Domssöndagen 3 årg Matt 13:47-50 2011

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det onda har ingen plats när Gud skapar allting nytt, det mänskliga självsvåldet och upproret mot Gud måste få ett slut. Det gamla måste försvinna Rättvisan kräver det. Skapelsen måste renas.

Ja, mina vänner. Det är det mäktiga, allvarliga budskapet som möter oss i dag på kyrkoårets sista söndag. Men mitt i allvaret möts vi av budskapet att Gud ännu vill rädda vad som räddas kan, han vill att vi söker honom och omvänder oss innan det är för sent. Ingen har undervisat och talat så mycket om detta som Jesus själv. Han kom "för att frälsa och uppsöka det som var förlorat", för att rädda oss från undergången. Han kom i världen för att försona "världen med Gud", som som aposteln Paulus uttrycker det, och erbjuda förlåtelse, nåd och en plats i den nya skapelsen för dem som lämnar sina liv till honom och bekänner sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud.

Vi får aldrig glömma bort att det är vi människor som gjort jorden till vad den blivit. Vi skapades för ett paradis men vände oss bort ifrån Gud. Resultatet blev förödande: död och olycka. Hela skapelsen drog vi med oss i fördärvet.

Men Gud, i sin kärlek och barmhärtighet, valde att inte omedelbart slå ner ondskan och förgöra sin skapelse. Han uppsköt domen, han sände sin Son för att rädda vad som räddas kan och benåda dem som sätter sin tro på hans namn.

Gud låter fortfarande sin sol gå upp över både ond och god, men en dag är hans tålamod slut. Domen måste komma. Rättvisan kräver det. Annars skulle ondskan segra, orättfärdigheten löna sig.

När domen dröjer tänker människor, att det inte blir någon dom, men alla människor är ansvariga för sina liv för sina liv. Det är det som liknelsen, vi läste i dag, handlar om. Gud har kastat ut sitt nät över världen. Allt och alla dras mot evighetens strand.

I det ögonblick som Jesus gav sina lärjungar uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla människor till lärjungar, kan man säga att nätet över jorden började läggas ut. Budskapet om frälsning skall predikas till tidens slut. Nätet fångar in alla på sin väg. Det kastas ut för att fånga in alla.

Enligt Jesu befallning skall hans ord predikas i hela världen, för alla människor, stammar och tungomål i alla tider. Hela världen skall nås av evangelium innan domen kommer. Apostlarna fick uppdraget att bli människofiskare och så har var och en som nåtts av budskapet uppdraget att föra budskapet vidare.

Varje dag, timma och minut för oss närmare den stund då Gud skall dra upp nätet på stranden då ingen tid skall vara mer. Det heter om nätet att det samlar fiskar av alla slag. Det drog inte med sig bara en god fångst, utan också en oduglig och dålig. Varje människa finns med i Guds stora nät. Av tidens ström dras vi in i nätet som dras in mot den andra stranden. Fram till sista stund arbetar Jesus på att sätta sitt kännetecken på Gud stora fångst. Så märks vi av Jesus när vi döps, men får han inte fortsätta sitt verk med oss faller kännetecknet bort. Vem som tillhör Herren Kristus och är hans egen, det känner han bara själv.

Gud vill att alla människor skall bli frälsta, nåden erbjuds alla - han vill föra oss till det paradis han skapade oss för - men vi måste öppna oss och ta emot förlåtelsen från Gud. Dag för dag sker förändringar. Somliga som sätter sin tro till Frälsaren i dag men kanske i det stora avfallets tid, som Bibeln talar om i den sista tiden, lämnar sin Herre, medan andra vänder åter. Bara Gud vet.

Men den viktigaste i dag på Domssöndagen är att vi var och en funderar över om vi tagit emot budskapet om räddning. Tillhör vi genom tron den del av Guds fångst som kommer att bestå. Den frågan skall vi ställa oss - och den skall skaka om oss. För tiden kommer då Gud ska sortera sin fångst! Här i tiden få vi människor leva tillsammans liksom ogräset och vetet i livets åker. Men lika osvikligt som herden skiljer fåren från getterna skall Herrens genom sina änglar skilja det onda och det goda åt. En erfaren fiskare vet vad han skall titta efter.

Han som skall döma genom sina änglar är Herren Kristus själv. Han som själv har tagit hela världens synd och skuld på sig och lidit straffet för våra synder skall vid tidens slut döma levande och döda. Han som varit och är människa av samma kött och blod som vi, han som blivit frestad i allting som vi, dock utan synd, han är den som dömer. Han kan ha medlidande med våra svagheter. Men kommer han då att vara partisk? Blir sorterandet i domen godtyckligt. Nej, domen är alltigenom rättvis och den skall börja på Guds hus, på dem som fått mycket. Att en del av fångsten förkastas beror inte på honom. Han har erbjudit alla sitt kännetecken, han erbjuder alla nåd och förlåtelse, men alla har inte velat. Vilka är de rättfärdiga och vilka är de onda? Rättfärdig är den som överlämnat sig och sitt liv i den Rättfärdiges händer och genom tron blivit gjord rättfärdig.

De som tecknats i korsets tecken av Herren Kristus skall få leva. Vi som vet, att vi med tankar, ord och gärningar är syndare har befriats av Jesu död på korset. Det är korsets tecken, som är kännetecknet på dem som Kristus vunnit. Det är så Herrens änglar känner igen de sina d.v.s. de benådande syndarna, som föll ned vi korsets fot och blev förlåtna i Jesu namn.

Så kan du och jag bestå på den sista dagen, Allt genom Guds nåd. Våra synder blev förlåtna i Herren Jesu Kristi namn. Guds stora fiske pågår fortfarande. Vi vet inte hur länge det varar. Tecken tyder på att vi lever i omvälvande tider som pekar mot slutet när kyrkorna i gamla kristna länder töms med rasande fart och svävar på målet om sin uppgift samtidigt som hundratusentals varje vecka tar emot evangelium i länder där evangeliet förkunnas friskt och klart. När "nätet är fullt dras de upp på stranden", säger Jesus. Det borde räcka för oss att veta.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida