4 söndagen i påsktiden 1 årg Joh 16:16-22 1991

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Söndagen vi firar i dag kalls sedan gammalt för "Jubilate", som betyder: "Jubla och lovsjung Gud." Den talar som vi har hört i vår Bibelläsningar om de svårigheter och sorger och bedrövelser som kan möta oss här. Men då som en bakgrund, för: jubla och lovsjung Gud - de varar bara en kort tid - och saligheten den skall vara i evighet.

Tänk vilket underbart evangelium. Gud har satt en gräns för ondskan, Gud har satt en gräns för lidandet. Tar vi emot hans frälsning kommer allt att bli förvandlat. Vi ska komma ihåg det här evangeliet i orden:

Bedrövelsen varar bara en kort tid - men saligheten är utan slut.

Det är lätt att glömma bort detta, för medan bedrövelsen varar synes den lång.

Det är ingen tillfällighet, att man har gett den dag namnet Långfredagen då Jesus, på ett särskilt sätt, gjorde sig till ett med all världens lidande, bedrövelse och smärta. Mätt i timmar och minuter var givetvis den dagen lika lång som alla andra, men när lidandet kommer över en människa verkar det vara utan slut.

Långfredagen är bilden för allt lidandets långa dag. Det var om den dagen som profeten Sakarja hade profeterat: "Jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag." Jesus led för folket, ja för hela världens synder den dagen. Han gick in under vår bedrövelse och smärta, han bar våra synder, hand led för vår skull. Den långa fredagen. Jesu lidandes fredag. Så är det med alla bedrövelse, och med all sorg, men det varar synes det långt, och tungt och utan slut. Man tror inte man ska orka. Det är mörkt och tungt ...

Lärjungarna sörjde Jesus på det sättet, trots att han förklarat att han skulle vara skild från dem bara en kort tid. De hade inte förstått vad han menat, efter Långfredagen var han borta, hoppet det satt till honom var bortsopat, allt var mörkt och tungt och meningslöst. De hade inte förstått, de kunde bara sörja - och det gjorde ont - mycket ont!

Så är det med all smärta och bedrövelse. Det är typiskt för oss människor, att de goda glada stunderna försvinner snabbt. De liksom flyger bort på livets bergstoppar. Men bedrövelsen, sorgen och hopplösheten går med långsamma steg, Minuterna, timmarna och dagarna kryper fram. Ofta hör man människor med sorg och bekymmer säga: "Det är så långsamt."

Om man säger till en sådan deprimerad människa, att det är bäst att hon rycker upp sig och skärper sig gör man ont värre: "Det är väl inte så farligt" - om man säger så är det som ett hån. Bedrövelse, smärta och lidande är alltid långsamt. Medan lidandet varar synes det oändligt långt.

Därför måste vi medan vi ännu har chansen göra oss beredda att klara av motgångar, och vara realistiska och inse vad som kan vänta oss i denna värld. Vår tro på Gud ger oss inte här och nu hjälp att förklara allt som möter oss här, men den ger oss hjälp att klara allt som möter oss här.

Medan tid är, skall vi lära oss att se, att trots att en del av det som det kommer att hända oss kommer att göra ont så kommer det inte att vara i evighet. Lidandet har ett slut om vi anförtror våra liv åt Gud.

Tvärtom kommer det att föra oss närmare honom. Det ger oss tid att tänka och reflektera. Det är ingen tillfällighet att många kan känna igen sig i psalmen Närmare Gud till dig: "Natten ju förde mig, närmare, Gud till dig, närmare dig."

Men i jämförelse med evigheten är bedrövelsen här på jorden mycket kort. Jesus var skild från sina lärjungar en kort tid. Det är för längesedan till ända. Under tre dagar var han död - men han lever i evigheternas evigheter.Lärjungarnas bedrövelse vändes i glädje. De såg ett mönster i vad som hände med Jesus. Först lidande - men bara en kort tid - och sedan en glädje utan slut.

Paulus vittnar om detta senare: "Våra kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken åt det synliga utan mot de osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt."

Vi kan aldrig fly undan denna världens villkor. Det finns ingen annan väg till himmelen än genom denna värld och dess bedrövelser. Det finns svåra stunder också i en kristen människas liv. Tider då allt ser mörkt och dystert ut. Det känns som en prövning, och är det också. Det är då vi prövas för att vi ska lära oss att sätta vi tro och vårt hopp till honom och inte till denna världens bedrägliga säkerheter. Som ett lerkärl härdas vi. Det kommer ut starkare och hårdare än då det sattes in i ugnen.

Jakob säger till och med i sitt brev, att vi "ska skatta oss lyckliga när vi utsätts för prövningar, för det ger oss uthållighet --- och livets segerkrans." I jämförelse med evigheten är bedrövelserna och prövningarna här på jorden mycket korta. Som kristna kan vi alltid säga, att vi har det bästa framför oss. Varesig vi är 10, 25, 50 eller 100 år gamla tror och bekänner vi att, vår framtid är ljus och lång.

Bedrövelsen varar bara en kort tid - men saligheten är utan slut.

Vi måste avkläda oss denna tillvaro när vår stund kommer. Vi kan ängslas och bäva över överflyttningen, men vi tror och bekänner, att han som är vår Frälsare och Herre i detta livet skall föra oss hem - hem till den eviga glädjen: Glädjen och saligheten utan slut.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida