5 söndagen i påsktiden 2 årg 1 Joh 3:18-24 2002

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Gud har förbarmat sig över sina sargade, vilsna mänsklighet. Han förlåter oss för Jesu Kristi skull. Tron på honom som Gud sände till vår räddning förändrar allt. Vi har redan nu del i hans rike, som skall komma i all sin glans och härlighet vid tidens slut.

Så kan man sammanfatta den underbara budskapet som vi ständigt på nytt får höra i Guds kyrka. Gud älskade sin förlorade värld så mycket att han gav den sin Son för att försona allt och ge oss en ny början.

Evangeliet är budskapet om Guds kärlek till den skapelse som vände honom ryggen: Gud ville inte lämna oss i det ondas våld, därför drar han oss till sig för att vi ska bli räddade. Han vill helga oss i sanningen, så att vi ser och upptäcker vad han har gjort för oss, vad det betyder att Jesus kom till oss för att rädda oss tillbaka och för oss hem till vår rätte Herre igen.

Men, säger Johannes till oss i dag. Nu när ni har fått ta emot så mycket kärlek och Gud har gett er en ny chans skall det märkas i ert sätt att möta varandra. Så skall kärleken jag visar er föras vidare. Det är så ni visar er tacksamhet. Det är det jag vill se. Johannes mindes Jesus egna ord: Älska varandra som jag har älskat er. Det är så det visar sig att ni tagit emot budskapet om ett förnyat liv med Gud.

Vi har hört det många gånger, vi vill bejaka det, men ändå är det så svårt, ja på ett sätt ouppnåeligt. Vi vet hur lätt det är att misslyckas att vara så kärleksfulla och tåliga som vi borde. Men det betyder inte att vi kan bortse från det och urholka Jesu uttryckliga befallning. Så vill Gud att det ska vara. Det är det han vill se i våra sammanhang, där vi rör oss. Det ska vara ledstjärnan i våra relationer till varandra. Det är så det visar sig om det är något bevänt med vår tro..

Vi som firar gudstjänst och vill följa Jesus skall vara föredömen, vi skall i allt försöka demonstrera vad riktig kärlek, omtanke och omsorg innebär. Vi skall vara tecken på den nya Gudsgemenskapen, det nya som skall komma, kärleksbrev som Gud sänder ut i människovimlet. Och det betyder inte bara att visa någon slags allmän välvilja mot varandra. Så är det aldrig i Bibeln. Att älska och visa kärlek är alltid något tydligt och påtagligt. Det är för att tala med aposteln Johannes "att inte älska med ord eller tungan, utan i gärning och sanning."

Det är att använda sin energi och sin uppfinningsförmåga, att stötta och hjälpa. Det är att tala väl om varandra, att engagera sig. Men kärlek och barmhärtighet kan inte tvingas fram hos oss människor. Vi kan tvinga oss att undvika allvarliga felsteg, men vi kan aldrig tvinga oss att älska. Det måste hända något med oss - vi måste omskapas och förvandlas.

Det är när vi själva förstår hur mycket vi är beroende av att bli älskade av Gud och vad han har gjort för oss, som den sanna kärleken och omsorgen om varandra kan spira. Det är när vi förstår att vi är älskade som vi lär oss att älska. Liksom vi behöver förlåtelse, måste vi lära oss att förlåta.

När vi inser att vi att Gud inte tröttnar på oss när vi misslyckas blir vi mindre dömande, allt villigare att urskulda och ursäkta, allt villigare att göra en tjänst utan att kräva tack och uppmärksamhet. Vi får ju hela tiden kärlek av Gud, han älskar oss - då vore det väl märkligt om vi inte kunde älska varandra, för att uttrycka sig drastiskt.

Det är i våra attityder och i vårt sätt att vara mot våra medmänniskor som det obönhörligt avslöjas om det är något bevänt med det som vi bekänner med våra munnar.

Ja, det står till och med i Skriften: "Den som inte älskar sin broder som han har sett, han kan inte älska Gud som han inte har sett." Vad riktig kärlek är det kan vi ständigt se hos Jesus - det är att brinna av nitälskan för sanningen och lydnaden för Gud kombinerat med en självutplånande kärlek, omsorg och barmhärtighet gentemot andra i deras situation och svaghet.

Det är inte att lämna varandra i fred, utan gå in under allt och "bära varandras bördor", att använda det som Gud ger oss av tid, kraft och utrustning. För kärlek och omsorg människor emellan är alltid något konkret och påtagligt.

Det är inte detsamma som en undfallande snällhet, utan att ta sig tid, att ställa sig vid någon sida, parat med nitälskan för det sanna, det goda, det rättvisa och rättfärdiga. Det finns ingen kärlek så där i största allmänhet. Den måste alltid visa sig i ord och handling. Att älska i ord och försöka vara omtänksam och vänlig i alla sammanhang kan vara nog så svårt, men att vi också skall göra allt vi kan det är vad Gud vill se hos oss. Han vill att vi ska ge vidare av det som han ger oss. "Som jag har älskat er, skall ni också älska varandra,"sa Jesus.

Han har räddat oss, han har frälsat oss och lidit både för våra misslyckanden och försummelser. Frälsningen är en gåva. Den får vi gratis, men det skall visa sig att vi tagit emot den... Då blir vi ett tecken på det som skall komma när Gud ska skapa allting nytt. Vi får reda nu smaka på det som är vår framtid i evigheten hos Gud, när vi fått lägga av oss allt det gamla och bara det goda, det nya står kvar.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida