1 efter Trefaldighet 1 årg Rom 6:3-11 2006

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det handlar om dopet i dag. Detta stora att du och jag personligen genom våra dop har knutits ihop med Jesus. Och allt det som Jesus gjorde, allt det han vann räckte han till dig och mig i den stunden. Den här söndagen är dopets söndag. Och vi behöver alla gång på gång få höra vad det betyder att vara döpt. Alla bibeltexter i dag handlar om dopet men jag tänker särskilt upprätthålla mig vid vad aposteln S:t Paulus vill förmedla till oss d.v.s. det som vi läste i episteln.

Ja, vi behöver alla höra betyder att vara döpt. Och finns här någon i kyrkan som hör detta och funderar kring dopet och vill bli döpt- så tveka inte att kontakta mig.

Det är stort att vara döpt. Du och jag fick en gåva - faktiskt den största gåva vi fått . Vi fick löftet om räddning om vi behåller den i tro. Vi behövde inte prestera någonting - det blir särskilt tydligt när man tar emot dopet som barn. Gud sökte mig innan jag sökte honom. Han ställde in oss mot himmelen och visade den väg som han öppnade dit. Men samma sak gäller alla som bli döpta. Det är alltid en gåva - ingen man förtjänar eller behöver förtjäna Den yngste jag döpt var några dagar - den äldste 90 år!

En människa som blir döpt i Jesu Kristi namn är inte densamma före och efter. Hon har kommit i beröring med frälsningen. Det har hänt något hos henne. Hon har fått del av det som Jesus vann för oss genom sin död och uppståndelse Paulus kallar det att vi har dött och uppstått på nytt med Jesus.

En döpt människa kan låta blir att tänka på sitt dop eller inte bry som om det - men hon är och förblir döpt. Gud ser på henne med sorg, hon är ett förlorat barn, ett bortkommet barn, men ändå ett av hans barn som håller på slarva bort allt som Gud har lovat henne. Eller för att använda en annan bild, som också finns i Bibeln: Hon är en vissnande gren, i trädet. Strömmen av den livgivande saven är strypt, om ingenting händer kommer hon att dö. Ännu går grenen kanske att rädda, men det kan bli för sent.

Att bli döpt är i det yttre något enkelt och trivialt, att tre gånger komma i beröring med vatten medan löftena i Guds ord läses. Det vi ser med våra ögon är något enkelt och oansenligt, men vad som händer är något stort och nära nog ogripbart för oss människor. "Genom dopet blir vi begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet"

Eller för att uttrycka det så här: När vi döps i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn får vi del av det som Jesus gjorde när han gav sitt liv för hela världens synd, dog och blev begraven och uppstod i härlighet. Dopet är alltså inte bara en bild för frälsningen utan det händer något med oss. Jesusmönstret överförs på oss. Gud har instiftat dopet, som redskapet att räcka över frälsningen till oss, knutet till hans ord och löften. Det behövs alltså inte några magiska formler, eller spektakulära riter för att du och jag ska bli frälsta. Genom Guds ord och löfte och vatten räcks frälsningen över till oss "när vi med gott uppsåt vänder oss till Gud", som aposteln Petrus utrycker sig på ett ställe där han undervisar om dopet.

När vi döps av prästen, eller i undantagsfall någon annan, är det som om Frälsaren själv som döper oss. Redan under Jesu jordeliv talas det enligt evangelisten Johannes om att människor kom till Jesus för att låta döpa sig "dock var det inte Jesus som döpte utan hans lärjungar." Vad hans ombud utförde i hans namn hade samma verkan som om Jesus själv hade gjort det. Så är det än i dag. Jesus instiftade dopet för att han ville till var och en överräcka den seger han vann för oss alla "när han dog för våra synder" och "uppstod igen ifrån de döda och steg upp till himmelen."

"När Guds vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig," skriver Paulus i brevet till Titus. Dopet är gratis, det är av nåd. Det är Gud sätt att räcka över frälsningen till oss. Nej, dopet är inte bara vatten, eller en symbol för rening, utan vi tar emot frälsningen som Jesus vann och blir döpta i vatten och Ande. "Vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt ," läser vi i dag "Nu ska vi också leva med Kristus," fortsätter aposteln. I den meningen är dopet inledningen till hans kamp mot ondskan makter, en invigning till en kamp mot allt det som står Gud emot. För genom dopet är skulden och synden utplånad, men inte syndafördärvet som sådant.

Vi är förnyade, men vi bär ännu med oss det gamla så länge vi får leva här. Den gamla människan i oss, som vi har att dras med så länge vi lever här på jorden är korsfäst genom vårt dop, men inte död. Hon vill slita sig loss för att återta herraväldet. Därför måste vi lära oss att leva i dopets kraft och nåd och förnyas genom att ständigt vända tillbaka till Gud. Därför kallade man förr våra gudstjänster för nådestillfällen. Det är tillfällen då Gud förnyar och förankrar oss i vårt dop. För dopet som sådant behöver och skall aldrig göras om.

Det till synes oansenliga och ringa som hände när vi döptes det varar livet ut - vi är inte längre desamma som förut - om vi tänker på det, tackar för det, och lever i förtröstan på Guds ord och löften. Vi kan tycka att dopet är alldeles för enkelt och banalt. Vi kan ringakta Guds vägar, men gör vi det förlorar vi vad Gud vill ge oss.

För dopet "är inte blott vatten, utan vatten som är helgat genom Guds befallning och förbundet med hans ord och som ger oss syndernas förlåtelse, räddar oss från döden, och djävulen och ger evig salighet åt alla dem som tror på Guds ord och löften," som konfirmanderna i gamla tider fick lära sig i katekesutvecklingen och som de fortfarande förhoppningsvis får lära sig - kanske bara - med lite andra ord.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida