6 efter Trefaldighet 2 årg Alla texterna 2013

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Låt oss be:

Helige Fader, din Son gick korsets väg till slutet, ge oss mod att följa den väg du visar oss, så att vi kan leva efter din vilja. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Det handlar om efterföljelse idag. Jesus har kallat oss att följa honom, tro på honom och lita på honom. Han har lovat oss, att vill vi vandra med honom ska han leda oss steg för steg genom livet in i sitt himmelska rike.
Han säger sitt: Kom till mig och följ mig till varje människa. Och vi har svarat och kommit till honom i dag. Oavsett vem vi är, oavsett om vi ofta och regelbundet kommer till honom, eller mera sällan säger han. "Följ mig." Jag har besegrat det onda, jag har försonat världen med Gud. Jag är vägen till himmelen, vandra den!

Men vad händer sedan? Vad händer när vi går ut i vår vardag igen efter gudstjänsten? Vad betyder det att följa Jesus? Det är detta som denna söndag handlar om.

Det är det som kallas efterföljelse. Det handlar om att följa Jesus också på måndag, tisdag och de andra dagarna i veckan.

Bengt Pleijel har visat hur psalmen 288, innehåller en programförklaring för den som vill leva med Jesus. Slå gärna upp den - för jag tänkte vi skulle sjunga en vers i taget och låta den bli vår bön i dag. Den hjälper oss att varje dag leva med Jesus som vill gå före oss och visa vägen steg för steg.

Varje vers slutar med en bön, att be i vardagens alla utmaningar: Gud gör oss djärva! Gud gör oss fria, Gud gör oss kloka och Gud gör oss glada!
Låt oss sjunga den första versen:

1. Gud gör oss djärva!
Den bönen kan vi ha med oss, då vi först tänker på den djärve profeten Amos, som vi mötte i den gammaltestamentliga läsningen, och hur han i sin vardag levde ut sin tro och övertygelse 700 år före Kristus trots starkt motstånd och oförståelse.

Amos är ser på själv som vilken människa som helst. Han vill inte kalla sig själv profet. trots att Herren hade kallat honom till just den uppgiften" Träd fram som profet inför mitt folk Israel." Ödmjukhet i efterföljelsen är viktig. Men Amos är lydig Herren Gud kallar honom och sänder honom ut i en värld där stora risker väntar. Han är en Guds tjänare i sitt sammanhang. Gud lägger sina ord i hans mun och använder honom. Amos är djärv. Han vågar säga sanningen till det religiösa och politiska etablissemanget.
Det blir häftiga reaktioner från dem som har makten. Bort med honom! Men Amos låter sig inte tystas. Han vill följa sin Herre och Gud.

Och han vill lära oss att bli djärva även när vi möter muthugg och oförståelse. Gud vill använda oss och i mötet med människor måste vi vara frimodiga och ge besked om "det hopp som är i oss." För en kristen bli alltid utmanad, och det händer något märkvärdigt med oss när vi bekänner vem vi vill tillhöra. Vi växer i tron. Vi får be: Gud gör oss djärva i mötet med människor.

Nu sjunger vi vers 2.

2. Gud, gör oss fria.
I dagens epistel lyssnade vi till Paulus. Trots hårt motstånd och svårigheter är han förvånansvärt fri från bitterhet. Han har mycket att lära oss om att i efterföljelsen hitta friheten och glädjen.

Det händer något med oss då vi vandrar i Jesu efterföljelse. Paulus lär oss det. Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.

Kanske någon känner igen sig i det här? Du kanske känner dig kanske fångad och instängd i det som har blivit gamla vanor. Det är svårt att gå ut ur gamla mönster. Vad ska folk säga om jag ändrar mig och börja leva och tänka på ett nytt sätt? Vi vill, och det är inte så konstigt, vara människor till lags, som Paulus uttrycker det.

Många som vågat ta steget och börjat följa Jesus har upplevt det som en underbar frigörelse från allt det gamla som stängde in dem i förutfattade meningar och alla "måsten" och få ge sig ut på ett äventyr med en vän som aldrig sviker.

Krossa vårt skal av värdighet och blyghet, sjöng vi psalmen. Ja, tänk vad vi är beroende av andras omdömen och åsikter och spelar med i spelet. På efterföljelsens väg får du vara med om en befrielse. Du är älskad för din egen skull och anar något av Guds barns härliga frihet (Rom. 8:21). För att hitta detta rika liv ber vi: Gud gör oss fria. Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Paulus ger oss en fin illustration till vad som händer när värdigheten och blygheten krossas och vi blir fria. Vi får kraft att älska!

"Vi uppträdde lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn. Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss."

Luther beskriver på ett sälle, på ditt drastiska sätt syndernas förlåtelse som ett kärleksfullt blöjbyte. Vår himmelske Far har verkligen en mors ömhet för oss. Och Paulus, som vill ha Gud till sitt föredöme vill gärna likna honom här. Men Paulus vill inte bara vara mor. Han villl också också far. Några verser längre fram talar Paulus om sig själv som en far som förmanar och uppmuntrar sitt barn (1 Tess 2:11). Paulus är tydligen mycket modern, trots vad många påstår om honom, han hade klart för sig både faderns och moderns betydelse.

Nu sjunger vi vers 3

3. Gud gör oss kloka.
Den bönen behöver vi ha med oss, när vi läser vad Jesus säger oss i dagens evangelium. Jesus skakar om oss och får oss tänka och att reagera.

Om någon vill … frågar Jesus. Lägg märke till att Jesus frågar efter vad du och jag själv vill. Om någon vill … Vad vill du att jag ska göra för dig? (Markus 10:51) Jesus tvingar sig aldrig på oss. Han ger oss ett alternativ, ett erbjudande. Han vill ha mogna, reflekterande efterföljare. När Jesus sagt detta säger han, om någon vill… gå i mina spår …

Att gå i Jesu fotspår är egentligen något mycket spännande. Vi kan tänka på vad som är motsatsen. Det är att rulla på i gamla hjulspår. Allt går kanske på räls, men fortare och fortare.

Man jagar och jäktar och rusar och stressar. Man hinner inte med varken sig själv eller andra. Ibland tycks det som om hela världen rusar fram. Utvecklingen går så fort. Allt och alla stressar fram mot en sista storkrasch. Många skulle vilja ropa: Stanna!! Jag måste av. Jag hinner inte med, jag går sönder inuti.

Inför Jesus har vi nu fått stanna till. Han säger: Om någon vill gå i mina spår... Jesus kallar oss att följa honom. Kan du höra honom: Växla spår! --- Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Vad menar Jesus?

Om du verkligen lyssnar till vad Jesus här vill säga, hittar du ett verkligt evangelium. Att förneka sig själv, har ingenting med självförakt att göra - nej det är insikten att jag inte behöver visa mig, duktig eller märkvärdig inför Gud. Jag behöver inte hävda mig, jag behöver inte samla poäng. Jag är räddad av Jesus och lever genom tron, hans kors ger mig evigt liv. I hans efterföljd vill jag följa och ta på mig mitt kors i det som jag möter i denna fördärvade värld.

Man kan undra vilket som är svårast: att ta en framgång eller en motgång i denna värld? Framgången kan göra mig stor och dryg, jag vinner hela världen, men tar skada inuti, "måste betala med sitt liv".. förlorar mig själv. Motgången kan göra mig bitter, besviken, jag hamnar i självömkan. Men Jesus vill skydda oss från båda dikena. Han som brytt sig om oss så mycket. att han satsade sitt liv för att rädda oss, vill att vi ska bry oss om varandra. Gud gör oss kloka att fatta rätt väl, och så till sist, sjunger vi fjärde versen:

4. Gud gör oss glada.
Den sista versen i dagens evangelium låter oss få se fram mot den stora glädjen när han kommer tillbaka: Jesus säger i Joh 15:11 att allt vad han säger går ut på att ge oss glädjen. Även bakom de stränga, uppfordrande orden ligger en glädje och väntar på oss.

Jesus säger att han skall komma tillbaka tillsammans med änglarna. Vi får ett nytt mål att vandra mot. Målet är att få vara med då alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga saliga: Jesus är Herre! Varje dag vi då får av Gud blir en förberdelse för detta - den stora glädjen.

I det ljuset ser vi allt som stänger oss för det verkliga Livet. Vi ser människor omkring oss, vi ser nöden, jag ser var vi kan gripa in. VI ser på människor med hans möjligheter. Vi är burna av honom för att kunna bära andra.

Då händer det som vi nu ber om: Gud gör oss djärva, fria, kloka och glada.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida