19 efter Trefaldighet 3 årg Mark 2:1-12 2008

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns så många underbara berättelser i Bibeln som berättar om Gudsrikets inbrytande genom Jesus när han botar sjuka, ja uppväcker döda, att det är lätt att glömma bort det oerhörda som står där - det stora det nya det underbara som kom med Jesus.

Varje enskild berättelse är ju en predikan om vem Jesus är och vad det kostade honom av möda, smärta och lidande att rädda oss från det onda. Än värre, blir det om vi på något ytligt sätt tänker att det var Jesu 'jobb' att bota sjuka och förlåta synder - det var ju det han gjorde överallt.

Men så står det ju inte. Det var en kamp hela tiden, en kamp för Jesus, en kamp som kostade honom livet. Han stred mot allt som står Gud emot. Han stred mot synden, döden och den onde själv. Han stred mot otron, och egoismen, ja, vi hör honom på ett ställe sucka: "hur länge ska jag behöva vara hos er." (Matt 17:17) Men Jesus vek inte av från sin väg. Han visste varför han hade kommit i världen - Han, Guds egen son, kom till oss för att frälsa och vinna tillbaka det som var förlorat. Han kom för att rädda oss från synden, döden och olyckan och allt ont.

Där Jesus gick fram bröt Gudsriket fram och människor föddes till ett nytt liv och nytt hopp. Det var en föraning av det som ska komma - men den fullkomliga segern vann han på sitt kors, genom sitt lidande och sin död och ärorika uppståndelse. För hans, och ingen annan skull vågar vi tro på våra synders förlåtelse och ett evigt liv, befriat från sjukdom, synd och smärta.

När vi i dagens läsning hör Jesus utbrista: "Vilket är lättast - att förlåta synder eller bota sjuka?" måste vi ödmjukhet böja våra huvuden i tacksamhet och tänka: Vad är det Jesus vill lära mig? Hur jag än svarar är ju sanningen det han gjorde är ju något som ingen enda av oss kunde eller kan. Det som han gjorde är ju omöjligt för dig och mig, ja för alla andra människor som levat på denna jord!

Men låt oss brottas med Jesu fråga om att kämpa mot synd och sjukdomar?

Ska man döma efter vad som anses för synd i våra dagar måste sjukdom det svåraste som kan drabba en människa. Det som Guds ord kallar synd accepteras av många utan omsvep. Var och en får välja sin egen väg. Guds bud är till och med ångestskapande kan vi få höra. Sådana omoderna påståenden måste vi lämna bakom oss i historiens skärpkammare. Nu vet vi bättre! Nej, en del av det som förr kallades synd är ju i själva verket en hjälp i självförverkligandet och friheten.

Att känna skuld - vad är det? Det är bättre att gå vidare och ta nya tag!

Så kortsiktigt är många s.k. moderna människors livsprojekt! Att Guds vrede vilar över synden, som kastar oss i fördärvet, anses opassande att predika om i dag. Därför gör jag det. "Syndens lön är döden och dödens udd är lagen", säger Gud själv i sitt ord.

Men trots det fagra talet att vi ska skaka av oss de omöjliga, omoderna buden, mår många inte bra. Livet fungerar inte - man känner sina misstag och försummelser. Man kan känna ånger och förtvivlan över vad man ställt till med. Då i sin förtvivlan kan man höra Jesu röst. Kom till mig, tala ut med mig, jag lyssnar och jag kom i denna värld för att förlåta sådan som du. För den människa som känner sina misslyckanden blir frågan om skuld och förlåtelse verklig och livsviktig.

Vem kan rädda mig? Finns det någon utväg? Hur ska jag få frid? Hur ska jag kunna ställa allt till rätta. Finns det någon förlåtelse för mig, för min bristande kärlek, min tanklöshet, mina försummelser och mina tillkortakommanden. Synden dödar mig till slut. Finns det någon räddning för oss människor.

Nej, vi kan inte bära synden själva, vi kan inte krångla oss ur den. Vi kan bara gå till Jesus, den Gud sände för att rädda oss och be om nåd och upprättelse, förlåtelse och ett nytt liv.

Sjukdom kan vara fruktansvärd att bära. Det förstår vi. För den som lider av en kronisk sjukdom kan livet vara en kamp som vi andra egentligen aldrig kan förstå. Ofta finns frågan hängande. Varför drabbas just jag och inte någon annan.

När den lame mannen sänktes ned till Jesus av hans vänner hälsar Jesus honom: "Mitt barn." Du lidande människa i en sjuk värld är ett Guds barn - jag kom för att rädda sådana som du. "Dina synder är dig förlåtna" - och med förlåtelsen kom helandet - i detta fallet genast. Den lame fick allt på en gång - så är det med syndernas förlåtelse, men det kroppsliga helandet kan dröja - men det kommer för alla Guds barn när Gud skapar allting nytt.

Men låt oss gå vidare: Vi behöver hjälp till kropp och själ - och vi ska alltid ta vara på den hjälp som finna att få.

En del är rädda för att gå till doktorn. Man kan vara rädd att få höra sanningen - att man t.ex. lider av livshotande sjukdom - men trots allt förstår att vi alla måste gå till doktorn om vi blir sjuka. Doktorn finns ju där för att hjälpa oss. Och vi som kristna vet att sjukvården är en del av Guds handlande med oss.

Då är det nog svårare för många innan vi kommer för oss att gå till en själasörjare, en präst eller någon erfaren kristen, för att få hjälp med våra inre liv och vår troskamp. Egentligen är det ju konstigt. Vi är människor med kropp, själ och ande. Vi tänker på vår hälsa, söker läkare när vi är sjuka - går på hälsoundersökningar - men hur vårdar vi vårt inre liv.

Vi behöver ibland hör konkret och tydligt att höra att vi är förlåtna för Jesu Kristi skull. Därför finns det enskilda skriftermålet och bikten och nycklamakten som prästen förvaltar Därför finns den andliga vägledningen. Därför finns den enskilda förbönen.

Det är kanske så att det inte lätt att gå vare sig till doktorn eller själasörjaren - men det borde det inte vara.

Och till sist måste vi tänka lite till på vad Jesus menade med sin fråga: Vilket är lättast - att förlåta synder eller att bota en sjuk? Vi vet hur svårt det är att förlåta varandra, vi vet hur svårt det är att gå in under lidandet när någon är sjuk, hur sjukdom och rädslan för sjukdom kan få oss att fly undan. Jesus visste bättre än någon annan, vad det kostade på att göra en sjuk människa frisk. Det står till och med att han kände hur kraft gick ut ur honom, som när en kvinna blev botad genom at röra vid hans mantel. I kampen mot det onda gick Jesus i närkamp. Varje gång en människa blev botad var det en kamp för Jesus.

Men Jesu uppdrag sträckte sig till alla människor. Att försona oss med Gud. Att utverka förlåtelse för mänsklighetens synd och skuld, för dina synder och mina, det var Jesu mission i världen när Gudsriket bröt fram i hans person.

För den sakens skull måste han ge sitt eget liv för oss som ville vandra vår egen värld och störtade oss och hela skapelsen i fördärvet. Han bävade att dricka den kalk där hela mänsklighetens synder från första stund till dess sista stund var sammanpressad. Den kalken drack han när han dog på korset och försonade världen med Gud.

Därför kan han rädda oss, så vågar vi tro på syndernas förlåtelse, nyskapelse och ett evigt liv. "Det var våra sjukdomar han bar och genom hans sår är vi helade." I dag vid nattvardsbordet får var och en av oss höra: "För dig utgiven, för dig utgjutet till syndernas förlåtelse." Kristi kropp och blod bevarar oss till evigt liv. Ta emot det i tro!

Hans rike skall komma - "där skall den lame hoppa som en hjort" och ondskans alla yttringar vara utplånade.

Alltså, "stig upp ta din bädd och gå" Det borde vara den lättaste saken i världen att tacka ja till ett sådant erbjudande.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida