Det är Apostladagen i dag - en dag då vi särskilt tänker på den 12 apostlarna, som Jesus kallade och satte in som grundstenar i världens största bygge, hans kyrka som skulle förvalta hans budskap och omfatta alla dem som skulle komma till tro på honom.

I dag handlar det alltså om den kyrka vi bekänner i den nicenska trosbekännelsen, den ena heliga, apostoliska och allmänneliga kyrkan. Det är alltför sällan som vi talar om kyrkan på detta sätt. Men kyrkan, vars huvud är Kristus själv, är ingen organisation som andra, utan ett hemlighetsfullt redskap som sträcker ut sig mot alla människor och vill inlemma dem i en ny gemenskap med Gud och varandra. Ordet kyrka kommer från grekiskan och betyder "det som hör Herren till."

Kyrkan är fortfarande "klädd i denna världens kläder," men hon är bärare av Guds rike i den av synden och döden präglade världen. Det nya finns i Kristus. Där han verkar är också det som skall komma i all sin glans och härlighet när Gud fullbordat sitt frälsningsverk, verksamt. Liksom gudomens hela fullhet en gång bodde i Jesus från Nasaret, bor nu Gudsrikets krafter mitt i den gamla världen i kyrkan. Till det yttre liknar hon en mänsklig organisation - men i denna yttre gestalt lever Gudsriket med alla sin frälsande, livgivande krafter. I den meningen kan man tala om kyrkan som ett sakrament. Genom synliga jordiska ting ges osynliga himmelska gåvor. När vi ser kyrkan i all sin mänskliga skröplighet, kan det vara svårt att förstå detta - men Gud la himmelrikets hemligheter i människors händer. Ansvaret är stort för dem som fått ansvaret och domen ska börja på Guds hus.

Allt som behövs för vår salighet finns alltså hos oss i våra församlingar genom Guds Ord och de heliga sakramenten. Vi är genom Guds nåd och kallelse kyrkan där vi bor. Vi är sammanbundna med alla kristna på vår jord, en del av "den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan", men på den plats där vi verkar är vi den kyrkan. Man skulle kunna uttrycka det så här: "Församlingen är den lokala gemenskapen av den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan. Guds familj på sin ort."

Kyrkans är bygd på apostlarna och deras bekännelse till Jesus. Det förstår vi av denna söndags läsningar. Så är det alltjämt, försöker någon gren av kyrkan tumma på den sanningen avsöndrar den sig. Vi är kyrka bara så länge bekännelsen till Jesus och den apostoliska tron förkunnas. Men ljuder bekännelsen ren och klar till Kristus händer stora ting med oss som medlemmar, infogade i Guds kyrka genom dopet och tron.

Vi tar hjälp av Petrus undervisning i episteln för att påminna oss om detta:

1. Vi fogas samman
Vi läste i evangeliet att Jesus hade sagt till Petrus: "Du är Petrus, klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka." (Matt 16:18).

Något mer än trettio år efter detta skriver Petrus sitt brev. Han är fortfarande fylld av kärleken till Jesus. Efter sin snöpliga förnekelse är Petrus en ödmjukad, upprättad, frimodig bekännare. Han är verkligen klippan som bygger sitt liv på den grundsten Gud har lagt för sitt nya bygge: Jesus.

Petrus vet vad som händer när en människa möter Kristus. "När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge." Vilken djärv och märklig bild han använder! Levande stenar! Vi tänker oss en sten som något dött, kallt, livlöst, men fogade tillsammans byggs något beständigt och varaktigt upp. Genom dopet fogas vi in i kyrkan, varje människa behövs i Guds nya bygge som skall bestå för evigt. "Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar" (Psalm 56:3).

2. Vi blir ett utvalt släkte.
Petrus skriver så: "Ni är ett utvalt släkte." Genom dopet har Gud kallat oss. Vi kommer in i ett nytt sammanhang som träcker sig över alla gränser, folk och stammar på vår jord. Vi är förenade med alla dem som gått före oss och som inlemmades i kyrkan. Gud har kallat oss, Gud har utvalt oss. Vi tillhör det nya som ska komma när Gud skapar allting nytt. Guds kyrka är allmännelig, den sträcker sig mot alla, gör ingen skillnad," här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna." Ett nytt släkte - utvalda av Gud

3. Vi kröns till kungar.
Ja, Petrus skriver så: "Ni är kungar." Vilken fantastisk bild .Den himmelske konungen lyfter oss upp i sin kärlek. Han ger varje människa han vunnit en ny identitet. Så stort är det att vara kristen. "Han kröner oss med nåd och barmhärtighet", står det i Psalt 103:4. Han sätter kungabarnens krona på våra huvuden. Daniel Westling blev Sverige prins - men du kan också sträcka på dig, du barn av den Himmelske Konungen! Du är prins/prinsessa av himmelriket. Men det är inte nog med detta:

4. Vi vigs till präster.
Petrus skriver: Ni är präster. Han konstaterar att det är det som händer i dopet. Där blir vi tillsammans med alla andra ett heligt prästerskap för att tjäna Gud.

Vi bär inte fram offer för våra och andras synder, som prästerna i gamla testamentet gjorde. Det har översteprästen Jesus gjort och hans offer är tillräckligt för alla tider. Vi ska heller inte förväxla denna uppgift med det som dem som kallas till biskopar, herdar och pastorer fått. De har av Kristus vigts till kyrkans ämbete för att bära fram budskapet om syndernas förlåtelse liv och salighet och förvalta sakramenten. De döpta är tillsammans ett heligt prästerskap, som bär fram andliga offer genom bön och goda gärningar - genom att sprida kärlek och peka på Kristus. Vi står tillsammans inför Guds tron i tillbedjan och kärlek. Och vår uppgift tillsammans är att sprida himmelens väldoft, där vi lever och verkar och ut över hela jorden. Sen skriver Petrus:

5. Det blir folk av oss.
"Ni är … ett heligt folk, Guds eget folk.", så uttrycker han sig. Folk heter på grekiska laós. Det grekiska ordet laikós betyder "det som tillhör folket". Av ordet laikós har vi fått ordet "lek", som vi har i lekman. Men "lek" i lekman betyder verkligen inte barnslig eller okunnig. Så när vi använder ju ordet lekman i motsats till fackman, så blandar vi ihop begreppen. Lekman betyder "den som tillhör folket". I kyrkan är vi alltså alla lekmän. Vi tillhör Guds folk. Vi alla, påvar och prostar och män och kvinnor och barn, är tillsammans Guds folks lekmän.

Vi är ett heligt folk. Vi tillhör den Helige. Men vi som får ärenamnet "det heliga folket" är i oss själva ofta inte särskilt heliga. Nej, det heliga folket består av dem som vet att de är syndare som behöver ta emot förlåtelse och rening och läkedom från Jesus. Det heliga folket består alltså av dem som låter Jesus göra något med dem. Han gör dem fria. Han renar dem. Han fyller dem med sitt liv. Då blir det folk av oss. Var och en av oss kan känna sig svag, misslyckad, oduglig. Men när Herren får göra något med oss så händer det att vi, som känner alla våra brister, förstår att Gud vill använda oss. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Tillsammans med andra är vi ett Guds folk. Vi är lemmar i Kristi kropp. Det vi är som kristna, det är vi tillsammans. Ett ensamt vedträ kan aldrig fås att brinna, bara tillsammans med andra brinner det.

6. Vi får barmhärtighet
Petrus skriver: Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. Vi lever i en hård döende värld. Överallt ska man prestera - och den som misslyckas blir ofta hårt dömd. Men i Guds kyrka får det inte vara så. Guds visar alla som kommer till honom barmhärtighet - och den barmhärtigheten skall vi visa varandra. Vi har inte valt varandra. Det är Gud som har utvalt oss. Så ska vi se på varandra, som medlemmar i hans kropp, och om en lem lider, lider alla och om en lem hedras, hedras alla.

Apostlarna bekände Jesus med Petrus ord: "Du är Messias den levande Gudens son." Där den bekännelsen ljuder finns Guds kyrka: Den ena heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan Där verkar Gud. Där fogar han samman oss, kröner oss med nåd och barmhärtighet. Där får vi höra att vi är arvingar till himmelriket. Människor som Gud vill använda där vi är ställda.

Genom Guds nåd är vi förvaltare av detta häri vårt sammanhang. Vilket underbart uppdrag - att få vara i Hans tjänst, som först ger mig allt av nåd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Såsom det var av begynnelsen nu är och skall vara, från evighet till evighet.

AMEN