Juldagen 3 årg Hebr 1:1-3 2010

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det finns få ord, som rymmer så mycket hopp, som alla de mäktiga ord profetorden, som förutsade det som gick i uppfyllelse den första julnatten. Jag tänker naturligtvis först och främst på orden från profeten Jesajas bok som läser varje julnatt: "Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja över dem som bor i dödskuggans land skall ett ljus skina klart --- ett barn blir oss fött, en son blir oss given."

Jesaja hjälper oss än i dag att förstå det oerhörda som hände denna natt då ett barn, likt alla andra barn, men ändå fullständigt annorlunda föddes på vår jord. Mitt i mörkret som lagt sig som ett täcke över Guds goda skapelse föddes Gud egen Son, obefläckad av denna världens ondska.

För Jesu födelse, som vi på nytt firar denna morgon, innebar att mitt i denna världs mörker finns ett ljus som "mörkret inte fått makt över." Det var Guds väg att rädda oss tillbaka. "Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han tqlat till oss genom sin son," förklarar Hebreerbrevet.

Gud nöjde sig inte med att bara tala till oss genom sina sändebud. Nej, han kom själv till oss, inte bara genom en syn eller uppenbarelse, utan så att han blev en av oss och blev människa av samma kött och blod som vi. Så ingöts nytt liv i det dödsdömda människosläktets stam. Ett nytt skott, av himmelskt liv, gjuter nytt liv i det döende, sargade människoträdet.

Gud räddar inte genom idéer, inte genom storartade tankar och teorier, utan genom verkliga handlingar, genom Sonens födelse, hans liv i världen, och genom hans lidande, död och uppståndelse. Allt har inträffat här på denna jord. "När tiden var fullbordat, sände Guds sin son, född av kvinna för att rädda oss" När vi människor vände oss bort ifrån Gud la sig mörkret som ett täckelse över vår jord: Gudlöshetens mörker, syndens mörker, olydnadens mörker och dödens mörker. Men Gud kunde inte acceptera att det onda skulle segra.

Visst finns det fortfarande mycket skönt i denna värld, visst finns det godhet och glädje som ett minne av hur det skulle vara, till vad vi skapades för. Visst kan vi människor tänka stora sköna tankar. Visst kan vi människor lösa svåra gåtor och tränga in i skapelsens hemligheter och minska lidande. Men ändå är våra liv en kamp mot övermäktiga makter, som vill bryta ned och föräva. famlande. Två väldiga makter kan vi inte besegra på egen hand: Synden, som slår ut i egoism och egenintresse och dess konsekvens döden. Den vilar över oss i dag, som i dag alla dagar . För synden, upproret mot Skaparen sitter så djupt i varje människas väsen att den till slut resulterar i död och förgängelse. Vi kan inte besegra den på egen hand.

Varför svälter människor på vår jord? Jo, för syndens skull. Vi sätter oss själva i främsta rummet, vi delar inte. Varför kan vi människor inte leva i fred med varandra? Jo, för syndens skull. Vi dyrkar makten, vi anser oss ha rätt, vi tar för oss av vad vi menar oss ha rätt till.

Varför är vi inte alla i vårt land, som varit skonade från krig och elände, ett allt igenom lyckligt och förnöjsamt folk. Varför många inte så bra som de har det. Jo, för syndens skull. Vi vill ha mer, vi är övermodiga. Varför förbrukar vi vår jord och lämnar vidare en nersmutsad, döende planet? Varför blir otryggheten och ensamheten allt större i vårt rika samhälle. Jo, för syndens skull. Vi sätter oss själva i centrum och söker sin lycka, i rus och njutning.

Sådan är människan som missar målet med livet, och det är faktiskt vad ord synd betyder: "Att missa målet.". Det är synden, den fördärvbringande makten som förstör Guds goda skapelse, förnedrar oss människor och dödar all glädje.

Men i julnatten hände något. Nytt liv planterades i den döende skapelsen. Det var för att rädda oss från mörkrets makt som Jesus föddes på vår jord. Han är den ende som mörkret inte fått makt över. Han angreps och hotades men han vek aldrig undan från Guds väg. Han frestades och pinades men han var lydig intill döden. Han blev utlämnad åt mörkrets makt, men det som såg ut som mörkrets största triumf vändes i seger när Jesus, den ende rättfärdige gick levande ur sin grav. Mörkrets makter kunde i behålla honom i sina klor, han bröt sönder dödens udd "våra bördors ok och våra skuldrors gissel och våra plågares stav." Över Jesus "har mörkret ingen makt."

"Och han som är utstrålningen av Guds härlighet, och en avbild av hans väsen, och som bär upp allt med kraften av sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden."

Du och jag kan få nytt liv genom honom. Det liv, som kom in världen genom honom, kan bli våra liv. Han renar oss från synden, vår delaktighet i världens bortvändhet från Gud.

Vi är inte längre utlämnade åt mörkret. "Mörkret flyr dagen gryr. Räddningstimman får världen slår, nu begynner vårt jubelår. Kristus till jorden är kommen. Oss är en Frälsare född. Vi har fått en Frälsare. Det betyder att denna världens mörker inte kan skada oss för mörkret har ingen makt över honom som är vår Herre, och han har lovat att föra var och en som tror till på honom genom dödskuggans dal." Vi behöver inte frukta något ont. Det enda vi behöver frukta är att vi ska förlora honom som är vår Herre, vårt enda hopp. Det vi ska frukta är att vi tar frälsningen som en rättighet, att vi glömmer bort det enastående Gud gjorde denna natt, när han sände sin Son för att rädda oss.

Erbjudandet om fräsning genom honom är riktat till alla människor. Men vi måste ta emot det, vi måste öppna oss för det nya livet som strömmar mot oss från hans krubba. - "Då är det jul".

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida