3 i advent 2 årg 2 Petr 1:19-21 2009

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Söndag efter söndag under adventstiden läser vi de gamla profetiorna som ingav människorna sådant hopp innan tiden var inne och Gud sände Jesus för att rädda oss.

Det är ingen tillfällighet att också vi läser dem varje år inför julen. Det lär oss att vi liksom de, måste lära oss att vänta på Gud. Han ingriper i den rätta stunden. Inte förr eller senare, han känner alla sammanhang. När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, heter det (Gal 4:4.5). Inte förr eller senare, utan precis in den rätta tiden - när tiden är inne - då handlar Gud. Det är det vi påminns om i dag Vi lär ossatt Gud han känner stunderna och ögonblicken för sitt handlande. Men i sin kärlek lät Gud oftast folket i förväg veta vad som skulle hända. Han sände profeter, som talade ord från honom. I hans namn talde de om framtiden, om det som skulle komma. Det var ord till tröst, som manade till uthållighet - men också ofta förmaningens ord att inte vika bort ifrån honom.

Profetorden gav folket hopp och kraft och livsmod att möta svårigheter och umbäranden. De var som "lampor i ett mörkt rum", för att tala med Petrus i vår andra läsning i dag. När vi hör profetiorna är det lätt att glömma bort vad de betydde. Men egentligen är vi i en liknande situation. Många av profetorden väntar ännu på sin slutgiltiga fullbordan. Först vid tidens slut skall alla sammanhang stå klara. Det har Gud låtit oss få veta.

Vi läste i dag profeten Malaki som proklamerade att "Herren skulle komma... - han skulle inte lämna landet åt förintelse. Nej, Gud skulle vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna." Elia skulle komma åter, han skulle bereda vägen för Herren. Det handlade om Messias ankomst i världen - men allt är inte färdigt för Guds Smorde kommer tillbaka vid tidens slut. Profetiorna handlar också om hans andra ankomst. I en annan av profetiorna som återfinns i evangelieboken i dag läser vi profetorden från Jesaja: "Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud - Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg för vår Gud! - "Herrens härlighet skall uppenbaras och alla människor skall se det." Det handlade också om Messias. De är uppfyllda på ett underbart sätt. Jesus var den utlovade Messias - men vi har ännu mer att vänta när hans herravälde skall upprättas och han skall komma åter på himmelens skyar vid tidens slut.

Därför kan vi inte vara utan Gamla Testamentet. Därför läser vi det. Vi behöver, vi också, höra dessa ord från Gud som han la i mänskliga munnar. "Människor drivna av helig Ande har talade ord från Gud", skriver Petrus. Men jag tror att vi har mer att lära oss i dag, som kan ge oss en tankeställare. Vi påminns om att det fanns en tid då Messias faktiskt inte hade kommit. Jag undrar om vi i dag riktigt att kan leva oss in i detta. Att vi skulle leva i tiden för Jesus, och att allt vi hade var löften från Gud.

--- När Gud bestämmer skall han gripa in. Gud skall rädda sitt folk, ondskans makt skall besegras. Slaveriet är över, skulden är försonad. Gör dig redo att ta emot det. Gud ska förvandla allt, från hopplöshet till mening, från sorg till glädje. Din räddare är nära. En ny tid skall bryta in --- Hur skulle vi ta emot detta, vi som lever med Jesu första ankomst bakom oss. Vi har fått ta emot att Gud verkligen sände sin Son i världen för att rädda den, det hände där i Palestina för mer än 2000 år sedan. Gud

Tänk om Frälsaren ännu inte kommit och om han inte hade förklarat att hans ärende gällde alla världens folk inte bara Israels barn. Hur skulle våra liv vara då? Hur skulle våra liv vara utan Jesus, om vi ännu väntade på Frälsaren? Tänk om vi ännu inte haft Jesu ord - inget Nya Testamente. Hur skulle vi leva och hur skulle vi våga dö? Tänk om inte Frälsaren sänt ut sina apostlar att predika det goda budskapet, om frälsning och hopp och ingen kyrka hade grundats i den helige Andes kraft, byggd på apostlarnas och profeternas grund och evangeliet förkunnats också här i våra bygder.

Då hade vi inte haft något Nya Testamente med tröst, hopp och vägledning, inget dop och inget nattvardsbord. Men nu är det tack gode Gud att det inte är så. Profetorden uppfylldes. Guds Son kom, han grundade sin kyrka, hans apostlar och deras efterföljare gick ut att förkunna evangelium och löftesorden blev förkunnade också för oss och uttydda och uppfyllda i den helige Andes kraft.

När vi lyssnar och tar emot dem och ber att Guds Ande hjälper oss att tyda och förstå dem så tänds hoppet också hos oss. Guds löften är sanna. Profetorden lyser i vår mörker som hoppets strimmor. Men på ett sätt är det lika för oss och dem som levde före Jesus. Vi kan med förväntan se framåt. Vi har mer att vänta, mer att hoppas på. Jesus skall komma tillbaka vid tidens slut och upprätta sitt herravälde. Så låter vi "profetorden lysa för oss som en lampa i ett mörkt rum", tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp".

Profetorden var sanna och de ligger fast. Liksom han förbarmade sig över Israel, förbarmar han sig över alla dem som läser och tar emot hans ord i dag och sätter sitt hopp till honom. Gud uppfyller alla sina löften när tiden är mogen. Jesus skall komma tillbaka när Gud skall skapa allting nytt. Det förlorade paradiset skall bli en verklighet för dem som låtit Gud skriva sitt ord i deras hjärtan. Först då, vid Herrens andra advent, har profetorden blivit helt uppfyllda. Guds rike har kommit i all sin glans.

Vi behöver Guds ord, som tyder det som var, det som är och det som kommer. Därför blir sammanfattningen av predikan enkel och konkret. Läs Guds ord, lyssna och jubla i ditt hjärta. Gud håller sina löften. Hans ord ska vara våra fötters lykta. Det ger oss hopp tills dagen gryr och morgonstjärna går upp i våra hjärtan.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida