Annandag pingst 1 årg Joh 3:31-36 2004

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det sägs ibland att de flesta människor tror på någon form av fortsättning av livet, som vi nu lever. "När vi dör så blir vi omhändertagna på något sätt av en högre makt!" Det verkar som om man resonerar: När vi dör kommer vi till Gud. Den högre makten, som nog finns, ordnar det på något sätt.

Låt oss jämföra detta med vad som står i det avsnitt av Guds eget ord vi läser i dag: "Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom"

Guds ord säger verkligen inte att alla blir saliga. Tvärtom, det säger tydligt och utan omsvep att vi står inför ett val. Det är genom Jesus, och vad han har gjort, som vi kan hoppas på evigt liv. Det eviga livet är ingen automatisk fortsättning på det liv vi lever här.

Detta livet får vi "automatiskt." utan att kunna påverka det. Gud skapade oss för att vi skulle leva i evig gemenskap med honom. Men det gick inte som Gud ville. Vi vände oss bort i från vår Herre och Gud. Konsekvensen blev katastrofal - synd, lidande och död - en vilsen, sargad och plågad mänsklighet. Den eviga döden blir konsekvensen, om inte Gud gripit in när han sände sin Son för att frälsa och uppsöka det som var förlorat och försona synden. Gud förbarmade sig. Han söker oss, han ställer oss inför ett val.

Det eviga livet i den nya skapelsen, som en gång skall ersätta det som nu är, är alltså inte automatiskt fortsättningen på den här existensen, som många oreflekterat hoppas på. Nej, nu måste vi avgöra oss, nu ställs vi inför ett val att ta emot erbjudandet om nåd.

Gud har gjort sitt val. "Han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till sanningens kunskap." Han sände sin Son för att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Gud lämnade inte jorden åt sitt öde.

Det är sant att vi är skapade att leva för evigt, men synden och upproret har tagit över. Här råder mörkrets makter. Därför sände Gud Jesus för att återvinna det förlorade, han sände sin Son att försona synden, att övervinna det onda och slå udden av mörkrets och dödens makt. Guds vrede över den otrogna mänskligheten är stillad.

Men saligheten hos Gud är ingen automatisk fortsättning på denna värld, inte ens så att några speciellt goda skulle ryckas dit. Nej, det eviga livet är en ny skapelse, något nytt och ofördärvat. För tänk så fruktansvärt om detta livet, med samma begränsningar, med synd, lidande och död skulle fortsätta för evigt. Vi skulle snart göra evigheten till samma lidandes plats som den jord är för så många människor.

Nej, "den som tror på Sonen har evigt evigt liv, läser vi i dag och Jesus säger själv på ett annat ställe: "Den som tror har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den ytersta dagen." Vi måste förvandlas och den förvandlingen börjar här. Det står ingenstans i Bibeln, att var och en blir salig på sin fason. Vi kan hålla på och teoretisera och diskutera - men Bibeln målar bara upp en säker väg. Att vi blir delaktiga, av den seger som Jesus vann, då han besegrade synden, djävulen och döden genom sitt lidande och sin död. Bibeln visar ingen annan väg.

Den som ""tar emot vittnesbördet" ångrar sin synd och sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud den människan har löftet om evigheten hos Gud och paradisets glädje. Vi måste omvända oss, vända oss till Gud för att bli saliga.

Det kan förefalla oskyldigt, att människor går och hoppas, att det nog ska ordna sig på något sätt, att Gud, eller vad han nu heter, i sin godhet skall ordna allt. Men vad har blivit resultatet. Guds erbjudande om frälsning bli avvisat. Jesus har dött förgäves för dem. Gud vill, att alla ska bli frälsta och komma till sanningen kunskap - men den kunskapen och den räddningen avvisas. Hur kan man räkna med att få tillbringa en evighet med Gud - när man inte orkade, ville eller brydde sig om att använda en timme i veckan vid Jesus fötter i hans kyrka, eller avsatte en stund varje dag för bön och bibelläsning. Johannes Döparen uttalar orden som kan få oss att isa till: "Den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Att ta åt sig trösten av evangeliet, utan att omvända sig är självbedrägeri - en död tro. Vår tro kan vara stark eller svag, flämtande eller trosviss, men om den sträcker sig mot Gud är den saliggörande. Men får den inga konsekvenser här och nu så dör den och tjänar ingen nytta. Här utmanas vi, här prövas vi, här får vi välja, här möts vi av evangelium, som ska förvandla våra liv.

Guds söker oss, för att vi inte ska behöva famla omkring i mörker och oro och ovisshet. Han vill ge våra liv stadga och mening så att vi inte utlämnade åt tillfälligheter. Och han vill ge oss trygghet inför framtiden. Vi behöver inte gå mot döden och evigheten med några vaga förhoppningar och önsketänkanden.

Nej, vi kan möta den fyllda av hopp, ja till och med glädje. Vi känner vår Herre och Skapare, som först gav oss detta livet, och som med sin nåd vill följa oss och vara med oss i allt.

Vi har en Frälsare och Herre som ingenting sparade för att rädda oss och vi har en Hjälpare och ledsagare, som vill var med oss i varje stund och ögonblick. Då har vi också evigt liv, som en gåva av alla goda gåvors givare, en barmhärtig och nådig Gud.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida