2 i advent 1 årg Luk 21:25-36 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det särskilda med andra söndagen i advent är att den talar så starkt om andra advent, Herren Jesu andra ankomst till jorden. För ordet advent betyder ju ankomst, och alla hans lärjungar har väntat på detta Jesu andra advent i över två tusen år.

Jesu egen undervisning i evangeliet i dag talar om de tecknen som ska visa sig på att detta hans andra advent närmar sig. Men den talar också om hur vi ska tyda och förstå tecknen och om vad vi ska tro om det som vi ser och hör.

Det är nog ingen överdrift att säga att i vår egen tid frågan om kännetecknen på att Herrens andra advent blivit tydligare än förr. Med detta sagt ska vi komma ihåg att vi ska vara både uppmärksamma och försiktiga med slutsatser på en och samma gång. Det gör denna söndag så spännande.

Särskilt försiktiga ska vi vara när vi läser Uppenbarelseboken. Många hävdar att mycket som man under tidigare epoker inte kunnat känna igen eller förstå har kunnat tolkas och förstås ser ut att syfta på vår egen tid.

Om det t.ex med Bibelns bildspråk talar om stridshästar, som sprutar eld och svavel ur sina gap, så är det inte svårt att associera till en stridsvagn. Och när man läser om stjärnan Malört, som förgiftar en tredjedel av vattendragen på jorden, så får man miljöförstöringen i tankarna. Ännu märkligare blir det när man får höra att ordet Tjernobyl, platsen för den stora kärnkraftsolyckan, är bildat just på ordet Malört.

Exemplen är många: gräset som förbränns och medan en tredjedel av träden överlever, får somliga att tänka på modern krigföring med napalm o.s.v. Just innan vår text idag talar Jesus själv om Israel och Jerusalem, och det är inte underligt att det får människor att tänka på händelserna i Mellanöstern.

Ja, exemplen kan mångfaldigas. När Jesus talar är vi på mera fast mark. I vår läsning i dag talar Jesus om den stora vedermödan, rådlösheten och ångesten som skall övergå människovärlden innan slutet kommer.

På ett annat ställe förklarar han att många kommer att avfalla, medan samtidigt evangeliet skall predikas och nå ut i hela världen. Det kan låta som en motsägelse i Jesu undervisning, men det är ju precis det som händer just i vår egen tid. Avfallet från kristen tro går med rekordfart i den tidigare s.k. kristnade världen samtidigt som kyrkotillväxten är enorm i områden som tidigare ej nåtts av evangelium.

Vårt tid är verkligen en skördetid men också Kristus-hatets eller Kristofobins tid. Antalet martyrer som offrat sina liv för Jesus skull var större på 1900-talet än alla århundraden tillsammans tidigare. I vårt eget land målas religionen, och märkligast nog kristen tro, upp som något skadligt och farligt och sedan länge sedan överspelat i vetenskapens namn.

Den ena världsmakten efter den andra skall uppstå, säger Jesus, men ingen av dem kommer att bestå för när människor minst av allt anar det, då kommer Människosonen på himmelens skyar ...

Hur ska vi då se på alla dessa tecken. Jo, först och främst skall vi alltid minnas att dagen för Jesus tillkommelse närmar sig. Men det innebär aldrig, som många försökt och i direkt strid med Jesu ord försöka räkna ut tidpunkten: "Tiden och stunden vet ingen, inte ens änglarna, inte ens Människosonen, utan Fadern ensam", svarade Jesus när lärjungarna frågade när detta skulle ske.

Jesus använder i sin undervisning en uttrycksfull bild som kan hjälpa oss. Han säger att dagen kommer som en snara, d.v.s. som en gillrad fälla, blixtsnabbt och oväntat. Alla kommer att märka det. Den liknas också vid en blixt, som går från himmelens ena ända till den andra. Alla jordens inbyggare skall se honom. Det blir något helt annat än åsneridarens intåg i Jerusalem.

Men låt oss också minnas att hittills har alla stora profetior och förutsägelser fått sin uppfyllelse på ett sätt som har skilt sig från vad man trodde sig kunna läsa ut på förhand. Uppfyllelsen har alltid överträffat förväntningarna till och med för trons människor.

Människor måste vara blinda om de inte i vår egen tid gång efter annan ser det obegripliga, ofattbara hända, som ingen människa väntade sig. Vi lever sannerligen i en märklig tid. Vem trodde för 25 år sedan att Sovjetimperiet skulle störta samman att Berlinmuren skulle öppnas, att en poet vid namn Havel skulle gå direkt ur fängelse för att bli president i sitt land liksom Nelson Mandela, efter en ändlig massa år i fängelse.

Gud är sannerligen aktiv inte bara i historien utan också i vår egen tid inför våra ögon.

Hur ska vi då förhålla oss? Vad betyder allt detta för vår tro? Jesus berättade om den sista tidenför att ingenting ska förvåna oss och för att skärpa vår uppmärksamhet. Han gav oss ingen tidtabell för den sista tiden, men han ville att vi skulle känna igen och förstå vad som händer, när det händer och när det har hänt.

Jesus berättade allt detta för att vi inte ska bli överrumplade. Tvärtom genom att veta blir vår tro starkare och hjälper oss att klara det svåra som kommer att övergå världen. Det hjälper oss att förstå vem Jesus är, och vad han gjorde för att rädda oss.

Jesus säger att vi skulle räta våra huvuden mitt i vedermödan och gå med det högt även när vi möter förakt och hån. Det finns mycket vi har att skämmas för, för vårt dåliga lärjungaskap, men det enda som vi aldrig någonsin behöver skämmas för är detta att vi vill vara Jesu lärjungar.

Jesus vill i dag lära oss att inte drabbas av panik utan se nyktert på det som händer. Gud vet, Gud vet tiden - den rätta tiden för Kristi andra advent. Om man systematiskt går igenom alla bibelställen som handlar om den yttersta tiden, är detta så tydligt: Vi uppmanas att inte tappa huvudet utan hålla oss lugna och besinningsfulla.

Vad Jesus alltså djupast sätt gör, är att trösta oss. Han manar oss till självbehärskning och saklighet.

Den sista tiden blir svår, men det är bara det dramatiska förspelet som bereder väg för det stora, det nya, det underbara, som Gud har i beredskap för dem som älskar honom: Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida