Midfastosöndagen 2 årg Joh 6:24-35 2013

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är inte alltid lätt att läsa Bibeln. Det är som om det finns olika lager. När man läst ett stycke och Anden hjälpt oss att förstå, så upptäcker man ett nytt lager. Det finns mer att hämta. Vi blir aldrig färdiga. Någon har sagt att den på ett plan är så enkel och tydlig att ett litet barn kan förstå vad den uppenbarar och samtidigt så svår och djup och innehållsrik att den lärdaste kan missförstå den.

Ja, så är det. Bibelordet utmanar alltid. Vi har ett tydligt exempel i vår evangelieläsning i dag. Vi måste tränga genom flera lager för att förstå vad Jesus vill lära oss i dag. I hans gärning och i hela Bibeln finner vi syftningar som fungerar som ett teckenspråk, som vi måste tränga in för att mer förstå vad det är som Gud vill säga oss och avslöja för oss.

Vi hörde i dag Jesus själv kalla bespisningsundret för ett tecken, dvs. det var inte bara en häpnadsväckande händelse att fler än 5000 fick mat i öknen, - utan var just ett tecken. Ett tecken på något annat - mer än att människor fick mat och blev mätta. Vad menar Jesus med de orden? Brödsundret var ett tecken.

Jesus var aldrig ute efter att göra sensation. Med sina underverk ville han framför allt väcka tro. De var tecken på att Guds rike var nära. På ett annat ställe påminner han om att Gamla Testamentet innehåller tecken, som kan hjälpa oss att förstå vem han är. Han säger själv att det främsta tecknet är det s.k. "Jonastecknet" (Matt.12:40) som syftar på hans egen död och uppståndelse, nederlaget som blev alla tiders största seger. Liksom Jona i tre dagar och tre nätter gömdes i den stora fiskens bok - skulle Jesus hållas fast i dödens klor för att uppstå på nytt.

Men låt oss idag försöka söka tyda bespisningsundrets tecken dess innersida och innebörd: Vi läser att folket som varit med om den fantastiska utspisningen upptäcker att Jesus har försvunnit men de låter sig inte nöja med det. De letar efter honom och sätter sig i sina båtar och hittar honom till sin förvåning i Kafarnaum på andra sidan sjön och frågar honom: "Rabbi, när kom du hit?"

Men Jesus svarar inte in på den frågan. Folket får ett svar för att komma vidare på trons väg och förstå vem han egentligen är och vad han ville ge dem.

Det som utspelar sig där på stranden ska ge oss en tankeställare. Vi kanske också ibland kommer med fel frågeställningar till Gud och till hans Ord?

Kanske tänker vi rentav då, att Gud inte bryr sig om oss. Men det är inte sant. Vi räknar inte med att svaret kan vara av annat slag än vad vi tänkt oss. När det gäller Bibelns under är det så att om man bara ser den yttre händelsen och inget annat, då riskerar man att tolka det hela fel och komma på fel spår.

Vad var det nu Jesus svarade: Jo, han säger: "Ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta."

Det är sant att Gud vill hjälpa oss med livsuppehället. Gud bryr sig verkligen om vardagens alla behov men vi får inte stanna där. Det Jesus hade gjort var ett tecken också för något annat.Vad syftar allt till? Det ligger underförstått i det Jesus säger i fortsättningen. "Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv."

Det livet vill Jesus ge oss: Honom har Gud, som det uttrycks i dagens läsning, satt sitt "sigill" på, på det sättet som man sätter sigill på en urkund för att ge den gällande kraft. Det var därför som Jesus kunde göra det som andra inte kan. Men låt oss också se till att vi inte har några förväntningar på Jesus som kan leda oss fel liksom folket den gången i Kafarnaum mhade missförstått Jesus.

Folket ville göra Jesus till kung står det En kung med makt. Han skulle ordna försörjningsfrågan och ta hand om de politiska och sociala problemen. Och besegra fienderna. Jesus skulle ordna denna världen så bra som möjligt.Känner vi inte igen något av detta också i vår egen tid?

Kyrkan är välkommen om den hjälper till att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, ta hand om utslagna, göra folk av ungdomarna, engagera sig i fredsarbetet och miljön, för de utstötta o.s.v

Och visst kan kyrkan hjälpa till med allt detta, bara vi inte glömmer att Kyrkans innersta uppgift är mycket mer än detta, nämligen att förkunna evangelium om frälsningen i Jesus Kristus vår

Kyrkans uppgift är i grunden inte att lappa och laga det gamla utan att se till att Ordet och Anden får skapa allting nytt. Jesus själv markerar detta tydligt. Han vägrar att finna sig i en enbart inomvärldslig uppgift, med risk att de nyss utspisade känner sig avspisade.

Nej, låt oss på till att vi hämtar verklig näring ur hela Guds Ord och tyda Jesustecknen rätt. Både etik och moral kommer då också till sin rätt. Den som har sett vem Jesus är ser också denna världen med nya ögon.

Det gäller vår existens och frälsning - precis som Israels folks hela existens stod på spel under ökenvandringen och man räddades genom att Gud lät "manna" regna från himlen. Det var faktiskt Gud som ordnade detta och inte Mose som folk i Kafarnaum tycktes ha fått för sig

Till slut talar Jesus om hur han kommit från Gud "för att ge världen liv." Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." Bespisningsundret var ett tecken för detta.

Vad mannat i öknen var för slags livsmedel vet vi inte med säkerhet. Men vad nådemedel är det som han nu verkar genom i sin kyrka - Guds Ord och nattvarden - det lär oss Jesus själv.

Uppenbarelseboken talar om det "dolda mannat" (Uppb.2:17). Guds Ord är svårbegripligt för dem som inte hungrar" efter rättfärdighet. Men det är uppenbart och en kraft till räddning för dem som vill tro och tyda tecknen han ger oss på sitt rike.

"Jesus sa: Jag är livets bröd." När vi delar brödet i nattvarden i dag påminns vi om detta. Nattvarden är på så sätt också den ett tecken. Vi tar emot Jesus själv och frälsningen som finns hos honom " Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta."

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida