Annandag påsk 3 årg Joh 20:19-23 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Mina vänner, egentligen borde ju inte Jesu lärjungar och kvinnorna ha blivit så överraskade av vad som hände på påskdagen. Han hade ju så många gånger försökt förklara för dem, att han skulle uppstå på tredje dagen. Men det verkar som om det varit omöjligt för dem att ta in det. Därför blev den tredje dagen efter hans död en sådan omtumlande upplevelse för dem. Vi läser i de heliga texterna hur insikten att Jesus uppstått igen sakta smyger sin in deras medvetande. Men vad skulle hända nu? Vad betydde hans uppståndelse?

I vår läsning i dag berättar Johannes att lärjungarna återvänt till sin mötesplats. De är fortfarande omskakade och rädda för hur det judiska folkets ledare skulle reagera. Händelsen har åtskilligt att lära oss hur han Jesus undervisar dem och därmed också om vårt hopp om uppståndelse och evigt liv.

Det första den Uppståndne gör är att han kommer med sin frid. Jesus vet att det är hans frid som vi oroliga människor framför allt behöver. Nu stod han mitt ibland sina lärjungar och hälsar dem: '' Frid åt er alla." Överraskningsmomentet finner vi i alla berättelserna när Jesus visar sig. När lärjungarna möter Jesus är det inte en projektion av deras fantasi eller ett önsketänkande. De överraskas varje gång och blir först rädda innan rädslan vänds i förundran och glädje. Den Uppståndne kommer med frid, men detta är lika viktigt. Han låter dem få uppleva att han är verklig. Då visade Jesus dem sina händer och sin sida, så att de kunde förstå, att det var han och ingen annan. Jesus var ingen "ande" i betydelsen gengångare eller liknande. Han var verkligen där, de fick se honom, ta på honom och höra honom.

Snart skulle Han som är, den tredje personen i guds väsen, Guds Helige Ande, den osynliga, komma över dem, men nu är Sonen hos dem i synlig getsalt. Jesus förbereder dem för nästa steg och deras kommande uppdrag att gå ut i Andens kraft med budskapet om frid och syndernas förlåtelse i hans namn. "Ta emot helig Ande", säger Jesus. Gå i mitt namn. Så ska vara med er. Enligt den heliga Skrift utgör människan kropp och ande, eller om man så vill hennes själ en enhet. De utgör två inslag i en väv, där man inte kan plocka bort det ena utan att förstöra hela väven. Denna syn var helt främmande för den tidens tänkande t.ex. grekerna och deras lärda. De såg själen som det fina och det kroppsliga som det låga och travliga. De tänkte sig frälsningen som att själen skulle befrias från kroppen, dvs. materien. Det är något som sedan har blivit vanligt i västerländskt tänkande och ibland smugit sig in i kyrkans sätt att tala om detta. På olika sätt lever denna syn fortfarande kvar när man säger att Jesus kroppsliga uppståndelse inte är så viktig, utan det viktiga var att apostlarna upplevde att han levde. Men då är man långt borta från vad Bibeln berättar för oss konkret och verklighetstroget om Jesu kroppsliga uppståndelse.

Enligt Bibeln är människan en "förkroppsligad själ". Det är därför förkunnelsen att Guds Son blivit människa så anstötlig redan på Jesu tid. Guds son levde bland oss med en kropp som vi: Guds Son och Marias son. Frälsaren är sann Gud - men har är lika mycket sann människa. Frälsningen vann Jesus i sin kropp. Då Jesus visade lärjungarna sina händer och sin sida kunde de se sårmärkena, de kvarstående spåren efter hans lidande och död. De såg hans livs och hans döds historia. Denna historia är inte som en kostym som en skådespelare lägger av efter föreställningen. Den är inskriven i hans person. Och därför tillhör sårmärkena för evigt den Uppståndne och himlafarne Frälsaren på Guds högra sida.

Vi tror på kroppens uppståndelse i Jesu efterföljd. Senare förklarar Paulus att Kristus uppstod från de döda som "den förste av de avlidna" (1 Kor 15:20). Vi skall följa honom kroppsligt och påtagligt men nya och förvandlade precis som Kristus. (1 Kor 15:35 ff.) Trosbekännelsens formulering: "Vi tror på de dödas uppståndelse" skall förstås kroppsligt och handfast. Det är tack vare Jesu uppståndelse som också vi kan hysa hoppet om uppståndelse och evigt liv. När den första påskliljan slår ut vet vi att alla andra också skall bli likadana. Enbart i tron på Kristi uppståndelse kan vi över huvud taget tala om vår uppståndelse.

Vårt hopp är att alla som lever i gemenskap med Jesus genom tron har del i det nya som skall komma när Gud skapar allting nytt. Vi skall få följa honom efter. För Jesu skull vågar vi tro på "de dödas uppståndelse och ett evigt liv". Paulus skriver: "Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, han blev begravd och uppstod igen enligt skrifterna" (1 Kor 15:3) Han gjorde för oss, han gjorde det för livet. Gud som är allting Skapare vill vinna allt tillbaka. Den nya skapelsen är återsällandet av det som gick förlorat. Vi är skapade som människor med ande, kropp och själ. Frälsningen innebär inte bara våra själars frälsning, utan om uppståndelse, nyskapelse och evigt liv. Hur vår uppståndelse ska gå till undandrar sig naturligtvis våra möjligheter att kunna föreställa oss. Det övergår som så mycket annat vårt förstånd. Men genom kroppen, våra sinnen och minnen har vi ju stått i förbindelse med Gud och varandra, och denna personliga historia skall inte klippas av utan renas, heliggöras och lyftas in i evighetens dimension genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Sätt dig gärna och läs Paulus undervisning i 1 Korinterbrevets 15:e kapitel i eftermiddag.

Jesus dog och Jesus blev begraven. Jesus uppstod i sin kropp som den förste. Han gick före och beredde väg för oss genom död och grav, till uppståndelse och evigt liv. Ja, "må han som fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela när vår herre Jesus Kristus kommer. Han som har kallat er är trofast, han skall åstadkomma detta." (1 Thess 5:23)

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida