1 i advent Alla årg Sakarja 9:9-10 2009

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

"Ropa ut din glädje, du dotter Sion, jubla dotter Jerusalem! Ja, så står det i den gamla profetian vi läser i dag på kyrkoårets första dag. Det var de orden som fick folkmassan i Jerusalem att explodera i jubelrop när Jesus satte sig på en åsna och red i Jerusalem. Äntligen hade Messias kommit. Det går inte att ta miste på glädjen som folket smittades av den gången. Och det går inte att ta miste på glädjen som strömmar mot oss i den ljuvliga adventsmusiken, i barnens sånger och i psalmerna. Vi får verkligen ropa ut vår glädje

Snart ska vi sjunga den gamla väckelsesången "Gå Sion din konung att möta, och trosvisst 20 gånger uppmana varandra att "glädjas i Herren vår Gud." Och psalmen handlar inte bara om det jubelfyllda intåget i Jerusalem. Nej, steg för steg, sjunger vi igenom allt vad Jesus gjorde för oss för att ge oss livsmodet och glädjen tillbaka - och det slutar i himmelen i den eviga glädjen.

Vi kan inte få nog av detta. En gudstjänst beskrivs ibland som Guds barns heliga lek inför Herrens ansikte. Vi leker himmel, vi har med oss allt vad vi har hört om Jesus, hur han vill rädda oss dit. Och lek, fråga vilket barn som helst: det är på allvar. Och fråga vilket barn som helst som har roligt vilket som är det viktigaste ordet i leken. Jo det är ordet "igen", vi gör det "igen." Ett barn som svingas upp i luften av morfar eller farfar strålar av fröjd och säger sen. "Igen." En gång till morfar. I kyrkas jubelsånger svingas vi över tid och rum.

Samme Jesus som red in i Jerusalem till folkets lovsång: Välsignad vare han som kommer i Herrens namn, kommer till oss, för att ge oss den glädje och den frid som världen inte kan giva d.v.s. som vi inte kan finnas någon annan stans.

För det är ingen ytlig glädje, det är inga skratt på någon annans bekostad, det är ingen som blir uthängd för att han eller hon gör bort sig och blir utröstad, för att han eller hon inte duger - för att hon sjunger för dåligt, eller valt fel låt. Här är vi alla vinnare, för här behöver vi inte vinna något själva. Jesus är ju vinnaren - det var han som kom från Gud för att rädda oss från det onda, det var han som kom för att tala sanning, det var han som bröt upp vägen på nytt för oss till Gud.

Därför är det inte att undra på att vi kan känna sådan glädje och upprymdhet i gudstjänst som denna på 1 i advent. Tänk att vi får uppleva det "igen." Jesus har inte glömt oss, han vet hur vi har det, han vet vad vi kämpar med i vår vardag. Han vet hur vi har det, att våra ögon kan vara fyllda av tårar, när vi tänker på dem som vi älskar men som ryckt ifrån oss, eller hur någon som står oss nära kämpar mot en till synes övermäktig sjukdom, eller kämpar med något annat.

Men mina vänner, är det inte just då, i situationer som dessa när livet går hårt fram över oss som vi behöver höra om honom som kom för att rädda oss. Visst är det då vi känner en djup glädje, tacksamma och trygga att vi inte står ensamma i livets kamp. Jag tror att man kan känna glädje också med tårar i ögonen, i alla fall i kyrkan. Det är den djupa glädjen, allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då - som vi sjunger i en av de mest älskade psalmerna som handlar om vår vardag och livskamp.

Men allt för sällan talar vi om Gud som den som vill fylla oss med glädje Snart får vi höra julens underbara budskap - igen. Vi får höra ängelns budskap till herdarna: " Var inte rädda jag bär budskap om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en Frälsare blivit född åt er han är Messias, Herren."

Där finns den djupa glädjens källa. Den Gud som skapade oss valde att rädda oss. Han sände sin Son i världen för att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Han valde att bli människa för att rädda människors barn. Han vet vad det betyder att vara människa, han blev en av oss för att dela vår vardag och vår livskamp. Han räddar oss precis där vi står. Vi får höra om en Gud full av nåd, vi vår höra om en Frälsare som försonade oss med Gud. För hans skulle vågar vi tro på förlåtelse för alla våra synder, våra försummelser och felsteg. Vi får höra om Anden, som vill bo i våra hjärtan och ge oss sin glädje och frid.

Så vad kan vi göra en dag som denna. Vi har fått börja ett nytt kyrkoår - igen. Jo, vi kan göra precis som vi gör i dag alla tillsammans. "Vi kan ropa ut vår glädje" till honom som kom i Herrens namn, och som ännu kommer och som skall komma vid tidens slut för att hämta sitt folk till den eviga glädjen i himmelen. Det är för detta vi övar oss i dag.

Men apostelns ord vill jag till sist hälsa er alla, kära vänner i Hyssna på denna kyrkoårets första dag. Jag som fått nåden att vara er präst en tid i denna församling där vi ännu kan glädjas över så mycket vill säga till er: Låt oss vara rädda om det vi har, glädjas över varandra och stå fasta i en orolig tid. Mycket står på spel.

Aposteln S:t Paulus skriver:"Gläd er i Herren alltid, än en gång vill jag säga: Gläd er Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus." (Fil 4:4-7)

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida