1 i fastan 2 årg Jak 1:12-15 2010

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

En person sa en gång till mig att det är så skönt med kyrkan. Där tar man ondskan på allvar. Man duckar inte eller flyr undan, utan ser verkligheten som den är. Jag tror att han har rätt. Det onda finns där - det goda måste vi kämpa för. Och läser vi vår Bibel noga ser vi att den hela tiden handlar om kampen mot det onda, det som fördärvar och bryter ner. Vi ser det t.ex. i episteln i dag där Jakob verkligen brottas med frågan om allt det onda som händer. Han döljer inte på något sätt vilka prövningar som kan möta en människa i livet. Varför finns de där och hur ska vi tänka när vi drabbas?

Men som alltid ger bibeln inte enkla färdiga svar, på våra många varför-frågor som kan läggas som en mall och förklara allt som har hänt eller händer. Och framförallt får inga omedelbara svar på varför människor drabbas så olika i denna värld. Nej, Bibeln fungerar inte på det sättet som en uppslagsbok. Den talar om en Gud "som inte i det ondas våld vill lämna dem som han har skapat till sin avbild", som det hette i den gamla dopordningen. Den är berättelsen om en Gud som vill rädda oss från det onda.

Den trogne bibelläsaren tas med på en resa. Bibeln ger ofta oväntade svar, nya perspektiv öppnas. Den är berättelsen om en trofast Gud och människors svek. Den talar om de stora sammanhangen, men också om det lilla - in i vår egen livssituation. På det sättet får något att hålla oss vid när det stormar runt omkring oss. I livets skola får vi en pusselbit i taget. När vi kan ta emot mer, ser vi mer och förstår vi mer.

Många människor ger sig inte tid att ta emot det Bibeln uppenbarar utan avfärdar alltsammans mycket lättvindigt och säger: "Jag kan inte tro på en god gud när så mycket ont händer"

Låt oss jämföra det med Jakobs ord i dag: "Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom." Det är det grundläggande bibliska svaret på alla våra frågor om ondskans realitet.

Bibeln uppenbarar för oss att Gud inte kunde acceptera att det onda, som tagit herraväldet i hans goda skapelse skulle segra. Gud fann en förunderlig väg att rädda oss tillbaka. Synden skulle sonas och döden skulle förvandlas. Han sände sin Son i världen för att övervinna synd och död och besegra det onda, för att bryta sönder ondskans makt inifrån. Han gick in under i våra villkor, gick in i kampen, levde vårt liv och dog vår död och vann seger för oss där vi är förlorare och skulle gå under. Han bestod provet och bröt en ny väg tvärs igenom det onda. Därför finns det hopp också för oss. Jesus vann seger på prövningarnas väg och just därför kan Jakob skriva till alla som nu prövas och lider i denna värld: "Salig är den som håller ut när han prövas, när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom." Jesu seger bli vår när vi prövas. Vi har fått en Frälsare, en som gått före oss och vunnit seger. Genom honom finns det hopp också för oss när vi får dela hans lidanden.

Den här världen blev korrumperad av det onda. Så länge den står kommer den att vara märkt av människosläktets avfall från Gud. Vi är alla medskyldiga på ett djupare plan, vi har del i världens bortvändhet från Gud och märker hela tiden att vi frestas att sätta oss själva i första rummet. Kanske den ärligaste frågan om det onda i stället för att skylla på Gud borde vara: Hur kan Gud vara så god och fortsätta att ha sådant tålamod med oss. Varför fortsätter Gud att älska sin skapelse? Jo, han vill rädda - rädda så många det går.

Men varför drabbar det onda då oss människor så olika? Vi är ju alla skyldiga och borde alla lida som "våra synder förtjänar det", som det förr hette i syndabekännelsen.

Jakob brottas med frågan - och ger ett oväntat svar: Just i stycket före vår text säger han till och med att "vi skall skatta oss lyckliga när vi utsätts för prövningar." Han menar att de gör oss realistiska, att vi inte bygger luftslott och skapar oss en tillvaro av illusioner. De är föraningar av det som skall komma - för en dag kommer verkligen Guds tålamod att ta slut. Det onda måste få sitt straff - för rättvisans och rättfärdighetens skull. Därför kan prövningarna vi möter ge oss uthållighet, att stå emot, de visar vad vi hoppas på och sätter vår tro och lit till.

Vi vet egentligen om detta allesammans om vi tänker efter noga. Det riktiga och sanna, kärlek, det bästa som livet har att erbjuda är ofta resultatet av svårigheter och prövningar och att olyckan och katastrofen ligger dold i framgången och glädjen i vår ofullkomliga värld. Och Bibelns Gud lovar oss, att han mitt i våra prövningar ska vara med oss och rädda oss. Han ska leda oss igenom det svåra, det onda, det hemska när vi överlämnar våra liv till honom. Därför kan prövningarna, hur fruktansvärda de än är till och med fördjupa och berika våra liv, för det ger oss en sann realism då alla falska säkerheter vi bygger upp för vår existens raseras.

Vår Gud frestar ingen, han är inte det ondas upphov, slår Jakob fast. Men han kan förvandla till och med det onda från meningslöshet till mening, från fasa till trygghet, från Satans anslag, till livets tjänare. När vi med Guds hjälp övervinner dem - förkunnar vi hans seger och makt. Paulus uttrycker det på det här sättet: "Vi kan bli ansatta, men inte kringrända, rådvilla, men inte rådlösa, vi kan bli förföljda men inte övergivna, slagna till marken men inte förlorade." "Därför ger vi inte upp, även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Våra kortvariga lidanden väger oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt oss."

Många människor kan berätta om just detta, att det var i de riktigt svåra stunderna som de upplevde Guds närhet som aldrig någonsin annars. Gud kom nära, och allt ändrades mot alla odds. Där i det svåra, i elden och prövningen, i de djupa vattnen såg de sanningen om den levande Guden och sig själva.

Gud gav oss sin Son och blev människa som en av oss för att dela vår nöd och försona våra synd. Det är något annat än ett teoretiskt svar. Jesus är Guds svar i vår kamp och vår strävan. Gud vill vårt eviga väl. Han vill rädda oss till det paradis vi skapades för, där ingen ondska, ingen död, smärta eller lidande ska vara mer.

Därför kan ingen säga: Den onda som drabbar oss kommer från honom. Den djupa sanningen som Jakob uppenbarar är att Gud visar sin makt, att till och med det onda måste betjäna honom. Gud har förvandlat till och med döden det som i Bibeln kallas för syndens och upprorets obönhörliga konsekvens. Vi kan inte undfly den, den drabbar alla till slut, men Gud har förvandlat den till segerns port. Döden, har blivit vägen hem till Gud för dem som tror på honom. Det onda har blivit tämt och tvingast tjäna Gud. Så visar Gud sin makt. Dödsredskapet korset - har blivit ett segertecken. Vi kan fara illa i denna syndens värld, men segern som Jesus vann kan ingen utom vi själva ta ifrån oss.

Världen gick inte att rädda, men vår store Gud fann en väg att rädda oss mitt i våra prövningar och när livet visar sig från sin svåra sida. Jakob vill trösta oss alla i dag som står mitt uppe i livets kamp. Se framåt! "Salig är den som håller ut då håller ut när han prövas, när han bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom."

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida