13 efter Trefaldighet 3 årg Rom 12:16-21 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är lätt att glömma bort att många av de bibeltexter vi läser här i kyrkan från början är utdrag ur brev som apostlarna skickade till de nybildade små församlingarna som var spridda i hela Romarriket och som ofta låg långt i från varandra.

Det var brev skrivna för att uppmuntra och stärka de som tagit emot det underbara budskapet om räddningen genom Jesus Kristus. Det var inte många år sedan Jesus, levde, dog och uppstod - men nu hade församlingar börjat bildas på många olika platser. Missionen hade tagit fart.

De kristna var fortfarande bara en liten minoritet i samhället och levde oftast i en oförstående och fientlig omgivning. Därför lästes breven från apostlarna med stor iver och kopierades och skickades vidare till de andra församlingarna som bildats. De blev början på vårt Nya Testamente.

Paulus och de andra apostlarna använde breven till att förklara hemligheten med den tro, som de hade fått lära sig av Jesus själv. De tröstade, undervisade och förmanade med sina brev sina medsyskon att bevara tron ren och oförfalskad ifrån alla hot och nytolkningar som skilde sig från vad de tagit emot av Herren Kristus. Genom breven sporrade också församlingarna att frimodigt i ord och handling föra budskapet vidare så att alltfler skulle få höra det underbara revolutionerande budskapet om Jesus.

Därför är breven allmängiltiga, och aposteln Paulus säger också på flera ställen uttryckligen att det han skriver har sin giltighet i alla församlingar.

Och därför är det viktigt att vi också läser dem med samma iver och engagemang som de lästes första gången. De må stå församlingen i Rom, Korint eller vad som helst som adress. Men det är också brev till oss i våra församlingar - om vi vill vara en del av den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan på vår jord. Det går inte säga, att de inte gäller oss. Breven är också skriva till oss och för oss.

Det Paulus skriver t.ex. i brevet till Rom är en grundläggande undervisning om de underbara konsekvenserna av Jesu lidande och död och hur detta blir vårt genom tron. Jesus kom från Gud och levde vårt liv och dog vår död för att försona den förlorade världen med Gud. Tar vi emot honom och sätter vår tro till honom, är allt förlåtet, allt är nytt. Genom dopet och tron på Kristus är vi rättfärdiggjorda.

Men i det avsnitt vi läste idag spinner Paulus vidare. Han visar på trons fortsättning. Mina, barn, nu skall det visa sig att ni hör ihop med Jesus. Nu ska ni leva det nya livet ni har uppstått till. Det ska märkas över hela Rom eller var helst ni befinner er, att det har hänt något med er, att ni börjat tänka på ett nytt sätt, att ni är uppriktiga i er omsorg om varandra, att ni bemöter alla lika, att ni är deltagande, att ni är tåliga, att ni är förlåtande och försöker övervinna det onda med det goda. Där detta händer där lever och växer Guds församling.

Ja, mina vänner. Hur är det bevänt med detta?

Märks det här i Hyssna att Guds församling har mötts här i kyrkan och hämtat kraft för veckans alla uppgifter? Är vi förvandlade, med vaken och öppen blick för våra människor i deras livssituation? Brinner vi för vår tro?

Det är frågor som dessa som ska ställas när vi lyssnar till Bibelns ord. Det är verkligen ett tilltal också till oss. Det finns inget bättre sätt att växa i tron, än att verkligen försöka praktisera den. Jesus sa själv, att det är när vi visar kärlek som människor skall människor förstå, att vi är hans efterföljare.

Det är ju så, att det är i vardagslivet, hur vi lever tillsammans och behandlar våra medmänniskor, som vår livsinställning visar sig - vem vi vill vara och vem vi vill följa och om det något bevänt med den tro vi bekänner med våra läppar. Vi behöver verkligen utmaningen från Guds ord, vi lika mycket som församlingen i Rom. Det är genom vårt sätt att leva som det visar sig om vi tagit Guds ord på allvar. Det är så det visar sig vem vi vill tillhöra.

Gud vill ge oss ett vaket samvete, så att vi strävar efter att "hålla frid med alla människor", för att upprepa Paulus ord, och försöker "besegra det onda med det goda." Han vill få oss att se livets hemligheter och använda oss.

Så vill Gud använda sin församling. Vi skickas ut i de sammanhang vi står och med de relationer vi har som budbärare om något nytt, något annorlunda något friskt som bryter våra mänskliga instinkter att t.ex. ge igen för en oförätt och ta för oss.

Det är när människor ser våra handlingar som skall få dem att fråga: Var får de sin kraft i från? Var finner de sin glädje? Var finner de sin trygghet?

Att följa efter Jesus är mer än att visa någon allmän välvilja. Vi hör den apostoliska undervisningen tydligt i dag. Det är något konkret och påtagligt. Så vill Gud också att det ska vara i våra församlingar. Omsorgens uppfinningsrikedom, att vi tar oss tid för varandra och ser varandra och varandras behov.

Vem kan leva så? Jo, Gud måste förvandla oss och han gör det genom att, att han slösar sin kärlek på oss. Ju mer vi tar emot av denna villkorslösa kärlek, ju mer vi lever av den, desto mer förvandlar den oss.

Ja, man kan till och med säga att det är när vi lär känna Jesuskärlek till oss som vi förstår vad kärlek djupast sett innebär.

"Kärleken, gläds med sanningen", står det i kärlekens höga visa som Paulus formulerade i brevet till Korinth som blev älskad läsning i hela Guds kyrka, "den är tålmodig och god ... den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont ... Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den." Den kärleken förkroppsligades i Jesus, och det är den kärleken som Gud vill lära oss..

Vi misslyckas ofta, men vi behöver inta misströsta. Vi har en barmhärtig Gud och Fader som älskar oss. Han förlåter, han leder, han visar på nya möjligheter och öppningar.

Han säger till var och en av oss i dag. Bli en kärlekens apostel du också där du står, i din församling i din familj, i din släkt, på din arbetsplats och bland dina vänner. Världen behöver kärlek, världen behöver dig. Hyssna behöver sådana människor.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida