5 söndagen i påsktiden 1 årg Joh 16:5-11 1997

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är det bästa som kan hända er, säger Jesus på ett sätt som kan förvåna oss i det här stycket av Guds ord vi läser i dag. Det är för ert bästa, som jag lämnar er, säger han.

Det är klart att vi som är facit vet ju att Jesus lämnade sina lärjungar den gången för att ge sig i närkamp med ondskan, för att ge sitt liv och försona synden och bryta sönder dödens makt inifrån. Det var ju minst sagt för lärjungarnas bästa som han lämnade dem.

Men här talar Jesus inte bara om att lämna dem på det sättet, han säger uttryckligen att han ska lämna dem för att en annan Hjälpare nu ska komma, en som skulle kunna vara med dem alltid och överallt. Och det var för deras skull, för deras bästa. Precis som Jesus varit med dem, fysiskt och påtagligt skulle nu Anden var med dem andligt och påtagligt. Och det skulle fullständigt förändra allt säger Jesus. Alla begränsningar ska vara borta.

En Hjälpare, lika stor och verklig, lika gudomlig, lika fullkomlig som han själv skulle var med dem, alltid och överallt. Och inte bara dem, utan alla dem som kommer till tro genom deras predikningar. Alltid och överallt, tydligt och påtagligt skulle den Hjälparen var hos dem, och påminna dem om vad han sagt. Han skulle uppenbara sanningen, leda och vara deras förespråkare.

Egentligen kommer vi nog aldrig att förstå det här. Här står det tydligt och klart, att om vi tror på Jesus och tar emot honom som vår Herre och Frälsare så har vi ett övertag gentemot alla andra människor. Vi har något som dom inte har. Vi har en fördel. Vi har en Hjälpare med oss, överallt, vi har direktkontakt med Gud, för genom sin helige Ande vill Gud bo hos oss.

Tala om en fördel. Vi har Gud med oss. Missförstå mig nu inte. Egentligen är det tvärtom. Det är Gud som har med sig oss. Vi kan inte kontrollera Guds helige Ande, han är given oss som en gåva - men det står ju faktiskt att han ska bo hos oss. Jesus ska sända honom till oss.

Genom den helige Ande kan vi alltså göra saker och ting som vi inte annars inte skulle kunna. Nej, jag tänker nu inte i första hand på tecken och under, som visst kan hända i den helige Andes kraft, jag tänker nu mera på det där vardagliga, som att övervinna synd och hat, att tygla sin tunga, och älska och förlåta - allt det där viktiga och riktiga som vi annars inte kan förmå oss att göra...

Ni vet, Guds Ande gör stora under, märkliga tecken, men framförallt med dem som han bor oss, dem som han omskapar och förvandlar. Det händer något med oss när vi genom tron låter honom bo i våra hjärtan. På ett ställe påminner Paulus Timotheos om detta, när han börjat tvivla och var nere: " Gud gav oss inte modlöshetsens ande, utan kraftens, kärlekens och självkontrollens ande."

Hjälparen, den helige Ande kommer till alla när de efter Kristi förordning döps i den Treenige Gudens namn. Men vi kan inte kontrollera honom. " Gud Ande blåser vart han vill." Därför behöver vi ständigt bli fylld igen av Guds Ande.

För Guds Ande vill förvandla oss, han vill helga oss och göra det möjligt att bekänna att Jesus Kristus är Herre över våra liv. Vi är och förblir svaga i oss själva, men i Anden får vi kraft. Så tänk, vad det är underbart att vara en kristen med ett så stort och ofattbart löfte. Vilken resurs!

Vi behöver inte uppnå det omöjliga, vi behöver inte möta problemen ensamma, vi behöver inte kämpa livets strider ensamma och det mest fantastiska av allt: Vi behöver inte förbättra oss själva och på något sätt nå upp till en himmelsk standard. Det är Gud som sätter standarden. Han gör om oss, om vi bara ger honom chansen, och låter oss uppfyllas av Anden!

När vi läser Gud ord, när vi firar gudstjänst arbetar Guds Ande med oss, när vi knäpper våra händer i bön, fylls av Guds egen kraft, och när vi knäböjer och mottager vår Frälsares kropp och blod i nattvarden, beledsagar oss Anden och blir ett med vår ande. Det händer något med oss.

Det omöjliga löses, det trasiga blir helat, friden ersätter oron och frukten växer. Ni vet den frukt, vi älskar, men som är så ouppnåelig när vi försöker på egen hand: "kärlek, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och själv-behärskning." Detta kan Guds åstadkomma. Vilken resurs, vilken möjlighet, ja sannerligen det var för vårt eget bästa, som Jesus efter uträttat verk återvände till Fadern , för att bereda rum för den Helige Ande, som vill bo hos oss och förvandla och omskapa oss och vår församling.

Så jag tror, denna dags budskap och löfte står klart för oss. Vi behöver mer inspiration, mera av Guds ande, och vi ber att han sänker sig ned över oss. Vi behöver mer och bättre frukt för att församlingens förråd ska bli fyllda för att människor skall komma hit och äta och bli mätta.

Det var det som Gud kallade hit oss i dag för att ge oss. Han ville ge oss vad världen inte kan giva. Världen kommer aldrig att förstå det. Den kommer alltid att tycka att vi är lite galna, men vilken härlig dårskap. Vi bekänner och tror att Gud vill vara med oss och bo i oss. Vi bekänner och tror att allt förmår vi i honom som ger oss kraft. I oss själva är vi ingenting, men vi är tiggare, som funnit var vi kan dricka och bli mätta. Vi har funnit källan till själva livet, som aldrig sinar.

Låt oss bedja och sen smaka och se att Herren är god:

"O Helge Ande....

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida