Midfastosöndagen 3 årg Joh 6:48-59 2014

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Var helst Jesus gick fram utmanades människor och tvingades att ställa sig frågan. Vem är han egentligen, vem är denne Jesus? Vad är det han säger? Att han kan ge evigt liv åt var och en som kommer till Gud genom honom? Ja, vem är han, som kunde göra sådana fantastiska tecken och samtidigt tala sådana märkliga ord som att han är livets bröd och den som äter av det brödet ska inte dö"? Kunde man verkligen tro på honom och ta honom på orden?

När vi kommer in i händelseförloppet i dagens evangelieläsning hade Jesus nyss mättat mer än femtusen människor med några kornbröd och fiskar. Folket göra honom till kung för det han gjorde det som ingen annan kunde. Då ville alla följa efter honom.

Men när Jesus börjar använda denna händelse för att säga något mer om sig själv och varför han hade kommit i världen, när han börjar förklara sina ord om att han var livets bröd, ochde märkliga orden om att äta Människosonens kött och dricka hans blod och genom det förvandlas och få evigt liv, då var det många som förargade sig. Man tyckte, skriver Johannes lite senare, att det var outhärdligt att lyssna till honom och Johannes berättar att många av dem som följt honom som lärjungar börjar dra sig tillbaka. De hade fått nog! Folket började tvista om Jesu undervisning, läser vi idag.

Man ville inte höra mer av Jesus. Det var orimligt. Samma sak händer ju också i dag att människor inte stannar kvar och lyssnar färdigt, och får förklarat hur livets bröd och hans kropp och blod hänger ihop, utan de drar sig undan och vill inte följa honom?

Därför är det så viktigt att vi läser detta stycke av Guds ord uppmärksamt så att inte vi hamnar i farozonen och går miste om hans löften! Ja, vad är det som kan få människor att tvista om Jesus och vända honom ryggen?

Kanske ouppfyllda förväntningar och förutfattade meningar?

Varför försvann många av dem som nyss jublade över hans under? De som för bara en tid sen hade velat göra honom till kung? Kanske för att deras förväntningar inte uppfylldes. Jesus bröt med deras förutfattade meningar.

De hade en färdig tanke för vem Messias skulle vara. De ville ha en politisk ledare, någon som kunde befria dem från romarnas förtryck. Jesus sa till dem att ni söker inte efter mig för att ni såg ett tecken utan för att ni åt av brödet och blev mätta.

Hur är det med oss? Kan vi också ha förutfattade meningar om Jesus? Det avslöjar sig i argument som: Om Jesus levat i dag så skulle han sagt, eller gjort ... Man vill ha sin egen Jesus som sammanfaller med sina tankar eller vad andra med inflytande tycker.

Kan det till och med ha varit så att en del inte lyssnade färdigt eftersom att andra började överge honom. På samma sätt som strömmen fört människor till Jesus utan att det själva tagit en djupare ställning till honom, lika fort försvann många när majoriteten vände honom ryggen. Majoriteten ville ha en annan Messias än den som stod framför dem.

Hur blev Jesus en sådan stötesten?
Många tyckte att Jesu ord var outhärdliga, skriver Johannes. Vem står ut med att höra honom? Hans ord om att äta hans kött och dricka hans blod var stötande eftersom man lät inte Jesus förklara färdigt. Bakom hans ord låg anspråk, som ingen annan före honom gjort?

När han talade om sig själv som livets bröd som kommit ner från himlen som förmer än vad Gud gjort genom sina tjänare Moses med mannat i öknen måtte han häftiga reaktioner Ibland möter vi något liknande idag som en reaktion på Jesu ord när han i evangelierna talar om sitt förhållande till Fadern.

Visst var Jesus en stor människa, en ovanlig tänkare och visst var han en förebild på många sätt Men, ett med Gud, Guds egen son - det har nog de kristna lagt till efteråt. Det är tankekonstruktioner. Det har den tidiga kyrkan hittat på!

Men då läser man illa innantill. Bibeln är mycket tydlig, redan på den tiden var Jesus en stötesten för många. Det han sa uppfattades som orimligt. Varför skulle de första kristna berätta om det, varför är evangelisterna noga med att redovisa det också.

Att Jesus skulle vara unik, att han stigit ner från himlen, det väckte anstöt då lika mycket som det väcker anstöt nu. Inkarnationen, att Guds son skulle födas mitt ibland oss och blivit människa har alltid varit svårt för många att ta till sig. Jesus utmanade ännu mer när han genom att likna sig vid, ja han sa att han var det levande brödet som kommer ner från himmelen och då talade han om Människosonens uppgift i världen

Det som kallas mannat i öknen, när Gud försåg Moses och sitt folk med mat under fyrtio års ökenvandring var en förebild. Mannat gav materiellt liv för några år. Jesus gör anspråk på att han är det bröd som kan ge evigt liv.

När han talar om att äta hans kött, så är det säkert en dold hänvisning till sig själv som det sanna offerlammet. Det som offras för att försona, världens synd. Denna undervisning blir för mycket för många av hans lyssnare. Vi som vi vet vad som hände i Jerusalem när hans kropp spikades upp på korset och hans blod utgöts, och hur han sammanfattar allt i nattvardsmåltiden, vi är på ett sätt lyckligare lottade än många där vid Gennesarets sjö eller i synagogan i Kafernaum. Men alla, lämnade inte Jesus den gången heller. De som stannade kvar fick sina ögon öppnade, och fick allt det som Jesus kom får att vinna.

När Jesus såg att många övergav honom frågar han sina lärjungar om de också var på väg bort i från honom. Då svarade Petrus. Det är en befriande bekännelse, som vi kan identifiera oss med: Herre vem skulle vi gå till? Du har det eviga livets ord.
Den är så befriande eftersom den inte är de stora ordens bekännelse. Det inte den självsäkre Petrus som talar, han som senare påstod att om alla andra övergav honom skulle han inte göra det. Här är det en lågmäld, försiktig Petrus, som talar, och som vill veta mer och som kanske börjat ana hemligheten med Jesus ord om sig själv som livets bröd.

En Jesus följare är en lärjunge som stannar kvar hos Jesus, prövar det, tar det till sig och låter sig utmanas av det som till förstone kan kännas obegripligt och svårsmält

När Jesus samlade sina lärjungar i Jerusalem och instiftade nattvarden kvällen före sitt lidande och sin död på korset fick undervisningen och händelserna vid Gennesarets sjö och i Kafernaum sin förklaring.

I de judiska hemmen samlades man varje påsk för att på fädernas sätt äta påskalammet till åminnelse av uttåget och befrielsen från träldomen i Egypten. Där fanns ett lamm som skulle ha slaktats i templet, osyrat bröd och bägare av vin. Men inför sitt lidande och sin död förvandlade Frälsaren påskalammsmåltiden till den heliga nattvarden. Man firade måltiden utan ett offerlamm från templet denna gång - en dag för tidigt. Senare förstod lärjungarna innebörden. Samtidigt som det årets lamm slaktades i templet korsfästes Jesus på Golgata utanför staden. Allt hade pekat fram mot denna stund, då han som det fullkomliga Lammet skulle sona hela världens synd och skuld. Genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse skulle han utverka befrielse från ett ännu farligare och hårdare slaveri än det egyptiska. Han skulle lösa och befria alla syndare från syndens, dödens och djävulens våld. Han skulle betala med sitt eget blod."

Han tog brödet och sa "Tag och ät detta är min kropp för er utgiven och han tog bägaren och sa: Drick av den alla. Denna kalk är mitt blod, drick ur den alla till syndernas förlåtelse."

Den befrielse och frälsning som han vann för oss på korset och när han gick levande ur sin grav erbjuds oss alla vid nattvardsbordet. Allt är fullbordat - han säger till var och en av oss: Kom, du som hungrar och törstar efter frid, efter förlåtelse för dina synder.

I brödet och vinet räcks frälsningen till oss. Så blir Jesu offer vår seger. Hans död dödar vår död och hans liv bli vårt liv. Det är detta som nu skall händer varje gång vi förenas med vår Herre i nattvardens måltid.

Jag är livets bröd säger Jesus i dag till oss alla. Den som äter av det brödet "ska leva i evighet." Det brödet har i kyrkans historia kallats "odödlighetens läkemedel, i dag får du personligen höra uttydningen av händelserna där vid Gennesarets sjö.

Herren Jesus Kristi kropp och blod som du snart ska emot, bevarar dig till evigt liv.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida