När prövningar och motgångar möter oss på olika sätt är det lätt att frestas att tänka att Gud övergett oss - eller än värre. Det finns ingen gud! Varje lidande människa kan känna igen sig i de tankarna också inför något svårt man har framför sig.

Men, mina vänner, ingenstans i Bibeln lovar oss Gud att vi skall slippa motgångar och svårigheter. Vi har inga löften om ständig hälsa eller framgång. Tvärtom förklarar Bibeln tydligt att varje människa kommer att möta svåra tider i sitt liv. Vi lever i en fördärvad värld: "allt kan hända alla," som det heter i Predikarens bok. Men det betyder inte att Gud släppt taget, det är inte det onda som har sista ordet

Det är viktigt att förstå detta. Vad Bibeln berättar är om en Gud har förbarmat sig över sin slagna, sargade mänsklighet, som vänt sig bort ifrån honom. Han sände sin Son "för att frälsa och uppsöka det som var förlorat". I tron på honom har vi löftet om räddning. Han har gått före oss och brutit upp en ny väg genom till det paradis till vilket vi är skapade.

Gud håller fast vid sin plan. Paradiset skall öppnas på nytt. "Gud har "något bättre för oss" (Hebr. 11:40) Så vill Gud ge oss hoppet tillbaka när vi prövas och livet skakar under våra fötter. Vi får lära oss att lita på honom, vi får öva oss i tron.

Av livet skolas vi till att se vårt fullständiga beroende av honom. Han lovar att vara med oss. Han lyfter oss inte genast bort ifrån denna värld - han lovar att vara vid vår sida och leda oss fram. Han håller sina löften - när tiden är mogen kommer det nya. Gud ska skapa nytt. Han vill rädda vad som räddas kan. Då ska tron vi här levde på förvandlas i åskådning. Då skall vi få se vad vi här trodde på. Då skall allt förklaras. Då skall de bli som Gud avsåg det från början.

Trons människor i alla tider har fått lära sig detta. Ta fram din Bibel därhemma och läs hela det elfte kapitlet i Hebreerbrevet. Vi läste bara ett kort stycke i dag om Moses och hans föräldrar, men mönstret är detsamma. Trons människor lärde sig lita på Gud och blicka framåt, eller som det heter om Moses: "Han höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige".

Vår bibel är inte en berättelse om hjältar som visade hjältemod i alla stycken, som aldrig tvekade, eller var opåverkade av vad som mötte dem i denna värld. Nej, Bibeln är berättelsen om människor som upplevt Gud och som i nöd och smärta, ja, ibland i förtvivlan trotsigt satte sitt hopp till honom.

Den är berättelsen om människor som du och jag som klamrade fast vi historiens Gud och hoppades på honom att han skall för sitt verk till fullbordan och litade på hans barmhärtighet.

Därför behöver vi inte vara rädda när vi ser vår egen svaghet, vår synd och våra tillkortakommanden eller känner tvivel och osäkerhet. Gud ser och förstår.

Kom i håg detta: Du kan vara trött och kämpande - du är inte förkastad för det. Du kan vara sjuk - du är inte mindre älskad för det. Du kan vara deprimerad och uppgiven - det betyder inte att du gett upp trons väg eller inte vandrar den. Tvivla kan bara den göra som tror, kämpar med Gud gör bara den som vill älska honom. "Allt förmår den som tror!" "Bulta så skall dörren öppnas!"

I dagens psaltarpsalm hör vi en bedjare ropa till Gud: "Ur djupen ropar jag till dig", underförstått ser du inte hur jag är plågad är, ja väntar på dig. Rädda mig, jag ropar till dig!

Psalmistens exempel är bara ett enda litet exempel hur vi får och ska kämpa i, med och för vår tro. Så lär vi känna vår Gud och hans vägar - han tål att utmanas. Det finns svar, stora och höga att sakta och ödmjukt ta till sig. Det är sant att Jesus sa "att vi inte skall göra oss bekymmer:" Men han lovade oss inte att vi skulle undkomma bekymmer. Världen kommer inte att förändras, men vi kan förändras och lära oss att alltmer älska vår Gud.

Han överger oss inte, han är oss nära också i de svåra stunderna, men ofta är vi så upptagna av oss själva och det som tynger ner oss, att vi inte ser honom, ja inte ens förmår att ta emot den tröst han vill ge oss.

Om Jesus heter det, "att han kom till oss och blev delaktig i bedrövelsen." Han kom och levde bland oss för att dela alla våra villkor. Gud nöjde sig inte med att sitta i sin himmel och ropa "kom till mig." Jag ska göra er starka och framgångsrika så att ni kan hitta hem till mig, nej, han sände sin Son för att komma till oss och leva med oss och hämta hem oss. Han delade alla våra villkor, våra tårar och vår smärta, han stred mot våra fiender, han bröt ny väg, lydnadens och trons väg.

Många sänder ut bönesuckar, men förmår inte ta emot svaret. De ser inte, att Gud hela tiden hör våra böner och öppnar nya vägar och möjligheter för oss. Han vill säga till var och en oss. Jag gav dig Jesus för att han skulle osynlig vi din sida. Låt dig inte skrämmas av mörkrets makter. Jag är den Osynlige som gav Mose kraft och har gått igenom allt och vunnit segern också för dig.

Vi vet egentligen om detta allesammans om vi tänker efter noga. Det riktiga och sanna, kärlek, det bästa som livet har att erbjuda är ofta resultatet av svårigheter och prövningar, och att olyckan och katastrofen ligger dold i framgången och glädjen i vår ofullkomliga värld.

För när vi vet att Gud aldrig överger oss, blir inget mörker riktigt mörkt, ingen djup bottenlöst, ingen förtvivlan en ångest som inte kan stillas. Tron kan vara stark eller svag, flämtande eller klar, men sträcker den sig efter Gud leder den alltid rätt, till föreningen med vår Gud och Skaparen. Han har "något bättre" i beredskap för oss. Vi får lära oss att leva i den tro!

AMEN