5 i fastan 1 årg Joh 11:46-57 2002

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Gud använder sig ibland av oväntade vägar att göra känt sådant som vi människor i oss själva aldrig skulle kunna räkna ut. Översteprästen Kajafas, som vi läste om i dagens evangelium, uttalade en av Bibelns stora sanningar utan att själv veta om det: "Det är bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under." Evangelisten Johannes nämner två gånger i sitt evangelium Kajafas profetiska ord. Han finner det så märkvärdigt att denna sanning kom just ur Kajafas mun.

Den gången Kajafas talade, visste han inte, att hans ord uttryckte det som var Guds räddningsplan att rädda alla människor från undergången.

Översteprästen talade Guds ord utan att vara medveten om det. Han tänkte på sitt sätt: För honom gällde det att ta sig ur den prekära situationen som uppstått när folket börjat lyssna till den där nye profeten Jesus som med sina otroliga anspråk på att vara från Gud väckte sådant rabalder och snabbt hindra att farsoten spred sig och att ockupationsmaktens vrede skulle drabba dem.

Jesus hotade lugnet och ställde till oro och splittring i religionen. Så maktlysten hade Kajafas blivit, att han förnekande den Gud han var satt att tjäna. Han om någon kände väl Skrifterna och borde förstått annorlunda och med Skriftens hjälp pröva Jesu anspråk. I stället valde han att lösa frågan politiskt för att behålla sin maktposition och sin ställning över folket. Kajafas översteprästen - den främste religiöse ledaren i landet medverkade genom sitt handlandet i det mänskliga spelet att korsfästa Jesus.

Man kan nästan ana något som skulle kunna kallas Guds ironi. Prästen talade sanning, men gick miste om hela innebörden i det han sa. Han förkunnade med sina ord Guds förunderliga plan att rädda sin förlorade mänsklighet, för att samla den på nytt. För det som Bibeln uppenbarar för oss, är att Jesus, Guds enfödde Son, jämlik med Gud, blev människa för att rädda oss. Han dog vår död för att rädda oss. Han dog verkligen för folket i den vidaste mening man kan tänka sig. "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."

Han dog för hela världen. Han levde vårt liv, som den fullkomliga människan, och dog vår död för att försona oss med vår Skapare, som vi vänt ryggen. Så skulle det ondas makt brytas - så skulle den döende världen få nytt liv och döden dödas. När Jesus dog förändrades dödens ansikte. Döden är genombruten av Livets Herre.

Gud nöjde sig inte med att sitta i sin himmel och betrakta vårt elände, eller sända sändebud att varna oss vart vi är på väg. Han sände sin Son för att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Han blev en av oss och steg ner i den sargade, upproriska och plågade världen. Den vägen valde Gud. Ingen annan skulle kunna utföra det för vi är alla märkta av avfallet från Gud. Vi hade förlorat det paradis Gud skapat oss för. Men Gud lät sin egen Son träda fram för folket, för oss alla. Han gjorde det som ingen av folket skulle kunna göra. Han som inte visste av synd, han blev gjord till den som bar alla synder. Han blev den som förbannades och offrades. Han avkläddes allt, sin ära sin härlighet, och lät sig behandlas som den som var skyldig till allt. Den bägare han drack rymde all världens synd och skuld och han tämde den.

Vilken människa kan förstå, eller i sig själv komma på den väg som Gud valde för att rädda sina sargade plågade mänsklighet, att "rädda folket". Ingen människa skulle uppfinna en sådan religion. Och likväl: Den cyniske översteprästen vi läste om i dag, han uttalade just den sanningen, utan att han själv begrep det och från helt andra motiv: "Det är bäst att en enda man dör för folket, i stället för att hela folket ska förgås. Ingen annan än Guds egen Son dög att utföra det som Jesus utstod. Han ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja intill döden på korset. Han dog verkligen för folket - i folkets ställe, därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn som är över alla namn. Han är Frälsaren för han har burit allt. Han blev delaktig i vår bedrövelse. Därför vågar vi hoppas på våra synders förlåtelse. Han kan rädda alla, som genom honom kommer till Gud.

Just därför kunde han befalla sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika att världen är försonad, och att var och en som tror på honom är förlåten och har evigt liv. Just därför bjuder han alla till sig. Han har dött för alla folk.

Det var för ju vår skull han dog. Gud bekräftade hans offer genom att låta honom uppstå på den tredje dagen. Den hemligheten förstod aldrig Kajafas. Men sådan var Guds plan. Jesus dog för folket för att ge oss hoppet tillbaka. Jesus kom verkligen för att dö och uppstå för folket. Och inte bara för folket i sin samtid. Han förnedrade sig och led för alla människor i alla tider. Också för dig och för mig. För hans skull kommer ingenting att hållas emot dig. Din synd, din skuld och dina misslyckanden och försummelser bar Jesus. De spikades fast på korset. Tror du på honom tillräknas dig hans rättfärdighet.

"Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv". Vi kan nog aldrig förstå det - men vi kan i tacksamhet ta emot det. Genom Jesus har Gud räddat oss och ger oss en ny chans. Han led och dog för oss, för att vi skulle få leva. Vi kan tro det, vi kan ta emot det - och leva och dö på det löftet "att Jesus kom för att församla Guds skingrade folk och göra det till ett".

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida