14 efter Trefaldighet 2 årg Luk 22:24-27 2010

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är något särskilt med bibelordet. Vi får ofta höra något som utmanar oss och tvingar oss att tänka till. Vi behöver denna utmaning för det är så lätt att hamna i invanda tankebanor och inte utvecklas som människa och verkligen reflektera vad livet handlar om och går ut på. För visst utmanar Jesus oss i dag, i det som vi läste i evangeliet.

Han säger att målet för en människas liv inte är att bli uppmärksammad utan att i stället tjäna och älska. Det ligger en hemlighet i detta - och den som upptäcker detta sätt att vara och går in i det med glädje kommer att upptäcka vilken befrielse som ligger i detta. Och omgivningen märker det genast - en sådan människa blir till välsignelse där hon går fram i människovimlet.

I oss själva tänker vi inte så. Vi bär med oss tanken att lyckan består i att bli framgångsrik, synas och märkas, bli rik och göra karriär. Visst, det måste finnas människor som tar på sig ledarskap och kanske blir kända genom det - men principen gäller hela vägen. Tjänandet är förmer än bestämmandet och regerandet. Den som anförtros, eller utlånas makt, har ett enormt ansvar. Det kanske många borde tänka, inte minst i dessa valtider. Det räcker inte med att "kalla sig folkets välgörare."

Till sina grälsjuka lärjungar sa Jesus: "Jag är mitt ibland er som tjänare." Vill ni bli stora, förmögna och uppskattade i denna världens ögon har ni hamnat i fel sällskap. Den makt ni får ska ni använda som tjänare: Människors tjänare och Guds tjänare. Hos mig gäller något nytt. Det är inte världens sätt att bedöma framgång som gäller. Det finns ett annat sätt att leva - ett annat sätt och förstå vem som är störst.

Luther säger på ett ställe: "Som världen vänder upp och ner på Guds ting - så vänder Gud uppochner på världens ting." I Guds rike ställs allting på kant.

Men, mina vänner, och detta är viktigt: Vi ska inte bara ta till oss Jesu ord som en förmaning och en utmaning att tänka om. De rymmer ju också ett stort löfte. Den som stångar sig fram och försöker ta för sig missar meningen med livet och kommer att förlora alltsammans, medan den som tänker bort sig själv bli själv uppfylld av det verkliga livet som aldrig skall ta slut. Ju mer förtrogna vi blir med vår Bibel, blir vi förtrogna med denna princip, som är fullständigt annorlunda mot vad vi normalt frestas att tänka. "Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom, "säger Jesus i Johannesevangeliet. Vilken underbar princip - och vilken befrielse när vi lär oss den!

Den som avstår ifrån att hävda sig själv och kämpa för sin prestige, honom Ger Gud ära. Så får han gratis vad andra kämpar för. Vi kan inte ta oss äran - den måste ges åt oss. Själva ursynden, säger Skriften, är detta att ta det som Gud vill ge. Den som själv tar för sig han mister, Men den som tjänar och betjänar och litar på att det är Gud som ger, han får. "Ödmjukhet går före ära, och högmod, går före fall." Synden ursprung är att just detta vi människor frestas att ta för oss, att gripa och samlas, att klättra på varandra. Det är att frestas att tro, att vi i oss själva är något förmer än andra. Men resultatet blir tomhet, för det är inte så vi är skapade att leva. Det har lika lite att göra med verkligt liv som en skramlande tunna. Vi är inte skapade med att leva med oss själva i centrum. Vi är skapade för varandra.

När vi glömmer oss själva och på olika sätt ger oss åt varandra då får vi smaka lyckan, själva livsnerven, för då lever i samklang med Skaparens och hans vilja. Då ser vi meningen, då ser vi en glimt av Skaparens intentioner, oväntat fylls vi av friden, utan att vi sökt den.

Jesus visade själv vad detta betydde. Han kom "mitt ibland oss som tjänare." Han stod alltid på de svagas sida. Han delade deras villkor. Han var en flykting, han var hemlös och sparade ingenting av sig själv. Han gick till botten i mänsklig nöd, för att samla åt sig ett nytt folk. Gud sände sin Son i världen, inte för att döma den, utan för att frälsa den. Han kommer till oss var och en och säger: "Följ mig" och "lär av mig" och "ni skall få se himmelen öppen."

Evangeliet är så underbart och enkelt. Vi gör det ofta så komplicerat. Det är erbjudandet om nåd hjälp och ledning som räcks till oss. Det är erbjudandet om förlåtelse för alla våra synder och misslyckanden. Det är erbjudandet om en ny chans och ett nytt och meningsfullt sätt att leva i enlighet med Skaparens vilja. Då börjar det riktiga livet, livet i frihet för vårt liv är då inpassat i Skaparens plan och mening. "Det gamla är förbi något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud som har försonat oss med sig genom Kristus," som Paulus skriver i 2 Korinterbrevet.

Vi blir fria. Gud befriar oss genom att förlåta oss våra synder så att alla vår kraft och energi kan sättas in för att hjälpa andra - så att vi bli Jesu tjänare varhelst vi går fram eller i de uppgifter vi är ställda i. För han vill använda oss. Vi är fria att älska och tjäna varandra och leva för varandra. Vi behöver inte jaga uppskattning eller uppnå omöjliga mål. För Gud älskar oss och räknar med oss. Där vi står finns uppgifterna. Se dig omkring - det finns många som behöver dig. För världen behöver människor som funnit fotfästet i tillvaron och avslöjat dess hemligheter - fasta punkter i världens kaos.

I dag kallar Gud dig på nytt. Han har befriat dig från dina synder, försummelser och misslyckanden. Ta emot det i tro och gå ut i hans värld med det goda budskapet att ännu räcks Guds frälsning till dem som sig ångrar och tror. Du är kallad att tjäna - upptäck alla som behöver dig. Jesus vill använda dig - han ger dig först allt och sedan får du visa din tacksamhet som hans glädjebudbärare! Våga vara konkret och tydlig! Nu blir vi stilla en stund och fattar nya viljebeslut. Detta ska jag nu göra - för jag vill vara en Jesu tjänare eller tjänarinna där jag står ...
(på mitt arbete, i min familj, i min släkt, i min omgivning, i församlingen, i världen )

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida