6 efter Trefaldighet 1 årg Matt 5:20-26 2009

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Jag vet inte hur det kom sig men när jag tänkte på dagens predikan kom en populär slagdänga in i mitt huvud. Den där, där Timbaktu med stor inlevelse och på bred skånska sjunger : "Alla vill till himmelen, men ingen vill dö."

Men i mitt huvud hade den en ny fortsättning: "Alla vill till himmelen - men alltför få frågar sig hur man kommer dit …"

För Timbaktu har säkert rätt. Det är klart man vill till himmelen. "Alla vill till himmelen - men varför ställer man då inte frågan. Hur kommer man dit? Tänker man sig att himlen kommer så där automatiskt när vi är tvungna att dö - ungefär som en pensionsförsäkring börjar gälla när man pensioneras. För så är det väl, att när man dör kommer man till himmelen? Visserligen, kanske man tillägger:

Det är klart, att nån begränsning kanske måste finnas. Det finns väl människor som levt så hemskt här i livet att de inte platsar där - men om man är en normalhygglig människa, som gjort så gott man kunnat, då måste livet få fortsätta i himmelen …

Men, mina vänner, vad säger Jesus om detta? För hans svar måste ju vara viktigt. Han som själv kom från himmelen, han måste ju veta vägen dit. Vad säger han till oss, vi som i dag har samlats för att höra hans ord och lyssna till hans undervisning? Vad säger Jesus om vem som kommer in i himmelriket? Det är det, det handlar om i dag.

Vi hörde Jesu ord i dagens evangelium:" Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket"… Så kommer ni inte in i himmelriket! Man kan alltså hamna utanför. Räcker det inte med att vilja och göra sitt bästa?

Nej, saligheten hos Gud, himmelen, är ingen automatisk fortsättning på denna värld, inte ens så att några speciellt goda skulle ryckas dit. För att komma dit krävs en rättfärdighet som överträffar fariséernas, säger Jesus För tänk så fruktansvärt om detta livet, med samma begränsningar, med synd, lidande och död skulle fortsätta för evigt. Vi skulle snart göra evigheten till samma lidandes plats som denna jord är för så många människor.

Det krävs något annat. Vi måste förvandlas och den förvandlingen börjar här. Det står ingenstans i Bibeln, att var och en blir salig på sin fason. Vi kan hålla på och teoretisera och diskutera - men Bibeln målar bara upp en säker väg. Den vägen går genom Jesus. Det kan förefalla oskyldigt, att människor går och hoppas, att det nog ska ordna sig på något sätt, att Gud, eller vad han nu heter, i sin godhet skall ordna allt. Men vad har blivit resultatet. Jesus blir avvisad. Gud vill, att alla ska bli frälsta och komma till sanningen kunskap - men den kunskapen avvisas. Hur kan man räkna med att få tillbringa en evighet med Gud - när man inte orkade, ville eller brydde sig om att använda en timme i veckan vid Jesus fötter i hans kyrka, eller avsatte en stund varje dag för bön och bibelläsning. Här utmanas vi, här prövas vi, här får vi välja, här möts vi av evangelium, som kan förvandla våra liv.

Jesus säger med eftertryck: "Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket"…

Det är Jesu egna ord, till dig och mig och alla människor. Egentligen står det till och med: "Om ni inte överträffar fariséerna … så kommer ni absolut inte att ingå i himmelriket." Men hur ska det då gå till? Vad menar Jesus med en rättfärdighet som överträffar fariséernas? Var det så att de där fariséerna och skriftlärda var så hemska, så att vi med lite ansträngning kan överträffa dom?

Jag skulle akta mig för att tävla med fariséerna. De var israeliska mästare i grenen mänsklig rättfärdighet. De var så besjälade av att vilja lyda Gud och hans lag så för att inget skulle bli fel hade de lagt till en massa extra bud och tillämpningsföreskrifter t.ex. att ge tionde av sånt som lagen inte föreskrev, att matreglerna som gällde för prästerna i templet gällde alla. Och deras vilja till renlärighet var det inget fel på. Guds ord och bud, ifrågasattes aldrig, Inte heller Skriftens sanning! De var mer än vanliga hyggliga människor, de var fromma, de ville väl …

Men, och lyssna nu noga. Ändå blev det fel. Jesus säger inte att vi ska bli som fariséerna, han säger att det krävs en rättfärdighet som överträffar fariséernas för att komma in i himmelriket. Men vi ska inte slinka undan så lätt. För det är lätt att hamna i fariséernas fälla. Hur är det egentligen med regler och traditioner vi omgärdar oss med inom de olika fromhetsriktningarna? Har lydnaden för reglerna blivit något som vi också inför Gud faller tillbaka och berömmer oss av. Vi har våra regler och dem följer vi. Nej, vi överträffar verkligen inte fariséerna. Vi liknar dem alltför ofta.

Jesus var milt sagt, starkt kritisk mot deras sätt att förstå vad rättfärdighet är. Det är inte vägen till himmelen. Vi förstår det av hans förklaring till sina egna ord. Det handlar inte om att följa en massa regler, det handlar om att förstå att Guds lag är andlig och god, absolut och utan prutmån. Han ökade inte kraven, han la inte till en massa föreskrifter utan vände den inåt och på djupet in i våra hjärtan…

Och det blir en förkrossande upplevelse, när vi verkligen tar Jesus på orden. Det främsta av alla buden är att "älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa såsom sig själv." (Matt 5:19, jfr 5:28). Hans ord avslöjar oss. Exemplen blir övertydliga, hur vi vredgas på en broder, hur svårt det kan vara med gammalt groll, oviljan att försonas, hur detta driver oss allt längre bort ifrån Gud, hur illa ställt det är med vår rättfärdighet, hur vackert det än ser ut på ytan bakom självkontrollen och observerandet av alla yttre regler.

Men vad talar då Jesus om? Finns det någon rättfärdighet som överträffar fariséernas? Hur ska man nå den? Det underbara svaret på den frågan är att vi aldrig kan den men vi kan den! Ta emot och tro evangelium! Det finns en rättfärdighet och den rättfärdigheten är en gåva.

Aposteln Paulus förklarar i Romarbrevets 3 kapitel: "Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus."

Vilket fantastiskt, underbart budskap till oss, vi som ständigt misslyckas och som vet att vi bryter mot Guds vilja med tankar, ord och gärningar och som blir avslöjade av Guds goda lag, som avslöjar hur vi ska vara på djupet. Det finns något som kan läggas i den andra vågskålen som fullständigt väger upp, alla våra synder, felsteg, misslyckanden och försummelser: Jesu rättfärdighet. Tron på Jesus, som vår Herre och Frälsare. "Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus Kristus." "Gud har uppenbarat en rättfärdighet, som inte beror av lagen, men som lagen och profeterna vittnat om, en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror" (Rom 3:21) Gud lovar, att när vi sätter vår tro honom så innebär det att alla våra överträdelser är försonade - inte p.g.a. något vi gör eller presterar, inte p.g.a. att vi förtjänar det, utan för att Jesus Kristus intill döden burit våra synder och misslyckande

Tron gör oss rättfärdiga! Vilket underbart evangelium! Det överträffar fariséernas rättfärdighet med råge! När vi vänder oss till Gud och kommer i tro blir vi rättfärdiggjorda av Gud själv. Synden tillräknas oss inte. Detta är Skaparens svar på mänsklighetens gåta och situation, "där alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud." Gud säger till oss: När jag ser på dig som sätter din tro till Jesus så ser jag min älskade Sons rättfärdighet och hans lidande och död för dig. Jag ser inte dina överträdelser och synder, jag ser din broder som dog för dig. Du som är född utanför paradiset får ett erbjudande att leva i det rättfärdighetens paradis jag skall skapa. Det gamla som slutade i synd och uppror skall förgå, men det ny som skall komma skall bestå i evighet. Och du är inbjuden - du får vara med. "Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus"

Det är egentligen för stort för att vi ska kunna ta till oss det. Hur svarar man på en sådan kärleksförklaring? Jo, med tro och förundran. Men så är det, skriver Paulus. Så säger Gud själv genom sin apostel: Vi har blivit rättfärdiggjorda genom Jesus försoningsoffer.

Många människor har svårt att ta emot detta underbara budskap från Gud. Kan Guds förlåtelse verkligen vara så total, "bara för att vi tror på Jesus." att våra misstag, våra överträdelser och försummelser så fullständigt är utplånade som om det aldrig hade hänt.

Vi kan ju komma i håg våra synder. Ja, vi kommer ofta ihåg dem. Vi ser att vi ständigt misslyckas i vår efterföljelse. Många plågas i åratal och ältar sina felsteg och bekänner dem gång på gång och faller så in på lagens väg. Men för att fatta vidden av Guds löfte och detta underbara evangelium tror jag att vi ofta måste vara mycket, mycket konkreta. Tänk på något, som du djupt ångrar, något i ditt liv du skulle ha velat ha ogjort eller något du försummat. Tänk på tillfällen då du brusat upp, och varit ovillig att räcka ut handen till försoning. Tänk sen, så här. Det är borta. Det finns inte mer. Det är som om det aldrig hade hänt. Gud har strukit ett kors över det. Då är det borta i Jesu Kristi namn. Det är sant att du är syndare, det är sant att din rättfärdighet, inte är något att skryta med.

Vill du höra det sägas till dig tydligt och konkret, så tveka inte och tala med en präst. Vi har fått fullmakt av Jesus, att i hans namn uttala de underbara förlåtelseorden också i biktens sammanhang. "Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus." Det finns en rättfärdighet som övergår fariséernas!

En hjälp för många att ta emot förlåtelsen och rättfärdigheten från Gud också vid församlingens gemensamma syndabekännelse är att när förlåtelseorden uttalas, så teckna dig med korsets tecken. Det är ju Jesu lidande och död på korset som utplånar all synd. Att göra korset är utvärtes gest som avslöjar en invärtes hållning. Det är bekännelse i tro, att Guds förlåtelse är mottagen. Det är en välsignad gest som uttrycker så mycket. Så fullständig är Guds förlåtelse, "att han rättfärdiggör den som tror". Även om vi i mänskliga termer kan få bära konsekvenserna av vad vi gjort eller inte gjort, så behöver vi aldrig tvivla på Guds förlåtelse och den som tror är förklarad rättfärdig.

Inte så att Gud struntar i synden. Nej, han hatar den med samma kraft som alltid. Han vet vad den har ställt och ställer till med i hans goda skapelse. Behåller vi våra synder kommer vi att gå under med dem och i dem. Synden leder till döden om inte utvecklingen bryts och något nytt kommer in genom tron. Men det var ju därför sände Gud sin Son i världen "för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan få evigt liv."

Synd är att vandra sin egen väg utan Gud "och missa målet". Synd är att ta för sig, sätta sig själv i främsta rummet. Synd är bryta mot Guds bud i tankar, ord och gärningar. Och synden börjar i hjärtat - i upproret mot Gud. Gud sände sin Son i världen för att vi skulle leva genom honom. Hans rättfärdighet blir vår genom tron. Allt blir förändrat när vi kommer till Gud sådana vi är utan att försöka dölja något.

Att omvända sig betyder att komma till Gud sådan man är, för att man ska bli förvandlad, förnyad och omskapad efter hans vilja, söka dö bort från synden och leva för Gud och ta hans ord på allvar.

Då är vi sådana som Gud vill ha oss, på väg till den eviga friden, förlåtna upprättade syndare som vänt oss till Gud. Då dog inte Jesus förgäves - för den rättfärdighet som inte fanns eller finns hos dig och mig och alla fariséer och skriftlärda i gammal eller modern tappning - den finns hos honom och den räcker han oss. Den gåvan vill Gud ge dig i dag: Omvänd dig och tro evangelium. Allt är insvept i Guds nåd. Den rättfärdighet Jesus vann blir din rättfärdighet. Genom tro kan du se framåt - mot allt det som Gud har i beredskap för dig: frid, salighet och mening.

Alla vill till himmelen - men det finns bara en väg: Genom Jesus Kristus vår Herre.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida