Heliga Trefaldighets dag 2 årg 2 Mos 3:1-5 2007

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns många människor som inom sig bär på en längtan att någon enda gång få vara med om något så genomgripande, att de aldrig skulle behöva tvivla mer. Tänkt att få uppleva en förklaringsdag, då Gud blir så tydlig att tillvarons alla pusselbitar faller på plats.

Jag läste en gång om en sådan man. Han var en trogen kyrkobesökare. Han var alltid med i sin församling och han älskade sin kyrka och församling.

Men han hade ett stort problem, som plågade honom jämt och ständigt, trots att så mycket annat var så bra. Han längtade ständigt efter en genomgripande upplevelse av Guds närvaro och ledning.

Han hade ju läst om det, han hade hört andra berätta om det. Hur Gud blev tydlig för dem och uppenbarade sig för dem på ett sätt som fick dem att aldrig tvivla mer. Och hela Bibeln är ju fylld av sådana berättelser.

Han tänkte på Moses i dagens gammaltestamentliga läsning, hur han fick höra Guds röst ur en brinnande buske, där Gud uppenbarade sig och sitt heliga namn för honom, så Moses aldrig behövde tveka mer om Guds makt och härlighet, den levande Guden som söker oss för att rädda oss.

Han frågade sig: Varför uppenbarar sig inte Gud för mig på det där tydliga övertygande sättet?

Tänk om man fick se en brinnande buske och höra Guds röst tala ur elden då skulle alla problem vara borta, då skulle det vara lätt att tro. Allt skulle bli förändrat: Varför får inte jag se en brinnande buske?

Men så fick han en idé. Han visste ju att Gud hade uppenbarat sig tydligt för många människor på många platser så han beslutade sig för att åka dit.

Han började med att åka till England och Aldersgate Street, där den kände John Wesley så påtagligt kände Guds närvaro och blev förvissad om att Gud kallade honom. Han fortsatte till Tyskland och Wittenberg, där Martin Luther fann sanningen och skådat in i himmelens härligheter.

Han bokade en resa till Israel och besteg Förklaringsberget, och Bebådelsekyrkan, och kyrkan som är byggd över Golgata och graven ur vilken Jesus uppstod.

Han till och med tog bussen ner i Sinai öken och besteg berget, där Gud hade uppenbarat sig för Moses i den brinnande busken.

Men han återvände hem mycket besviken. Alla dessa platser var mycket intressanta och han hade lärt sig mycket, stora ting hade ägt rum där, men samtidigt var de helt vanliga platser. De skiljde sig på inget sätt från andra historiska platser.

Men faktum kvarstod. Där i det vanliga hade Gud uppenbarat sig: Moses, Luther och Wesley hade blivit fullständigt förvandlade. De hade fullständigt kapitulerat för Gud. De hade mött levande Gud - de hade haft sina brinnande buskar.

Men så slog han in på en annan tankebana. Han började fundera, tänk om det fanns brinnande buskar också i hans liv. Kanske inte så dramatiska. Kanske han bara varit blind och aldrig tänkt på det på det sättet.

Så han började tänka tillbaka. Först föll tankarna på hans konfirmation. Gudstjänsten i kyrkan, då allt kändes så rätt och Gud verkligen var nära.

Och han tänkte på sin vigsel. När Gud hade välsignat honom och hans fru, och deras kärlek till varandra.

Han kom i håg sitt första barns födelse och hur han kände det som en under och hur tacksamheten med Gud hade överväldigat honom.

Han kom ihåg sin mammas begravning, hur han stått där vid graven och känt till en frid, som övergick saknaden och sorgen, och vissheten han känt att de skulle se varandra igen.

Han kom ihåg den gången då olyckan varit framme och hans liv hade sparats som genom änglavakt. Ju, mer han tänkte och mediterade ju mer såg han av Guds ledning i sitt liv, ju mer såg han av Guds väldiga gärningar. Han mindes har han burits genom sorger och bekymmer.

Hela hans liv var kantat av brinnande buskar!

Så nästa gång på ett bibelstudium kunde han knappt bärga sig. De hade läst texten om Moses och ur Gud gjort sig känd och uppenbarat sitt namn.

Du utbrister han: Ni vet väl att "vilken buske som helst duger" "Det gäller bara att upptäcka dom"

Den här mannen lärde sig förstå en mycket viktig kristen sanning. Vi är ofta så intresserade av det spektakulära och ovanliga, att vi inte ser vad som händer omkring oss i vardagen. Vi letar så efter det ovanliga att vi glömmer bort hemligheterna i det vanliga.

Gud uppenbarar sig för oss ständigt på nytt i det vanliga, i det naturliga, på de vanliga platserna. Det lyser av brinnande buskar omkring oss, bara vi ville upptäcka dem.

Gud kallar oss, han talar till oss, han möter oss i sin kyrka. Han är närvarande här när vi firar gudstjänst, söndag efter söndag. Varje gång ett dop förrättas här i Hyssna kyrka sker ett himmelskt under - en människa för löftet om syndernas förlåtelse, liv och salighet.

Varje gång vi firar nattvard möter oss Frälsaren, varje gång vi ber hör vår himmelske Fader på oss.

Varje gång du vaknar, har du fått en ny nådedag, som de gamla sa. Varje gång du återvänder hem efter en resa, har Gud skyddat och bevarat dig för allt ont.

Vi är blinda för det som händer många gånger. Vi tar det för självklart i stället för att stanna upp och tacka vår Gud och Fader för att han finns där vi vår sida, ibland tydlig och ibland på ett hemlighetsfullt sätt. Och om vi behåller våra tankar för oss själva och inte kommer till honom ser vi inte hur härligt buskarna som kantar vår väg lyser.

Gud kan göra stora underbara spektakulära ting och ändra tingens ordning och han gör det också - men framförallt använder han det vanliga, de vanliga vägarna. Om vi bara blev lyhörda och uppmärksamma skulle vi se det bättre. Då skulle vi aldrig försöka vandra fram utan att se till att vi har Gud med oss i allt och låta oss vägledas av hans ord.

"Vilken buske som helst duger - när Gud har tänt dem".

Se tillbaka i ditt liv och tacka din Herre och Gud för hans kärlek och omsorg om dig. Du har inte vandrat ensam fram.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida