I dag på Fastlagssöndagen riktas våra tankar igen på Jesu sista vandring till Jerusalem. Vandringen som slutade med hans lidande och död - men också med hans uppståndelse och himmelsfärd.

Det Bibelns ord förmedlar till oss är så fyllt av innehåll, av sådant djup att ingen mänsklig tanke fullt ut förmår gripa om det. Men det var så Guds plan fullbordades, det som Paulus talade om när han försökte förklara vad som hände för en av sina församlingar: "Gud försonade hela världen med sig genom Kristus."

Här på denna jord restes ett kors och öppnades en grav - och på det korset naglades Gud själv fast i Sonen och i den graven lades han som är själva livet. Efter detta är ingenting sig likt på denna jord. Allt har förändrats. Döden är inte längre vad den var: Gud ställer inte människorna till svars för deras överträdelser. Det finns en ny början, allt är försonat för den som kommer till Gud.

Vi kan aldrig höra detta för ofta. Nu börjar fastetiden på nytt. Nu påminns vi om vad det kostade Kristus att frälsa oss. Genom vad Jesus gjorde för oss kan också du och jag "övervinna synd och död och vinna evigt liv," för att citera Paulus igen.

För Jesus har gått för oss döden. Han blev människa och delade alla våra villkor, han blev delaktig i alla våra bedrövelser och blev vår försonare och förespråkare hos Gud. Han gick före oss, ingenting är främmande för honom. Han gick upp till Jerusalem för att före oss gå igen den svåraste nöden i lidande, förakt, övergivenhet och ensamhet.

Det fins ingen mänsklig nöd eller oro han inte förstår. Han har gått igenom alltsammans. Han har gått före oss, ingen människas levnadsväg är okänd för honom. Vår Frälsare blev en av oss, dock utan synd. Han har levt vårt liv och dött vår död. Vi behöver aldrig undra om Jesus vet eller förstår. Han vet och han förstår. Vi behöver inte gå ett enda steg ensamma - han har gått före och berett en väg genom nöden och lidandet och smärtan. Vägen är banad, även förtvivlans och orons och sorgens väg.

Vi kan med frimodighet säga: "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig" eller "Våra smärtor dem lade han på sig." Han har gått före - allt är försonat.

Var och en av oss behöver påminnas om, att det var för vår skull som Jesus gick till Jerusalem - för din och min och för hela världens. Han gav sitt liv till lösen för alla. "Allt har sitt upphov hos Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus."

Vi människor kunde inte gottgöra vad vi brutit mot Gud. Vi står där med skuld, tillsammans och envar - därför blev Kristus en av oss. Guds enfödde Son kom till oss, för att i vårt ställe ta på sig de obönhörliga konsekvenserna av vårt uppror. Han kunde bli vår försonare. Som människa blev han vårt ombud, som Gud förmådde han genomföra det.

När samvetet anklagar och skuld tynger oss, och vi känner oss ynkliga och små, finns det bara en tröst, att ta till sig de orden: för min skull har Jesus lidit och dött. För hans skull finns försoning, upplåtelse och frid.

När vi försonar oss med Gud, kommer meningen tillbaka, vi ser allt på ett nytt sätt. Vi för livets tillbaka. Gud visar oss på Jesus och hans seger. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, men han kan inte frälsa någon som vägrar arr erkänna sanningen om sig själv och sin synd och skuld.

Gud vill inte fördöma, därför gick Jesus upp till Jerusalem för att öppna en ny väg."Tro på honom så bli du räddad." Han gjorde det också för dig. Han har gått i döden för din skull, för att du ska få leva. Han segrade för att du skulle få livet tillbaka. För dig och mig och hela världen segrade han och bröt udden av dödens makt. Bortom lidande och grav skiner evighetens ljus. Hans var starkare än döden. Hans försoningsverk fullbordades.

Det betyder att vägen tillbaka till Gud är banad. För hans skull är hoppet om syndernas förlåtelse, uppståndelse och evigt liv inte bara fromma förhoppningar. Han segrade för dig och mig. Därför vågar vi leva och Därför vågar vi dö. Dödens makt är bruten, syndens skuld är försonad. Livet är vunnet tillbaka.

Det är detta som han vill överlämna till var och en av oss i varje gudstjänst. Paulus skriver: "Jag är Kristi sändebud och Gud manar genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud."

Som er präst säger jag detsamma: "Låt försona er med Gud. Kristus är här, för att ta hand om ditt liv och räcka dig sina seger. Han vill på nytt stadfästa dig i sin kärlek. Han dog för dig. Han försonade din synd. Han vill frälsa dig.

Det bli så tydligt när vi firar nattvard som vi ska göra i dag. Var och en får höra när brödet och vinet, Kristi lekamen och blod räcks över: "För dig - för dig utgjutet till syndernas förlåtelse. Herrens Jesus Kristus vilkens lekamen och blod vi tar emot bevarar oss till evigt liv.

Så vår vi del av vad Kristus gjorde för oss. Han kommer med livet han vann för oss. Då blir vi omskapade och förvandlade. Så får vi livet tillbaka.

Du är kallad och älskad. "Jag ber er på Kristi vägnar: Låt försona er med Gud." Du kommer aldrig att ångra dig!

AMEN