Apostladagen 3 årg Alla texterna 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Vi firar Apostladagen i dag - den dag då vi särskilt tänker på de 12 apostlarna, som Jesus kallade och satte in som grundstenar i världens största bygge, hans kyrka som skulle förvalta hans budskap till tidens slut. Han anförtrodde sin kyrka till 12 män han själv kallat och utvalt och utrustat för uppdraget.

I den nicenska trosbekännelsen, som sammanfattar kyrkans tro, bekänner vi att vi tror på en enda helig, apostolisk kyrka. Kyrkan har sin grund i Kristus själv som är huvudet, men den är byggd på apostlarnas vittnesbörd och bekännelse. "Ni är mina vittnen", sa Jesus till apostlarna. Det finns många ord av Jesus med samma innebörd: "Den som hör er han hör mig, för att nämna ett annat.

Det betyder att det apostoliska vittnesbördet, Nya Testamentets skrifter, är förpliktande för kyrkan. Den del av kyrkan som inte håller fast vid det apostoliska arvet kan utvecklas till vad som helst och är inte en del av den kyrka Jesus grundlade.

För att vara trogen sitt uppdrag måste kyrkan förvalta och "kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts det heliga, som Herrens broder Judas skriver i sitt korta brev", som ingår i Nya Testamentets skrifter och som tydligt syftar just på den apostoliska undervisningen och grundvalen.

Det är viktigt att vi påminns om detta. Många tror att kyrkan är en vanlig mänsklig organisation, som kan förändras över tiden. Ja, de yttre formerna och uttryckssätten kan förändras - men inte dess innehåll, dess tro, bekännelse och lära.

Till tidens slut ska hon hålla fast vid "den tro som en gång för alla anförtrotts åt de heliga", för att upprepa Judas ord.

Varför är detta så viktigt? Jo, det är den enda garanti vi har för att vi ska kunna bli räddade, att Jesu verk fortsätter. För det är bara Jesus som kan rädda oss - och därför är det viktigt att kyrkan står fast vid hans ord och hans undervisning och det han anförtrodde åt sina apostlar.

Varje människa har alltså rätt att kräva, att Kyrkan troget står fast vid detta och inte predikar något annat. Varje människa har rätt att kräva att de handlingar Jesus instiftade, dopet och nattvarden troget förvaltas precis som han gav oss dem, och att ingenting förändras. Varje gudstjänstbesökare har rätt att kräva av en präst, att det är det apostoliska vittnesbördet som ljuder inte prästens egna tankar och funderingar. Om någon misstänker något annat så ska hon inte så långt det är möjligt låta sig betjänas av en sådan präst, utan söka sig till sådan förkunnelse där det apostoliska vittnesbördet ljuder.

När vi ser kyrkan i all sin mänskliga skröplighet, kan vi förvånas över att Gud la sin kyrka i svaga mänskliga händer. Men då ska vi komma ihåg att i samma stund gav han dem löftet om den Helige Ande. När apostlarna och deras överföljare är lyhörda för Andens ledning, har de med sig inte bara Gudsrikets heliga hemlighet, utan också ett mäktigt korrektiv, som kan dra dem tillbaka när de tagit miste eller kommit på avvägar. Anden gör Ordet från Gud levande. Anden skall ingiva vad vi ska tala.

Kyrkans skall alltså bygga på apostlarna och deras bekännelse till Jesus.. Så är det alltjämt, försöker någon gren av kyrkan tumma på den sanningen avsöndrar den sig från honom som bär allt. Vi är kyrka bara så länge bekännelsen till Jesus och den apostoliska tron förkunnas. Men ljuder bekännelsen ren och klar till Kristus händer stora ting med oss som medlemmar, infogade i Guds kyrka genom dopet och tron.

Men vi lär oss också i dag vad en församling är och hur kyrkan består av människor, sådana som du och jag. Varje församling som håller fast vid Kristi ord är Guds kyrka på sin ort. Kristus är närvarande med sin Ande i ordet och sakramenten och han kommer själv till oss i nattvardens måltid. Om detta vårdas i den apostoliska ordningen finns allt vad vi behöver för att bli räddade.

I vår församling fogas vi samman med andra människor som sökt och funnit frälsningen hos Jesus. Vi väljer inte våra medkristna, det är Kristus som kallat dem, men han ger oss till varandra, som stöd och hjälp, som syskon att älska.

Ni la märke till Paulus omsorg om sina medkristna i vår epistelläsning i dag och hur man minns och hälsar till alla.Det är en underbar beskrivning av en levande församling, där varje människa, präst, diakon, lekman är en viktig länk. Så fungerar en apostolisk kyrka. Alla behövs - men alla har inte samma uppgifter, utom vad det gäller bönen. När vi läser alla de grekiska namnen kanske vi inte riktigt upptäcker vad som står, men om jag istället läser så här. Tänk er en präst som skriver så här till sin nuvarande och eller tidigare församling:

Snart kommer diakonissan Eva till er, som nu jobbar i Burås. Ta emot henne som en gåva från Gud. Hjälp henne med allt hon kan behöva. Hon har varit ett stort stöd för många, inte minst för mig.
Hälsa Jeanette och Daniel, mina härliga medarbetare i allt arbete. Det har inte sparat sig och man minns dom i många församlingar och hur de utan att tveka stod upp för evangeliet när tidningarna jagade mig.
Hälsa också alla bibelstudiegrupper och bönegrupper där de samlas i sina hem eller i församlingshemmet. Hälsa också David, som påmint oss om kyrkan i hela världen när han flyttade till oss. Hälsa Maria, som alltid gör så mycket för alla. Hälsa också mina släktingar Bosse och Lennart och be att de får kraft i sina studier och kan gå in i det apostoliska ämbetet.
Ja, så skulle vi kunna fortsätta - och där skulle vi också kunna sätt in ditt namn. För du är viktig i församlingen här i Hyssna/Ubbhult.

För i den apostoliska kyrkan räknas alla och behövs alla. Gud ger oss olika uppgifter, alla lika viktiga. Paulus skriver: "Vi utgör, fast många en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra, Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva i förhållande till den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet. " (Rom 12:4-8)

Där detta är det församlingen strävar efter och håller fast vid finns Guds kyrka: Den ena heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan. Där verkar Gud. Där fogar han samman oss, kröner oss med nåd och barmhärtighet. Där får vi höra att vi är arvingar till himmelriket. Människor som Gud vill använda sig av och vara hans sändebud. I den meningen är vi alla Guds apostlar i vårt sammanhang.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Såsom det var av begynnelsen nu är och skall vara, från evighet till evighet.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida