8 efter Trefaldighet 3 årg Matt 7:13-14 1999

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det är naturligtvis inga tillfälligheter vilka bilder Jesus använde sig av. De valdes för att du och jag skall få upp ögonen för en verklighet vi annars lätt missar. Vi hörde i dag, att Jesus använder bilden av ett vägval som alla människor måste göra. Han ställer frågan till oss om vi bara följer med strömmen och gör som de flesta andra. Han kallar det att gå fram genom livet på den breda vägen, där de flesta färdas fram, Vi utmanas att fråga oss om vi har stannat upp tänkt efter vart den vägen bär eller sökt oss en annan väg genom livet och gått in genom den port han kallar trång och i stället vandrar på den vägen?

Det slog mig att Jesu bildspråk om den breda vägen, där de många rusar fram, kanske till och med är mer lättförståeligt för oss i vår tid än det var till och med för hans samtida. Visserligen hade säkert många läst hos profeterna: "De ogudaktigas väg ska förgås." Men sällan eller aldrig hände det väl på den tiden, i fotgängarnas eller åsneekipagens eller hästdroskornas tid, att en olycka hände bara för att vägen blivit fördärvad eller blockerad eller något dök upp på vägen.

Men i vår tid förstår vi sannerligen riskerna på de stora vägarna, när bilarna susar fram 30-40 meter i sekunden på en väg jämn som ett golv och så plötsligt dyker en älg, eller en bil från en avtagsväg upp, eller ett träd som har vält över vägen, och olyckan är ett faktum! Eller vi minns alla den fruktansvärda katastrofen då Tjörnbron rasat och vägen var försvunnen! Vi vet sannerligen vad det betyder att en väg kan förgås och sluta i fördärvet!

Men Jesus kan också ha haft ett annat bibelord ur gamla testamentet i tankarna när han talade om den vida vägen som leder till fördärvet. I Psaltaren står de, "att de ogudaktiga är ställda på en hal och slipprig väg." Vi förstår verkligen vad det betyder. De som vandrade till forts eller red på en åsna kunde nog få kämpa i gyttjan, men vi nordbor vet vad halka är, när vägbanan bli spegelblank av is.

De breda vägarna, stressen och jäkten i vår tid, riskerna på våra breda vägar, är verkligen talande bilder för oss. Med bibelns språk, betyder den breda vägen, en väg där man färdas fram till synes sorglöst, och tar allt för självklart, men följer med strömmen, och tror att allt står väl till. Och detta trots att man vet om riskerna, och ibland ställer sig frågan, vart leder alltsammans? Är livet bara ett åkande och ett farande, ett flängande hit och dit. Finns det ingen annan väg? Jo, Jesus talade om en annan väg, som han kallade den smala vägen. Människor har nog alltid funderat över om det finns en väg att finna vår Skapare och vårt Upphov, men vad Bibeln säger, är att Gud faktiskt har öppnat en väg till oss.

Vi ville vandra vår egen väg och det ledde till fördärvet - men Gud gav en ny chans. Han öppnade den vägen. Förarbetena tog årtusenden. Men invigningen skedde när Guds egen Son blev människa och bröt sönder ondskans makt, när han levde vårt liv och dog vår död. Då öppnades en ny väg, den väg som Jesus kallar smal, men som leder till livet. Den vägen är öppen alltjämt, men det gäller att i tid slå in på den och börja vandra på den. Jesus kallar det, att gå in genom den trånga porten.

Hur gör vi då detta? Jo, det är faktiskt både något yttre och inre. Det yttre är förutsättningen för det inre. Det sker genom att trampa kyrkvägen. Det sker genom att stanna upp vid de livets rastplatser som finns efter vägen, att samla sig till gudstjänst och söka Frälsarens vägledning. Det är att gå gången, här ser du den smala vägen, tydlig och klar meden vacker matta på, fram till nattvardsbordet och där få färdkosten som räcker hela vägen hem. Då förstår vi, vad det betyder, att det är få som vandrar på den smala vägen. Även om vi i våra församlingar kan glädja oss över att många ännu går den vägen upptäckt det, är detta att regelbundet gå till kyrkan, att vandra mot strömmen.

Men att gå in genom den trånga porten är också något inre. Det är att göra ett val, att bestämma sig att följa Jesus, att ta Bibeln som kartbok och vägledning och att sätta sin tro sitt hopp till Frälsaren. Det är vandra med honom, som själv sa, att han är Vägen, Sanningen och Livet. Det är att lära av honom, tro på honom och vandra med honom.

Det är att upptäcka hans sätt att leva - inte att rusa fram, utan att se människorna omkring oss, att få ett vaket sinne för andra och deras behov. Det är att ta vara på livet som en stor gåva - i eftertanke och tacksamhet.

Genom Kristus finns det en väg genom detta livet till det nya livet - till det som Gud har berett åt dem som älskar honom. När vi kommer till honom sådana som vi är och ber om hans nåd, hjälp och ledning, då har vi gått in genom den trånga porten och kommit in på den smala vägen. Där skall vi stanna, för den har inget slut. Den börjar här och leder ända in i evigheten. "Vi ville vandra vår egen väg." Men Gud såg vart den ledde. Därför gav han oss en ny chans och öppnade en ny väg - salighetens och livets väg i tron på hans Son - Livets vägbyggare.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida