Det stycke av Guds ord som vi särskilt ska stanna inför i dag är från Lukasevangeliets 4 kapitel:

++++++

Räddning och befrielse och ett år fyllt av nåd var erbjudandet som gudstjänstdeltagarna i Nasaret fick den här dagen när Jesus ställde sig framför dem och predikade. Jesus hade kommit till Nasaret och sin vana trogen gick han till synagogan för att lyssna till läsandet och utläggningen av de heliga skrifterna. Men den här gången ber man honom att själv läsa och förklara Bibelordet.

Det står att hans ögon föll på ett ord i Jesajaboken, där det talade om den utlovade Messias, Frälsaren som Gud hade utlovat. Han läste upp Bibelordet: "Herrens ande är över mig ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, och ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har utvalt."

Jesus gjorde sen något oväntat. Han höll den kortaste och kärnfullaste predikan som kanske någonsin hållits. Den bestod av en enda mening, sprängfylld med innehåll: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."

Det är inte svårt att förstå häpnaden över Jesu ord. Kunde detta verkligen vara sant? Var Jesus, som stod där framför dem, den som profeten hade talat om?

Människorna som lyssnade till Jesus den gången hade i det ögonblicket sitt livs stora chans, som i grunden skulle ha kunnat förändra allt för dem. Vad Jesus erbjöd dem, var ett särskilt utvalt år från Herren, där Gud själv skulle gripa in och leda dem och befria och upprätta dem. Ett år då det skulle föras allt djupare in i livets hemligheter. Ett år då Skrifterna skulle öppnas för dem och de skulle få hjälp att tolka och förstå tillvaron på ett nytt sätt.

Så kunde det ha gått i Nasaret. Men i stället slutade gudstjänsten i kaos. Den andäktiga stämningen förbyttes till förbittring. Det blev rena upploppet. Då sägs det om Jesus "att Jesus gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare." Det blev aldrig någon ny början. Därför blev det inget gott slut.

Vad kan då detta lära oss här i våra sammanhang?
Jo, i dag på kyrkoårets första dag är det vi som av Jesus får ta emot erbjudandet om ett nådesår och befrielse från Herren. Kanske är det vårt sista år för någon eller några, eller kanske för hela världen. Vi kan veta vad Gud erbjuder oss i dag. Men hur länge det erbjudande varar kan ingen av oss veta. Det finns också den hemska möjligheten, att Jesus, tröttnar på oss. Han kan vandra vidare, hur länge får vi chansen. Hans kyrka i Sverige urholkas med skrämmande fart. Där inte Jesus får vara Herre blir bara skalet kvar.

Men i dag, möter oss ännu erbjudandet. Vi har fått börja ett nytt kyrkoår. Jesus erbjuder oss nåd hjälp och ledning. Jesus var Guds häpnadsväckande svar på mänsklighetens uppror mot honom. Han kom för att leva vårt liv och dö vår död. Han kom för att döda döden och ge oss livet tillbaka. Hans liv kan bli vårt liv, han har försonat oss med Gud.

Jesus klappar på vårt hjärtas dörr i dag och säger till var och en av oss: "Om någon hör min röst och öppnar dörren, så skall jag gå in till honom." Det är ju detta vi sjunger om i så många psalmer i dag. Bereder vi väg för Herren till vårt hjärta, vill Jesus komma in där och förvandla och omskapa oss, så att vi lär känna livets hemligheter. Han kommer med nytt liv, "den gamla är förgånget, se något nytt har kommit."

Den dag en människa släpper in Jesus riktas hon in mot himmelen. Hon har löfte om det nya, ja hon är en del av den nya skapelsen som skall komma. Gud börjar sitt verk, han omskapar och förvandlar oss för sitt rike. Detta är året som Herren har utvalt, ett år då Gud steg för steg vill leda oss vidare. Här i sin kyrka, möter oss ännu Jesus. Så har vi fått vårt kyrkoår, som Bibelns budskap har format och som Gud använder för att omskapa oss. Varje söndag har sitt eget speciella budskap. Steg för steg leds vi in i Guds rikes hemligheter och växer till och morgnar. Det som vi inte kan ta emot på en gång, uppenbaras för oss steg för steg, undan för undan. Det sker alltid något i kyrkan. Advent. Jul. Fastetid. Påsk. Pingst. Trefaldighetstid. Ingen högtid är den andre lik. Varje söndag har sitt eget budskap och är ett speciellt nådestillfälle med Ord från Gud som vi alla behöver.

I dag, kära vänner, har vi fått börja om på nytt. Jesus säger, se framåt, lämna det som du har bakom dig. Dränk det i nådens hav. Vad det nya året har i beredskap för oss kan ingen av oss veta. Vi ska känna allvaret och utmaningen. Tänk efter hur du använder din tid. Har du ett mål för ditt liv eller låter du tillfälligheter styra. Jesus är ännu här i sin kyrka för att leda dig. Varje söndag på kyrkoåret hänger samman. Det ena knyter an vid det andra. Det är inte konstigt att många har svårt att förstå storheten i Jesu erbjudande eftersom de aldrig hört alltsammans.

Varje söndag på kyrkoåret är som en skimrande pärla. Men en pärla är inget halsband. Vi behöver allesammans. Vi behöver lyssna till hela undervisningen. Allt vad Gud har att erbjuda och vad han har gjort och gör för oss. Det är när vi har insett detta som det på allvar börjar hända något med oss.

Det var därför Jesus erbjud ett särskilt utvalt år i Nasaret och det är därför du får samma erbjudande i dag. Det är så Gud vill handla med oss. Allt vill han ge oss, och allt finns med: Glädjedagar, böndagar, botdagar, faste- och sorgedagar. Ett år fyllt av nåd som ger vårt liv dess rätta tolkning och innebörd.

Ja, giv att var och en av oss förstod, vad Gud har i beredskap för var och en av oss.

AMEN