14 efter Trefaldighet 1 årg Joh 17:9-11 2006

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Vår evangelieläsning i dag inleds kort och gott med orden: "Jag ber för dem." Det är Jesu egna ord. Guds egen Son, som blev vår broder ber för oss - och hans bön pågår hela tiden inför Faderns tron i himmelen. Detta får vi ta till oss, vi som ofta märker att vi blir distraherade i vår egen bön och för att utrycka sig modernt - "inte får till det."

Jesus, Guds egen Son, var en bedjare också när han levde här på jorden. Vi ser det när vi läser evangelierna. Överallt står det att Jesus bad till sin himmelske Fader. Han bad vid bestämda tider, Han kunde gå upp på ett berg och stanna där hela natten. Han kunde gå avsides till en öde trakt för att bli ensam med sin Far. Men vi får också från Jesu läppar höra bönesuckar mitt under arbetet. Vi hör bordsböner. Vi ser honom uppräcka sina händer, men också på knä i Getsemane örtagård.

Lärjungarna såg det, och förstod att allt vad han gjorde och sa började och slutade med bön. De fylldes av längtan att bli som han. De ville lära sig be som han och vara nära Gud.

På ett sätt är bön det enklaste av allt. Alla kan be och alla ber nog någon gång och på något sätt. Men samtidigt finns det hela tiden något nytt att lära, mera djup att utforska, fler och djärvare steg att ta. Det förstod lärjungarna och vi kan lära denna inställning.

Men vad bad Jesus då om och vad ber han nu om? Hans bön utryckte hans innerliga gemenskap med sin Fader. Johannes har bevarat ett svar från Jesus i sitt evangelium: "Jag gör inte något av mig själv, utan talar såsom Fadern har lärt mig och han som har sänt mig är med mig. (8:28-29)

Detta är bön - att allt vad vi gör ska vara inneslutet i Guds vilja. Men bön är också att bära andra. Det förstår vi av Jesu ord i dag - och det förstår vi av hans löften att hans bön skall fortsätta för de sina till tidens slut.

"Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt och jag har förhärligats genom dem Helige Fader bevara dem i ditt namn" och lite längre fram sin bön ber Jesus: "Helga dem genom sanningen . Ditt ord är sanning."

Jesus vet vad hans lärjungar kommer att möta av prövningar och utmaningar i denna värld. Han har utrustat dem med Guds ord och han ber att de ska stå eniga och vara ett i sanningen. "Helige Fader, bevara dem i ditt namn så att de blir ett, liksom vi är ett."

Hans bön gäller alla som kommer till tro på hans namn, som upptäcker vem han är (v.20) Och denna förbönstjänst pågår utan avbrott inför Faderns tron i hans himmelska rike. " Därför kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem," skriver Hebréerbrevets författare, (7:25)"Han sitter på Guds högra sida och vädjar för oss, skriver Paulus" (Rom 8:34)

Jesus ber ständigt för oss! Han ber för dig och vill bära dig. Kom ihåg detta som hälsningen från Jesus i dag till dig. "Vi får låta honom veta alla våra önskningar," för att än en gång tala med Paulus (Fil 4:6) eller med Petrus ord: "Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er."

När vi kommer till Jesus med vår bön leder han oss fram steg för steg. Hans bön bär oss genom utmaningar och prövningar. Han ber att vi ska bli bevarade. Där vi går bedjande fram bli vår bön innesluten i hans bön. Vi lever i kraften från hans försoning, hans seger över synden och ondskan.

Därför är vi också kallade att i hans efterföljd be för varandra, att bära fram varandra inför Guds tron i Jesu namn. Det är också lärjungens ansvar, att vi blir ett i bönen. Det utrycks t.ex. i församlingens gemensamma bön inför Herren. Det är verkligen att be i Jesus namn, ja i hans person och vara ett med honom. Hans kyrka och församling är ju hans kropp lär oss den Heliga skift.

Kyrkan är ingen mänsklig organisation, en sammanslutning av människor med samma intresse, utan Kristi kropp och vi är alla lemmar i den kroppen. När vi firar gudstjänst tillsammans är vi sammanfogade med varandra som lemmar i en kropp vars huvud är Kristus.

Våra böner blir ett med hela kyrkans böner. Ja, våra böner smälter genom Anden samman också med den segerfirande och triumferande skaran i himmelen, alla som vunnits av Kristus och som nått fram, i deras lovsång inför Gud. I gudstjänsten ber vår församling här i kyrkan med hela Guds kyrka i himmelen och på jorden i Jesu namn. Vi är ett, vi ber i Jesu person, i hans namn.

Att fira gudstjänst är alltså att göra bönetjänst inför Herrens ansikte. Det är varje kristens uppgift att utföra denna allmänna prästtjänst i Jesu namn "Ni är ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesu Kristus." (1 Petr 2:4)

Genom vårt dop är vi vigda för den tjänsten att dra ner Guds välsignelser och beskydd över oss och där vi lever och verkar. Vi bär varandra som Aron och Hur höll upp Moses upplyfta händer när han blev trött och inte orkade hålla dem uppe längre i bön som vi läser om i 2 Moseboken i Gamla testamentet. Därför firar vi gudstjänst, inte bara för att lyssna och ta emot, utan också ett sätt att tjäna Gud.

När vi ber i Jesu namn, med Jesus och i hans efterföljd kan vi vara säkra på att Gud hör våra böner. Ingen bön som är ett med Jesus klingar ut i tomma intet.

Det är också Jesu bön för oss: Att vi ska stå eniga i den tjänsten. Han ber för oss - och vi ska be för varandra. Då kommer inte välsignelserna att utebli. Här i Hyssna!

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida