och särskilt känsligt är det i dag eftersom vi utmanas att fundera över vår relation till varandra, ja till alla människor vi möter i vårt alldeles vanliga vardagsliv. Jesus talar om det i vår evangelieläsning och Paulus utvecklar det i vår epistelläsning. Men Guds ord utmanar oss på det här sättet i dag för att Han har någonting att ge oss som vi inte kan få någon annanstans.

Det är ju så , att det är i vardagslivet, hur vi lever tillsammans och behandlar våra medmänniskor, som vår livsinställning och vårt rätta jag visar sig vem vi vill vara och vem vi vill följa och om det något bevänt med den tro vi bekänner med våra läppar. Det är i vardagen allt avslöjas och vi behöver verkligen utmaningen från Guds ord som vi får i dag.

Det är i underbart i kyrkan när vi får höra att Gud är kärlekens och förlåtelsens Gud och att vi ständigt får vända tillbaka till honom. Det är ett evangelium i ordets verkliga betydelse och det behöver vi höra ofta - men det betyder inte att kärlekens Gud på något sätt för den skull har överseende med våra felsteg eller försyndelser, det som vi gör fel eller det vi försummar.

Somliga får i hop det ungefär så här: 'Gud förlåter ju allt, och visserligen gör vi fel och är inte så kärleksfulla som vi borde, men Gud är ju kärleken och älskar oss alla nästan vad vi än gör. 'Det är klart att sådana där riktiga synder, mord och annat är en sak för sig - men det andra Bibeln talar är ju praktiskt taget omöjligt. Visst uttrycks det fint att "allt vad vi vill att människorna skall göra för oss, det skall vi göra för dem." Men Gud menar faktiskt vad han säger i sitt ord. Det är sant att Gud älskar oss syndare, men han hatar synden i alla dess former, som bryter ner och förpestar, som skapar fiendskap och konflikter.

Guds kärlek är ofattbar stor, han älskar oss alla. Det betyder först och främst att det inte finns så stora synder att de inte kan förlåtas om någon ångrar sig i Jesu namn. Men det betyder samtidigt. Det finns inga så små synder, att de inte behöver förlåtas. Det finns inga försyndelser som Guds ord kallar synd, som man kan strunta i och mena att de ingenting betyder. Synd är allt som strider mot kärleken till Gud och kärleken till våra medmänniskor. Synd är allt som separerar oss från vår Gud och nästa. Så länge vi ignorerar detta missar vi målet för vårt liv, vilket är den egentliga innebörden i ordet synd. Vi lever inte livet som det skulle levas. Vi missar hela poängen.

Den stora ursynden är som Paulus säger i epistelläsningen "att vara självklok" - att hålla sig själv för den kloke, att vara den som kan se och bedöma allt och alla, och ta Guds plats och ta rätten i egna händer. Det är så lätt att vi ser andras synder och felsteg, men bagatelliserar våra egna.

Jesus har försonat våra synder, ingenting kommer att hållas emot oss, lovar han oss, men just därför skall vi dö bort ifrån dem och sträva efter och leva för rättfärdigheten bland våra medmänniskor. Det är så det visar sig om vi tagit förlåtelsen på allvar. Det är så det visar sig vem vi vill tillhöra. Gud vill ge oss ett vaket samvete, så att vi strävar efter att "hålla frid med alla människor" och "besegrar det onda med det goda." Han vill förvandla oss, och omskapa efter sin vilja och få oss att se livets hemligheter,

När vi försöker omsätta detta i våra liv är det som att röja ogräs. Det gäller att arbeta systematiskt och erövra ny mark.

Till en början går det faktiskt ganska lätt. En människa som tar Guds ord på allvar märker att det går att vårda sitt språk, och sluta upp med att svärja och missbruka Guds namn och tänka på hur man talar om och bemöter andra människor. Det är ganska lätt att öva sig i vänlighet och att försöka bemöta alla lika. Dom värsta mollorna är lätta att dra upp. Det syns och det redan mycket vackrare. Men det är bara början. Nästa steg är svårare.

Det gäller det att ge i kamp med sådana synder som att hysa avund eller bitterhet, att ruva sig över en oförrätt, att kämpa mot viljan att hävda sig, mot högmodiga tankar över huvud taget, att döma och fördöma och med självgodhet hävda att man rätten på sin sida i all väder.

'Jag struntar i att försöka försona mig med den eller den, han är så jobbig och har bara sig själv att skylla. Nån måtta får det väl vara på vad man kan begära.'

Många människor bryr sig inte om att ens försöka göra något åt detta. Man finner på förklaringar och ursäkter för sig själv. Det är ju ingenting som syns så tydligt utåt. Det finns ogräs som är svåra att rå på men med rätt metod och uthållighet är det möjligt. Det är värt mödan.

Men den människa som ger sig i närkamp med ogräset kommer till slut till slut det svåraste av allt. Det där som ligger under ytan, kirskålens rätter, som skjuter skott hela tiden. Det dolda, de förgångna, det gamla, allt det onda och kärlekslösa som blivit sagt och gjort och som man ångrar och som svider eftersom det inte kan göras ogjort eftersom tiden gått ifrån en. Den som man behöver tala ut med kanske redan är borta. Det känns hopplöst och man vet inte vad man ska göra och många försöker glömma eller bortse från det. Men det kommer tillbaka och man får ingen ro.

Det är också allt som man borde sagt och gjort men som blev försummat. Vad som blev ogjort det förblir ogjort för tid och evighet. Kanske det svåraste ogräset i vår liv är våra försummelser. Vi skulle ha gjort det och det. Vi skulle handlat på ett annat sätt - men det blev inte så....

Den som har upptäckt detta - den människan har börjat ana vad förlåtelse och nyskapelse är och varför Guds ord vill utmana oss i dag. Det är för att frälsa och befria oss. Det är som om hela rabatten töms på gammal jord och säckvis med ny jord hälls ut.

Det är när man tar Guds ord på allvar som man börjar man förstå det verkliga evangeliet: Hemligheten med Guds kärlek. Gud sände sin Son i världen för att vi skulle leva genom honom. Allt kan bli förändrat när vi kommer till Gud sådana vi är utan att försöka dölja något. Så länge vi tiger och bagatelliserar våra försyndelser och felsteg hör vi bara omöjliga krav. Så länge vi lämnar något ogjort i kampen mot ogräset finner vi ingen verklig frid. Det är som det står i Psaltaren:

Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig
Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna allt för Herren. Och du förlät min synd och skuld."

Så står det. Och så är det fortfarande. Det Gud vill och kan ge oss är nytt liv och frid med honom och våra medmänniskor. Förlåtelsen är som ny jord där nya friska växter gror. Omgivningen märker det och vi kan själva kan förundras vad Gud har gjort med oss. Guds ord utmanar oss i dag att röja upp och öppna oss för det Han vill göra med oss. Så blir vi fria, fria att älska och fria att leva och tjäna.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida