6 efter Trefaldighet 3 årg Luk 9:51-62 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är inte ofta som vi får höra Jesus tala på detta stränga sätt till synes vanliga människor som kom till honom och förklarade att de ville följa honom. De ville bara skjuta lite på saken. De menade att det var något viktigt som de först måste få göra. Jag syftar naturligtvis på slutet av vår evangelieläsning.

Nog för att Jesus ibland kunde vara både sträng och skarp. Det hade de s.k. skriftlärda fått uppleva. När Jesus såg falskhet eller skrymteri så höll han inte tillbaka orden. Men så var det ju inte den här gången. Här möter han människor, som till synes ville väl, de ville bara ha ett litet uppskov. Sen skulle de följa honom.

Men det är uppenbart att Jesus menade, att varje uppskov är en dålig ursäkt. Det finns en risk i det sättet att tänka. Risken är naturligtvis att det aldrig blir av. Den ena omständigheten efter den andre hindrar oss att ta de avgörande stegen. Han lärde oss att ingenting är viktigare än att följa Gud. Det andra faller då på plats. Jesus säger inte att allt annat är oväsentligt - nej, han talar om ett förhållningssätt och en livsinställning. Det var detta han ville inpränta hos sin åhörare. Vi kan uppfatta Jesu ord som hårt tal. Får man inte begrava sin far? Jo, naturligtvis - men här handlar det om att just den mannen ville ha ett obestämt uppskov. Han använde ett uttryckssätt, som betydde att sen när pappa var död - så skulle han följa Jesus.

"Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också", hade han lärt sina lärjungar. Följ mig, börja din vandring nu, så skall du få uppleva att det andra, också de mänskliga omsorgerna faller på plats. Så levde han själv och den livsinställningen vill han inpränta hos oss. Det är konstigt med oss människor, när vi hör ord som dessa av Jesus läser vi inte dem inte som stora löften som de ju egentligen är - utan många av oss som verkligen vill följa Jesus sänker lätt blicken lite skamligt och får dåligt samvete. För vad det handlar om är ju en inbjudan. Låt Gud komma först så skall du få vad du behöver steg för steg, hela vägen.

Hur viktigt detta är förklarar Jesus i den kända liknelsen, som brukar kallas liknelsen om den fyrahanda sädesåkern. I detta sammanhang tänker jag på den del av säden som kom bland tistlar och törnen. Det börjar bra, men efterhand så kvävs det av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och ger aldrig mogen skörd."

Det är viktigt att lägga märke till detta: Det är inte bara uppenbara synder som kan hålla en människa borta från Gud. Det kan också vara högst lovliga sysslor, goda och nyttiga ting och saker som vi inte tycker vi borde göra och inte försumma. Den avgörande frågan är, vad som vi sätter högst. Vi människor är skapade av Gud för att leva av honom, genom honom för honom och till honom. Vi kan välja att leva våra liv utan honom - men då får vi dra hela lasset själv med de resurser vi kan uppbåda.

Vi går miste om kraften från honom för att klara av livets bekymmer och vardagens alla sysslor. Men om vi börjar och slutar hos Gud och han får den plats som tillkommer honom blir också det andra välsignat. Han vägleder oss genom sitt ord, han lyssnar till våra böner, han leder oss på sina vägar. När detta får sin rätta plats i vårt liv faller det andra på plats.

Men Jesus vill lära oss de rätta prioriteringarna. Han vill vara med oss och välsigna oss. Han vet att vi lever i ett ekorrhjul av krav och förväntningar. Det finns så ofantligt mycket som vill splittra oss och dra oss bort från Gud.

Jesus talade om "tidens omsorger" som drar oss bort från det enda riktigt nödvändiga. Allt detta kräver sin tid, i och för sig nyttiga och goda ting. Det fyller vår dag. Det står där redan på morgonen vid vår säng. Det pockar på vårt intresse. Det rutar in dagen åt oss. Det får oss att undra, hur vi skall hinna med alltsammans.

Det blir så frestande att glömma bort våra böner, vårt umgänge med Gud och hans Ord och låta bli gudstjänstbesöken och tiden med Gud på söndagen som vi så väl behöver bli något som kommer långt ner på listan bland alla krav och förväntningar. Det är så lätt att säga och tänka: "I dag hinner jag inte." Då har tistlarna redan börjat växa över huvudena på oss för att använda bilden från liknelsen om de olika jordmånerna. Och en dag ser vi inte himmelen längre.

Nej, det gäller att stanna upp i tid. Tag emot dagens budskap som det evangelium det är: Ett löfte från Gud, att om vi sätter all tro och lit till honom och följer honom kan vi lita på att han går vid vår sida när vi möter livets krav och utmaningar. Vi behöver inte vinna livets strider ensamma, vi behöver inte gå ett enda steg på egen hand. Han vill gå före oss och bereda väg. oss. Han vill leda oss och Han vill välsigna. Vad vi behöver är att stanna upp och se hur vi använder vår tid, vilka prioriteringar vi gör. Så länge vi skjuter upp detta, lever vi i egen kraft. Säg aldrig till Gud, låt mig först gör detta, nej börja hos Gud så kommer du också att sluta hos Gud.

Låt oss bedja:

Herre, säg mig varje dag på nytt, att jag skall lämna mig till dig på nytt till dig och följa i dina fotspår. Jag behöver så väl höra det. Jag vet hur viktigt det är och ändå har jag så lätt att låta allt möjligt annat komma före dig. Jag vet att ditt ord är livets bröd. Jag kan inte leva utan det. Och ändå blir det så lätt så. Mina måltider brukar jag inte glömma. Herre, gör mig lika noga med min själ, så att den får det livets bröd som den så väl behöver. Gör det självklart för mig, att du kommer först, att du är viktigare, att jag kan vara utan det mesta här i världen men aldrig utan dig och räddningen i ditt namn.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida