Midfastosöndagen 2 årg Joh 6:24-35 2004

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Bibeln är en märklig och underbar bok inte bara i den meningen att den handlar om världshistoriens märkligaste och underbaraste händelse att den Gud som skapat oss blev människa i Jesus Kristus för att rädda tillbaka oss människors barn, som kommit bort ifrån honom - utan också på så sätt att den ibland är så enkel och underbar att ett litet barn kan förstå det som berättas och förmedlas till ossoch samtidigt ibland så svår och djup att den lärdaste kan missförstå den.

Bibelordet utmanar oss hela tiden. Första gången vi läser en text förstår vi lite grand, men vi vi finner hela tiden när vi kommer tillbaka till texten att där står mera. Det finns mer att hämta. I Jesu gärning och i hela Bibeln finner vi ofta flera lager av sanningar, som vi måste tränga in för att bättre förstå vad det är som Gud vill säga oss. Vi har ett tydligt exempel på detta i dag:

Jesus själv kallar i dag bespisningsundret för ett tecken, dvs. det var inte bara en häpnadsväckande händelse att fler än 5000 fick mat i ödemarken, åt och blev mätta - utan just ett tecken. Med tecken menas i det här sammanhanget det väsentliga, det underliggande i händelsen och vad Gud vill säga med den.

Jesus var aldrig ute efter att göra sensation. Med sina underverk ville han framför allt väcka tro. Han säger själv att det främsta tecknet är det s.k. "Jonastecknet" (Matt.12:40) som syftar på hans egen död och uppståndelse, som blev alla tiders största tecken. Liksom Jona i tre dagar och tre nätter gömdes i den stora fiskens bok skulle Jesus hållas fast i dödens klor för att uppstå på nytt.

Men låt oss idag försöka söka tyda bespisningsundrets tecken dess innersida och innebörd: Vi läser att folket som varit med om den fantastiska utspisningen upptäcker att Jesus har försvunnit men de låter sig inte nöja med det. De letar efter honom och sätter sig i sina båtar och hittar honom till sin förvåning i Kafarnaum på andra sidan sjön.

Här sitter vi i samma båt. Den Jesus som ena stunden har varit så verklig för oss, är i nästa ögonblick försvunnen och lämnat en stor tomhet efter sig. Gör då som folket den gången: "Sök så skall du finna." Ge aldrig upp!

Det rådet gäller alla människor. Också den som inte har någon medveten tidigare erfarenhet av Kristus och vet sig ha mött honom kan finna honom. Herren Jesus kan dra sig tillbaka, men inte längre än att han låter sig finnas av den ärlige sökaren. Och folk frågar strömmar tillbaka till Jesus och frågar honom: "Rabbi, när kom du hit?"

Men Jesus går inte in på den frågan. Han berättar inte om när han kom. I stället får folket ett svar för att de skall komma vidare på trons väg och förstå vem han egentligen är och vad han ville ge dem. Det som utspelar sig lär oss något viktigt. Vi kanske också ibland kommer med fel frågeställningar till Gud och till hans Ord - och blir överaskadeav att vi inte får de svar vi har tänkt oss.

Kanske tänker vi rentav då, att Gud inte bryr sig om oss och våra frågor. Men det är inte på det sättet. Vi måste alltid räkna med att svaret kan vara av annat slag än vad vi tänkt oss.

Kanske har vi bett och frågat på ett alltför enkelspårigt sätt och därför har Gud varit tvungen att länka in oss på ett annat spår. När det gäller Bibelns under är det så att om man bara ser den yttre händelsen och inget annat, då riskerar man att missförstå vad Jesus egentligen vill lära oss..

Vad var det nu Jesus svarade på den fel ställda frågan? "Ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta."

Gud bryr sig verkligen om våra kroppar, men fördenskull får vi inte fastna i det yttre. Det Jesus hade gjort var verkligen ett tecken också för någ ot annat. Vi får inte nöja oss med att stanna vid den yttre räddningen.

Det är sant att Gud vill hjälpa oss med livsuppehället. Men vi bör också fråga oss vad livet djupast sett handlar om: Vad syftar allt till? Det här ligger underförstått i det Jesus säger i fortsättningen. "Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv.."

Det är det livet Jesus vill ge oss: Honom har Gud som det uttrycks i dagens läsning satt sitt "sigill" på, på det sättet som man sätter sigill på ett viktigt dokument för att ge det gällande kraft.

Det var därför som Jesus kunde göra det som andra inte kan. Och Jesus har i sin tur själv med sin auktoritet stadfäst Bibeln och därmed gjort den till sanningens urkund för alla tider.

Men låt oss också se till att vi inte har några förväntningar på Jesus som kan leda oss fel liksom folket den gången i Kafarnaum. Folket ville där göra Jesus till kung. En kung med märklig makt. Han skulle ordna försörjningsfrågan och ta hand om de politiska och sociala problemen. Och besgera fienderna. Jesus skulle ordna denna världen så bra som möjligt.

Känner vi inte igen något av detta också i vår egen tid? Kyrkan är välkommen om den hjälper till att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, ta hand om utslagna, göra folk av ungdomarna, engagera sig i freds- och miljöarbetet, för de utstötta o.s.v. o.s.v. Och visst kan kyrkan hjälpa till med allt detta, bara vi inte glömmer att Kyrkans innersta uppgift är mycket mer än detta, nämligen att förkunna evangelium och inte lag och förbereda människor för evigheten.

Kyrkans uppgift är i grunden inte att lappa och laga det gamla utan att se till att Ordet och Anden får nyskapa. Jesus själv markerar detta tydligt. Han vägrar att finna sig i en enbart inomvärldslig uppgift, med risk att de nyss utspisade känner sig avspisade.

Nej, låt oss på till att vi hämtar verklig näring ur hela Guds Ord och tyda Jesu tecknen rätt. Har vi detta klart för oss finns det också plats för det andra.

Jesu ärende gäller vår existens och frälsning - precis som Israels folks existens stod på spel under ökenvandringen och man räddades genom att Gud lät "manna" regna från himlen.

Det var faktiskt Gud som ordnade detta och inte "Mose" som folk i Kafarnaum tycktes ha fått för sig Ingen regering, den må vara aldrig så duklig - kan djupast sett lösa försörjningsfrågan och leda ett folk utan alla goda gåvors Givare.

Till slut talar Jesus om hur han kommit från Gud "för att ge världen liv." Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." Bespisningsundret var ett tecken för detta.

Vad mannat i öknen var för slags livsmedel vet vi inte med säkerhet. Men vad nådemedel är det som han nu verkar genom i sin kyrka - Guds Ord och nattvarden - det lär oss Jesus själv.

Uppenbarelseboken talar om det "dolda mannat" (Uppb.2:17). Guds Ord är svårbegripligt för dem som inte hungrar" efter rättfärdighet. Men det är uppenbart och en kraft till räddning för dem som vill tro och tyda tecknen han ger oss på sitt rike.

Ja, låt oss be att Gud öppnar våra ögon och sinnen och Jesus väcker oss och upplyser oss till en rätt tro så att Gud får utföra sitt verk i oss och vi tar emot honom som vår Frälsare och på honom grundar vår förtröstan om syndernas förlåtelse, liv och salighet.

"Jesus sa: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida