Annandag jul 1 årg Matt 10:17-22 2008

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I dag på Annandagen är det verkligen en annan ton och betoning i det som möter oss. Det är en annan dag, när handlingen flyttats fram och vi får reflektera över vad som hände när budskapet om gudasonens ankomst i världen blev förkunnat.

Men ändå hänger alltsammans ihop. Erbjudandet om frälsning genom honom som föddes i Betlehem blev ifrågasatt. Det är det som vi påminns om i dag innan julens lovsånger klingat ut.

Jesus var från början ett tecken som blev motsagt. Barnamorden i Betlehem, den besinningslösa massakern av Herodes och de oskyldiga offren, de första martyrerna för Jesus skull, visar till vilken värld Jesus föddes. Maria och Josef fick fly ur landet och vår Frälsares barndom blev som en utlämnad flykting i ett främmande land. Frälsaren som föddes i Betlehem var från första stund inställd i den obönhörliga kampen mellan Gud och den Onde, mellan ljuset och mörkret, mellan kärlek och hat, mellan självsvåld och självutgivande, mellan lydnaden för Gud och det upproriska sinnet.

Ja, hela Jesu liv handlade djupast sätt om detta, ändå intill döden på korset. För att bringa frid tog han strid mot ondskan i alla dess former. Så segrade han när han genom sin död till slut dödade dödens makt för att vi skulle få frid.

Efter Jesu födelse har ingenting varit sig likt här på jorden. Han visade med sitt liv vad ett sant människoliv är - där han gick fram fick människor se in i Guds rike och till sist besegrade han det onda på dess egen spelplan - men den ondes regelbok genom sin död och uppståndelse. Ondskan kunde inte hålla honom kvar i döden. Den avgörande segern vanns en gång frö alla men i stället för att överallt bli mottagen som en befriare var Jesus tecknet som blev motsagt. Så är det än i dag. Kampen har inte avtagit, snarare tvärtom: Bekännelsen att Jesus är Guds Son, den enda vägen till frid, kan inte tålas och fördras.

Men det är budskapet som skall förkunnas till tidens slut: Gud har gripit in. Jesus är Frälsaren - i honom finns frälsning och frid för alla som tror på honom. Men det kan också bli strid. Han visste vad hans lärjungar skulle möta. När de skulle förunna friden med Gud, den sanna friden på jorden, skulle de bli betraktade som fridsstörare och splittrare. För att få frid måste vi också vara beredda på strid.

Den som har tagit emot Jesus som sin Frälsare, vet vad det kostade honom, att bringa frid. För ondskan och mörkret skall inte bestå. Striden hör denna världen och detta livet till. Efter striden kommer friden, för Jesu Kristi skull. "Den som håller ut till slutet skall bli räddad", sa Jesus. En kristen ser realistiskt på denna värld, den kommer inte att bestå. Världen blöder, egoismen råder, lidandesmåttet är fyllt till bredden.

Men ondskan skall inte segra. Jesus tog strid för att ge oss frid. Vi är kallade att vandra i hans fotspår och han har lovat att vara med oss, han skall aldrig överge oss. Han skall lägga orden i vår mun, om vi blir hånade eller förföljda eller förlöjligade.

För den frid Bibeln talar om är ingen vapenvila eller kompromiss. Det är ingen överslätande halvmesyr som gömmer undan orättfärdighet, orättvisor och brott mot Guds vilja, bara för att få slut striden. För att få frid måste vara beredda på att det kan bli strid - att vi utmanas som Jesus efterföljare, ja förföljs för att vi vill lyda Gud. Det har varit erfarenheten för många, många i kyrkans långa historia.

Många har i sina egna liv fått uppleva det som Jesus talar om i vår Bibeltext i dag. "Akta er för människorna," 'de kommer att göra allt som står i deras makt för att stoppa er.'

Allt från ett nonchalant överseende till regelrätt förföljelse kan vänta en sann Jesus efterföljare, i denna värld. Aposteln Petrus förklarar det så här: "Om någon får lida för att han är en kristen, då finns det ingen anledning att skämmas, utan då skall han prisa Gud för detta namns skull."

För att tro på Jesus innebär att ha blivit ställd i ett motsatsförhållande gentemot allt som står Gud emot. Det är att ha bytt sida. Vi lever ju i en värld, som ser ut som den gör eftersom vi människor vänt oss bort från vår Gud och Skapare och hans goda ordningar - en värld där Gud sannerligen inte bekänns som Herren, där hans vilja sannerligen inte sker. Vi är både medskyldiga och offer på samma gång. Guds skapelse har blivit ockuperad. För att få frid måste vi ansluta oss till motståndsrörelsen.

Naturligtvis kan omständigheterna skifta. Striden kan och måste föras på olika sätt i olika situationer Naturligtvis finns det skillnader, från tid till tid och från plats till plats beroende på motståndet. Men motsatsförhållandet finns allt det där. En kristen vet, att denna värld är märkt av sitt avfall från Gud. Vi lever i denna värld men vi lever inte längre av denna värld. Det är förklaringen till att de som efter bästa förstånd och i ödmjukhet vill lyda Gud mer än människor alltid kommer att mötas av oförstående. 'Vem tror du att du är?' Det kan vara i den egna familjen, i skolan, på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen.

Varför blir det så? Jo, en människa som vågar gå mot strömmen och som tar sin tro på allvar är en anklagelse. Som kristna har vi fått en ny lojalitet och ser världen på ett nytt sätt. Vi söker aldrig strid för stridens egen skull och vi ska stäva efter att "hålla frid med alla människor, så långt möjligt är och så mycket som på oss beror." Men det finns en gräns. Där lydnaden för Gud tvingar oss att tala - talar vi. Där lydnaden för Gud tvingar oss att handla - handlar vi.

För vi vet att vi måste lyda Gud mer än människor. Vi kan gå långt i samarbetet med människor av god vilja, men vår första och främsta lojalitet ligger hos Honom som för att vinna friden tog strid mot ondskan i alla dess former. Vi kan inte ge vårt samtycke till det som Gud inte tillåter.

Är det inte att se på världen på ett pessimistiskt och verklighetsfrämmande sätt. Varför tala om strid och kamp, räcker det inte med att göra sitt bästa och vara tolerant? Martin Luther King sa en gång, att orättvisorna och orättfärdigheten som regerar denna jord inte beror så mycket på de uppenbart onda människorna ondska, som på de s.k. goda människornas tystnad och likgiltighet.

Nej, en kristen söker aldrig strid mot människor, men hon ser världen på ett realistiskt sätt. Hon ser att livet inte är som det var menat. Det är inte Guds vilja som sker i vår värld. Hon ser att ondskan firar triumfer, att Guds skapelse blivit korrumperad genom olydnaden mot hans ordningar och skapelse.

Men Gud sände sin Son i världen för att rädda den. När vi bekänner vår egen synd, vår egen del i världens bortvändhet från Gud, och vågar ta upp kampen mot allt som vill föra oss vilse, då har vi bytt sida. Då är vi värvade av Gud i hans fortsatta kamp att rena skapelsen och rädda vad som räddas kan. Då lever vi inte förgäves. Då är vi, hur märkligt det än låter, fridens apostlar. Vi förkunnar, att Gud genom sin Son, erbjuder den eviga friden. Den som skall komma när denna jord har förgjort sig själv och domen slutgiltigt fallit. Till dess varar striden.

För att få frid - måste vi, när så krävs, också vara beredda på strid.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida