9 efter Trefaldighet 2 årg Ef 4:20-28 2002

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Aposteln Paulus undervisning som fått lyssna till i dag i episteln utmanar oss alla på ett närgånget sätt. Vad Herrens apostel tar upp är frågan, om det verkligen märks i våra liv och i vår omgivning att vi "lärt känna Kristus" och bekänner hans namn.

Vilka konsekvenser har detta att vi lärt känna Jesus och sätter vår tro till honom fått i våra liv. Det har väl inte stannat vid några ansatser att putsa fasaden eller "tomma ord", som en annan av Jesus apostlar Johannes kallar det när han undervisar på samma sätt som Paulus.

Ja, visar det sig i vårt sätt att leva och vara? Skiljer vi oss från andra i vårt sätt att handla, tala, hur vi använder vår tid. I vårt sätt att avstå och att offra något för Jesus Kristi skull och älska och ha omsorg, särskilt dem som har det svårt. "Har vi förnyats till ande och förstånd av vårt möte med Jesus? - Strider vi mot synden och söker Guds vilja för våra liv?

Vi talar alltför sällan om detta vad efterföljelsen betyder konkret i våra liv och våra livsval. Detta, att det ska både synas och märkas vad vi har sett och hört och vad vi har funnit hos vår Gud och Frälsare. Vår tro måste visa sig i handling. Det är så det visar sig att vi tillhör Kristus.

Det misstag som är så lätt att göra är att snabbt ta åt sig trösten av evangeliet - det underbara budskapet om att Jesus har gett sitt liv för oss för att vi ska få leva och ärva evigt liv - så att allt det andra i Guds ord, där det talas om att förändras och förnyas och vandra i Jesu fotspår i en ny kärlek och omsorg om varandra, glöms bort. Den gamla katekesen kallade detta att ha en död tro.

Paulus är rak och tydlig och förmanande i sin undervisning: "Ni skall sluta leva som förut. Ni skall lägga av er den gamla människan, som går under Se till att ni förnyas i ande och förstånd, att ni klär er i den nya människan med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till."

Om det är något bevänt med vår muns bekännelse måste det få konsekvenser i en ny lydnad. Vi ska ständigt brottas med detta vad betyder att leva i tron och i Jesu efterföljd.

Om vi inte kämpar med att försöka utvecklas och mogna och växa i kärlek och rättfärdighet, så förnekar vi vår Herre. Vi, hans lärjungar, är kallade att i vår vardag vara hans tjänare och tjänarinnor. Jesus gav sina lärjungar specifika instruktioner och anvisningar och förklarade hur det skulle märkas att de var hans lärjungar och vandra i sanningen.

Apostlarna fortsatte sedan på samma sätt att förmana och sporra sina medkristna. Alla deras brev rymmer tydliga och klara förmaningar till de kristna: Vårda dig om de fattiga. Stäng inte ditt hjärta för dem som lider nöd. Var gästvänliga, var förlåtande, stilla din vrede, hämnas inte tjäna varandra, sluta lev som förut - du har fått en ny livsuppgift och ny kallelse. Använd din fantasi och dina möjligheter som en god förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.

Vaka, bed och strid mot allt som vill föra dig vilse. Ofta är förmaningarna mycket detaljerade. Men de följer alltid samma mönster: "Du är som är älskad av Gud för Jesus Kristi skull - nu måste du älska andra och demonstrera din kärlek "för den som inte älskar är kvar i döden." Se på Jesus lär av honom: Försök övervinna det onda med det goda. Kärleken, upprättelsen och nåden från Gud är för den kristne som luften som vi andas - den är förutsättningen för det nya livet med Kristus. Vi har övergått från döden till ett nytt liv. Vi hör samman med Jesus men vi måste ständigt på nytt uttrycka det för att inte stagnera.

Därför förverkar vi det vi fått ta emot och dödar det nya livet från Gud om vi bara lyssnar och tar emot och njuter av det vi får höra - men aldrig försöker leva ut det.

Vi ska älska därför att han först har älskat oss. Att leva i Guds kärlek och förbli i den, är att i tankar, ord och handlingar försöka visa vår tacksamhet för vad vi har fått genom Jesus. Han sänder oss som nådens och det nya livets budbärare.

Tänk konkret och tydligt på din egen livssituation. På din relation du har till människorna du möter och har omkring dig. Vad kan kan jag göra och vad skall jag göra? Vem skall jag besöka, vem skall jag uppmuntra, vem skall jag ringa till, vem skall särskilt bära i min bön. Vem kan jag skjutsa till kyrkan, vad skall jag avstå - eller med andra ord hur skall jag i ödmjukhet kunna tacka min Herre får allt jag får.

Egentligen är det ganska självklart. Vi få allt av Gud av nåd, syndernas förlåtelse för våra missgärningar och försummelser. Vi får liv och salighet. Vi får kraft att möta livets utmaningar. Allt detta vill Gud ge var och en av oss och gör det också.

Därför skall vi förvalta hans kärlek konkret och påtagligt i den situation vi står, gentemot de människor vi möter. Han sänder oss ut från varje gudstjänst med den uppgiften - och den han sänder ger han kraften. Att försöka leva så är att visa vår tacksamhet att vi lärt känna Kristus, vår underbare store Mästare och Herre.

Han säger till var och en av oss: Börja hos mig, lev av min kärlek, så skall jag använda dig. Din kärlek till mig skall du visa i din kärlek till dina medmänniskor. Så blir du ett vittne om mig i männniskovimlet. Låt dig påverkas mig. Förbli i min kärlek. Då kommer det att märkas att du tillhör mig.

Att "sluta leva som förut" betyder att vilja han med Gud att göra i allt. Och att ha Gud med i allt betyder att leva för rättfärdigheten och dag från dag lägga av oss den gamla människan. Du kommer du att finna en ny mening i ditt liv - i din vardag. Du är den store Herrens tjänare.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida