2 i advent 1 årg Luk 21:25-36 1999

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det särskilda med andra söndagen i advent är att denna dag talar så stark om andra advent, Herrens Jesu andra ankomst till jorden. För ordet advent betyder ju ankomst, och alla hans lärjungar har väntat på detta Jesu andra advent i snart två tusen år. Jesu egen undervisning i evangeliet i dag talar om tecknen på att detta hans andra advent närmar sig. Men den talar också om hur vi ska tyda och förstå tecknen och om vad vi ska tro om det som vi ser och hör.

Det är nog ingen överdrift att säga att under vårt eget århundrade, 1900-talet, har frågan om kännetecknen på att Herrens andra advent blivit tydligare än förr. Många läser med förvåning i Uppenbarelseboken och funnit att mycket som man under tidigare epoker inte kunnat känna igen eller förstå har kunnat tolkas och förstås som om det syftar på vår egen tid.

Om det t.ex med Bibelns bildspråk talar om stridshästar, som sprutar eld och svavel ur sina gap, så är det inte svårt att associera till en stridsvagn. Och när man läser om stjärnan Malört, som förgiftar en tredjedel av vattendragen på jorden, så får man miljöförstöringen i tankarna. Ännu tydligare blir det när man får höra att ordet Tjernobyl är bildat just på ordet Malört.

Exemplen är många: gräset som förbränns och medan en tredjedel av träden överlever, får människor att tänka på modern krigföring med napalm o.s.v o.s.v.

Just innan vår text idag talar Jesus om Israel och Jerusalem, och det är inte svårt att tänka på händelserna i Mellanöstern.

Ja, exemplen kan mångfaldigas. I undervisningen som vi möter i dag talar Jesus om den stora vedermödan, rådlösheten och ångesten som skall övergå människovärlden.

Det blir en tid av avfall från kristen tro, medan samtidigt evangeliet skall predikas och nå ut i hela världen. Det kan låta som en motsägelse i Jesu undervisning, men det är ju precis det som händer just i vår egen tid.

Avfallet från kristen tro går med rekordfart i den tidigare s.k kristnade världen samtidigt som kyrkotillväxten är enorm i områden som tidigare ej nåtts av evangelium. Vårt tid är skördetid men också Kristi-hatets tid. Antalet martyrer som offrat sina liv för Jesus skull är större på 1900-talet än alla århundraden tillsammans tidigare.

Den ena världsmakten efter den andra skall uppstå, men ingen av dem kommer att bestå för när människor minst av allt anar det, då kommer Människosonen på himmelens skyar ....

Hur ska vi då tyda alla dess tecken. Jo, först och främst skall vi alltid minnas att dagen för Jesus tillkommelse närmar sig. Men det innebär aldrig, som många försökt och i direkt strid med Jesu ord försöka räkna ut tidpunkten: "Tiden och stunden vet ingen, inte ens änglarna, inte ens Människosonen, utan Fadern ensam."

Jesus använder i sin undervisning i dag en uttrycksfull bild. Han säger att dagen kommer som en snara, d.v.s som en gillrad fälla, blixtsnabbt och oväntat. Alla kommer att märka det. Den liknas också vid en blixt, som går från himmelens ena ända till den andra. Alla jordens inbyggare skall se honom.

Det blir något helt annat än åsneridarens intåg i Jerusalem.

Men vi ska inte låsa oss i detaljer. Hittills har alla andra stora profetior fått sin uppfyllelse på ett sätt som har skilt sig från vad man trodde sig kunna läsa ut på förhand. Uppfyllelsen har alltid överträffat förväntningarna för trons människor.

Människor måste vara blinda om de inte i vår egen tid gång efter annan ser det obegripliga, ofattbara hända. Vi lever sannerligen i en obegriplig tid. Vem trodde för 15 år sedan att Sovjetimperiet skulle störta samman, Berlinmuren öppnas, att Havel skulle gå direkt ur fängelse för att bli president i sitt land liksom Nelson Mandela. Gud är sannerligen aktiv inte bara i historien utan också i vår egen tid inför våra ögon.

Hur ska vi då förhålla oss. Vad betyder allt detta för vår tro? Jesus berättade allt detta för att ingenting ska förvåna oss. Det som övergår världen är konsekvenserna av avfallet från Gud. Men Gud har inte släppt taget.

Jesus gav oss ingen tidtabell för den sista tiden, men han ville att vi skulle känna igen och förstå vad som händer, när det händer och när det har hänt.

Jesus berättade allt detta för att vi inte skulle bli överrumplade. Tvärtom genom att veta blir vår tro starkare och hjälper oss att klara det svåra som kommer att övergå världen. Det hjälper oss att förstå vem Jesus är, och vad han gjorde för att rädda oss.

Jesus menade att vi skulle räta våra huvuden mitt i vedermödan. Han sa att vi skulle lyfta våra huvuden och gå med det högt även när vi möter förakt och hån. Visserligen har vi mycket att skämmas får, för vårt dåliga lärjungaskap, men det enda som vi aldrig någonsin behöver skämmas för är detta att vi vill vara Jesu lärjungar.

Jesus vill lära oss att inte drabbas av panik utan se nyktert på det som händer. Om man systematiskt går igenom alla bibelställen som handlar om den yttersta tiden, är detta så tydligt: Vi uppmanas att inte tappa huvudet utan hålla oss lugna och besinningsfulla.

Vad Jesus alltså djupast sätt gör, är att trösta oss. Han manar oss till självbehärskning och saklighet.

Den sista tiden blir svår, men det är bara det dramatiska förspelet som bereder väg för det stora, det nya, det underbara, som Gud har i beredskap för dem som älskar honom: Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida