Det blev påskglädje i Emmaus - det är vad evangeliet berättar för oss i dag. Vi ska i all korthet plocka fram några viktiga saker från detta stycke av Guds ord som kan betyda mycket för oss. Vi ska närmare tänka på hur det gick till när de två i Emmaus blev övertygande om att deras Herre levde.

Svaret finns i slutet av berättelsen: "När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom." Vi läser alltså i dag om hur två förbryllade människor som ville tro, men som förlorat allt hopp, får sin tro tillbaka vid nattvardsbordet.

På vägen in till Emmaus hade de fått vara med om den mest fantastiska bibelstudium som tänkas kan. Den okände hade från Bibelns första blad, genom skrifterna och profeterna visat på att Guds Messias skulle lida och dö, precis som Jesus hade gjort, och han skulle uppstå på den tredje dagen men detta var fortfarande för mäktigt för dem - men sen står det: när han bröt brödet, öppnades deras ögon, och de kände igen honom."

Det var en ny erfarenhet, utöver alla ord. Det brutna brödet förklarade det som de tidigare inte förstått. Hans kropp hade brutits på korset. Nu var brödet bärare av det som han hade gjort för dem "när han bröt brödet, öppnades deras ögon, och de kände igen honom." Det är en viktig slutsats vi kan dra av detta. Riktig kunskap från Bibeln är en nödvändighet. Vi måste veta vem Gud är. Utan kunskap i Skrifterna bli vår tro vacklande och famlande. Så var det för Kleopas och hans vän.

Men riktig kunskap är bara början - vi måste också lära känna och möta Herren och ta emot honom som vår Frälsare. Vi måste komma vidare än kunskaper, Jesus vill uppenbara sig för var och en av oss som den han verkligen är. Han vill få dig att förstå och inse och uppleva, att han är din Frälsare, som gav sitt liv för dig, för dina nederlag, för dina misslyckanden, som är nära dig i din speciella livssituation, som är den som är svaret på dina frågor och din oro och ängslan. För kunskap kan vara ett dödgods, utan några som helst konsekvenser.Det sanna och riktiga man vet, det goda budskapet man har hört blir inget gott budskap, bara någonting som drunknar bland all annan information.

Vad Jesus gjort förlorar all mening. Att han dog för var och en av oss för att befria oss från syndens, dödens och Djävulens makt. Vi kan inte ta emot honom som vår Frälsare så där i största allmänhet. Han är din och min personlige Frälsare. Han levde dog och uppstod för dig och mig. Han vill vara din Frälsare, om du så vore den enda människan skulle han har gjort samma sak för dig.

Gud bryr sig om dig och din situation. Han vill uppenbara sig för dig. Det var därför som vår Frälsare instiftade den heliga nattvarden. Vi ser det så tydligt i dagens berättelse om Kleopas och hans vän: när han bröt brödet, öppnades deras ögon, och de kände igen honom." Jesus vill räcka över frälsningens gåva till var och en av oss personligen.

Gör det ofta, till min åminnelse, sa Jesus när han instiftade nattvarden. Han vill ofta komma till oss, för att räcka oss sin seger och uppfylla och omskapa oss efter sin vilja. Närhelst det äger rum, möter den Uppståndne och Levande Frälsaren oss. "Kristi lekamen är för dig utgiven och Kristi blod är för dig utgjutet."

När vi firar nattvard upprepar sig undret i Emmaus. Han kommer till oss och låter och smaka och se att Herren är god, att alla hans löften är sanna, att allt som Skrifterna talade om pekade fram emot honom. Vi möter honom själv, och alla hans löften är på nytt givna till var och en av oss.

När vi läser i Skrifterna gör vi det tillsammans, när vi lyssnar till predikan i kraft av Guds ord gör vi det tillsammans, men när vi firar nattvard tillsammans finns ett ögonblick då det är bara du och din Frälsare. Han hör din bön, dina bekymmer, din lovsång och din tacksägelse. Ingen är glömd. "Brödet som vi bryter är det inte en delaktighet av Kristi kropp, så är vi fastän många, en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd." En i tag - förenade i samma tro och längtan.

En del säger, att de inte vågar komma, eller komma ofta till nattvarden. De känner sig ovärdiga, men ovärdig är bara den som inte vill möta Kristus, inte vill omvända sig. Se på Kleopas och hans vän, de vara osäkra och konfunderade men längtade efter klarhet. Då och just för dem dukade den levande Kristus upp nattvardsbordet.

Vi ska komma ihåg detta. Mångas tro är ofta så svag och famlande för att de inte upptäckt nattvardens hemlighet. Kristi kärlek når inte fram till dem. Han når inte fram med sina gåvor, med sin kraft. Syndernas förlåtelse, liv och salighet blir abstrakta ting som hänger i luften - utan mottagare.

Nej, undret från Emmaus skall upprepas i hans kyrka, söndag efter söndag till dess han kommer åter, för att väcka tro i längtande människors bröst. Du är bjuden, för du är älskad. Jesus uppstod också för dig!

AMEN