Det var menat som en anklagelse mot Jesus, framförd av de skriftlärda bland fariséerna, att Jesus umgicks med syndare och åt med dem. Men om vi riktigt tänker efter är det en underbar sammanfattning av vad hela evangelium är.

Hos Jesus finns inget anseende till personen. Han bjuder alla till sig. Det betyder att du och jag precis sådana vi är med våra synder och felsteg, våra försummelser och brister är bjudna till Jesus. Han vill äta med oss. För Jesus kom i världen för att frälsa syndare. Han är syndares Frälsare - och faktiskt: Han kan bara rädda dem som inser detta… Han säger det själv: Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga - jag har kommit för att kalla syndare."

Många ryggar tillbaka när Jesus talar om oss människor på detta sätt. Nog, kan man hålla med om att alla har sina brister och svagheter - men att vi är syndare som störtat oss i fördärvet genom vårt uppror mot Gud vill man inte höra tals om. Att tala om synd och att vi står i skuld till Gud menar man ger ångest och begränsar oss.

Ibland brukar vi tala om 'inbillningssjuka - men man skulle kunna vända på det ordet och i stället tala om 'inbillningsfriska´' Det är det Jesus gör i vårt evangelium i dag när han säger: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka." Den som tror sig vara frisk går naturligtvis inte till en läkare. När inte synden nämns vid sitt rätt namn, när överträdelser av Guds ord och bud accepteras eller bortförklaras då är det fullständigt naturligt att evangeliet om att Jesus är syndares Frälsare inte är något glatt befriande budskap.

Men det finns ett andra sätt att missförstå Jesu ord. Det är att tänka att Jesus bara talar om vissa människor och vissa synder. Kommer sådana tankar över oss så visar det tydligt att vi är precis som många av fariséerna: . Visst kan man erkänna, som man säger, att man inte Guds bästa barn - men det är ju ingenting i jämförelse med andras fel och allt man hör talas om, och hur folk lever." Nästans synd har alltid varit ett stort samtalsämne och det tryter aldrig. Visst är vi människor olika, visst kan våra synder och syndafall vara av olika slag - men det säger mycket om oss människor att det är lättare att hitta fel och fördöma andras synder än att bryta med de egna.

Nej, synder skall inte graderas. De skall erkännas och bekännas inför Gud. Att syssla med andras synder och tro att man själv går fri är skrymteri. Det är det vi får höra i undervisningen om några veckor där Jesus säger: "Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så du kan se klart och ta bort flisan ur ditt eget."

Jesus förnekade aldrig att tullindrivarna var syndare, han ursäktade inte äktenskapsbryterskan som de skriftlärda förde till honom - nej, han gjorde något oändligt mycket större. Han upprättade dem, ja han till och med tog dem i sin tjänst som Levi, som senare blev evangelisten Matteus.

Jesus kunde inte nå fram till de skriftlärda bland fariséerna. De trodde allt var väl beställt med Gud för att det yttre var rent och putsat - och det var det verkligen - de strävade efter ett rättfärdigt liv men ända missade de poängen eftersom de inte förstod syndens verkliga innebörd. En kruka blir aldrig ren om den bara diskas på utsidan.

Men Jesus kan ibland inte heller nå fram till oss. Det är lätt att hamna i ett fariséistiskt beteende. Vi ursäktar oss, vi har också lätt att putsa på utsidan - nån har sagt att de som levt närmast oss inom hemmets skyddade väggar är egentligen de enda som verkligen känner oss …

Men det finns andra sätt att försöka komma undan. Tycker man illa om någon så beror det på 'att den människan är omöjlig att förstå sig på'. Var man hård mot någon var det för att 'den människan måste nån gång få lära sig hur man ska bete sig.' För man ett rykte vidare berodde det på att 'det var viktigt att alla vet hur det egentligen ligger till.' Har man utan giltigt skäl som sjukdom eller liknande försummat gudstjänsten i församlingens gemenskap så berodde det på… ja, listan kan göras lång alltifrån att tvätthögen var för stor eller festen för lång eller prästen för tråkig som om det hette i tredje budet. 'Tänk på varannan, eller var tredje eller varför inte var trettielfte vilodag så att du helgar den.' Inför Guds ord faller alla ursäkter platt till marken. Jesus är syndares Frälsare, alla ursäkter är meningslösa. De skymmer tvärtom Jesus, vi förstår inte vem han verkligen är om vi inte förstår vår verkliga belägenhet. De gamla lärarna i kyrkan historia sa att det säkraste kännetecknet på att en människas vandrat vilse är att hon skattar sina egna tankar och åsikter högre än Guds ord. Det urholkar det andliga livet och vad gäller en själv blir till slut bara en fasad kvar. Man ger sig själv fribrev - bara man slipper skam och obehag inför andras människor.

Visst, människors domar kan vara hårda men Guds dom är rättvis. Därför är det till sist inte frågan om större eller mindre syndare - inte dom andra - utan mitt eget förhållande till den Gud som gett mig mitt liv och som jag står i skuld till för allt. Men för Jesu Kristi skull finns förlåtelse för alla syndare som längtar efter frid och ett rent samvete. Jesus kom i världen för att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Han kom för frälsa sådana som du och jag som vill få förlåtelse och bli upprättade av Gud. Han är syndares Frälsare.

Han kom inte bara som en förebild eller ett föredöme. Han kom inte för att lägga bördor på oss och säga: Gör så gott du kan. Han är den sanne läkaren som kan bota oss - vi som är dödsjuka i syndens sjukdom. Han offrade sig själv, han försonade vår synd och skuld. Han bröt ondskans makt när han gick levande ur sin grav.

För Jesus Kristi skulle har alla syndare en Frälsare: Tullindrivare, män och kvinnor, skåningar och smålänningar - du och jag. Vi kan alla hoppas på syndernas förlåtelse i Jesu Kristi namn om vi söker den. För Jesus är syndares Frälsare inte de inbillningsfriska som litar på sig själva och sin egen rättfärdighet. När vi i förtröstan på Jesu egna ord och löften kommer till Gud mer vår syndabekännelse kan allt ställas till rätta. "Han blygs inte för att kalla oss bröder." Att bekänna sina synder och vår del i världens bortvändhet från Gud innebär att gå till vår Gud och Skapare som gett oss livet med Jesus och visa på honom och säga: "Jag är en syndare, som inte förtjänar din nåd, men min broder ha manat mig att komma. Han har betalat vad jag är skyldig - så har han sagt mig. Förlåt mig i hans namn. Jag ångrar mig och vill bli befriad från min börda.

Och för syndares Frälsares skull ser du inte Gud till vår synd och skuld, utan till Jesu lidande och död för oss och stryker med Jesu blod ett kors över vår skuldsedel, och förlåter oss synderna.

"Denne äter med syndare," sa fariséerna anklagande mot Jesus. Samme Frälsare vill än i dag ta emot syndare som längtar efter att få lämna sina synder. En fullständig gudstjänst kan sammanfattas på detta sätt: "Jesus tar emot syndare, talar till dem och lyssnar på dem och äter med dem." I nattvardsmåltiden tar vi emot Frälsarens själv lösepenningen som försonat oss med Gud.

Också i dag säger han sitt: "Följ mig" och bjuder oss att följa honom. Också du är bjuden, som vill blir befriad från din börda i hans namn. "För han kan - än i dag till fullo frälsa dem - som genom honom kommer till Gud." Han är och förblir syndares vän och Frälsare.

AMEN