Kristi Himmelfärds dag 2 årg Luk 24:49-53 2001

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det sista Jesus lärjungar såg av sin Mästare och Herre vid himmelsfärden när han lämnade dem för att återvända till sin Fader var hans utsträckta välsignande händer. Han lyfte upp sina och välsignade dem. Hans händer var märkta av såren från korsfästelsen. Den uppståndne levande Herren bar märkena från sitt lidande och sin död. Nu strömmade välsignelserna av hans försoningsverk över dem. Genom dem skulle budskapet om hur Gud försonat världen med sig själv genom sin Son spridas över världen. Så uppfylldes löftet till Abraham, Isak och Jakob: "I din säd skall alla släkten på jorden bli välsignade"

Apostlarna utrustades med kraft för att gå ut i hela världen för att ge alla folk del av den välsignelse Jesus vunnit. Jesus hade genom sitt lidande och död försonat världen med Gud. Himmelsk välsignelse strömmade över apostlarna. De skulle vänta, den helige Ande skulle utgjutas över dem för att lära och påminna dem om allt vad Jesus hade lärt dem. Han lyfte upp sina sårmärkta händer och välsignade dem. Genom deras händer skulle välsignelsen föras vidare, ut i världen. Deras händer skulle bli Jesu händer och han skulle hålla dem i sin hand.

Med sina upplyfta bedjande sårmärkta händer står nu Jesus inför Guds tron i himmelen och ber för sin kyrka och församling här på jorden. "Så kan han också nu och för all framtid rädda den som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem." (Hebr. 7:25)

Det var i kraft av denna välsignelse som lärjungarna började predika och utförde sina märkliga gärningar. Hans förbön och välsignelse gav deras vittnesbörd framgång. Hans välsignelse gav deras ord himmelsk makt och myndighet. Hans välsignelse gav dem kraft och mod när de mötte motstånd och fick lida och alla utom Johannes till slut fick lida martyrdöden för hans skull. Han bevarade dem så att de än i det sista välsignade honom. Nu står de inför hans tron och sjunger den nya sången till Guds och Lammets ära. Jesu välsignade händer bevarade dem i dödens stund och grep dem och förde dem hem.

Jesus välsignande händer är ännu utsträckta. Det är de som skyddar och bevarar hans sanna kyrka i denna värld från yttre och inre fiender, från motstånd och förföljelse. P.g.a. av Jesu upplyfta händer kan hans sanna kyrka aldrig gå under, hur den än ansättes. Den består av dem som gett sitt liv i hans hand och lever trons liv och på honom grundar sin förtröstan om syndernas förlåtelse, liv och salighet. Att vara under hans välsignande händer, det är att redan nu vara en medborgare i hans rike, mitt i denna ofridens och ondskans fördärvade värld. Han har ju lovat de sina att gå före och bereda dem rum i sin Faders rike. Det är av hans välsignelse vi lever. Det är genom honom vi vågar hoppas på en framtid, om räddning och evigt liv.

Hans välsignande händer har rört vid oss. I dopet var det hans händer som lades på vårt huvud genom prästen han insatt att i apostlarnas efterföljd välsigna och utföra hans verk. Varje rätt präst är vigd i apostolisk ordning genom händers påläggning. En präst är insatt av Gud i det heliga ämbetet för att hans händer skall bli Jesus välsignade händer mitt ibland oss. Generation efter generation präster skall representera Jesus för att alla folk ska bli välsignade. I oss själva är vi präster ingenting, men genom vår vigning är vi Jesu Kristi budbärare och ett stort ansvar skall utkrävas av oss om vi varit honom trogna och välsignat det som han vill välsigna. Av detta följer också att en präst kan aldrig välsigna det som Jesus inte välsignat eller sanktionera det som Guds ord förbjuder.

Nej, prästens händer skall användas till att döpa, till att utföra kärlekens gärningar, till att genom handpåläggning konfirmera eller bedja för sjuka. Han skall ofta lyfta upp sina händer i den heliga mässan och uttala Jesu egna ord över brödet och vinet "detta är min kropp, detta är mitt blod" och med sina händer räcka det till Guds folk så att de blir uppfyllda av all den himmelska världens välsignelser. "Så ofta vi äter av brödet och dricker av kalken, förkunnar vi Herrens död till dess att han kommer." Så får vi ta del av den välsignelse som Jesus vann för oss. Så lever du och jag sentida kristna ännu under Jesu upplyfta, välsignande händer

Det är en nåd att det ännu är så. Vi kan få del av hans välsignelser, vi kan ännu ta del av frukterna av hans lidande och död, genom dopet, ordet och nattvarden genom att evangelium har nått fram till oss, genom att apostlarna och deras efterföljare var trogna den uppgift som Herren insatte dem i. Hur länge denna välsignade tid varar vet ingen, ingen utom Gud allena.

För Jesus, som denna dag, som vi lärt oss kalla Kristi himmelfärds dag, skall en gång komma tillbaka på himmelens skyar för att hämta sitt folk, dem som i berättelsen om den slutgiltiga domen över denna värd kallas "dem som fått min Faders välsignelse" (Matt 25:34) Har vi tagit emot den, och svept in våra liv i den, och grundat vår förtröstan och tro syndernas förlåtelse på den, skall vi få gå in i hans härlighets rike för att där i evighet välsigna och lova Jesus välsignade namn och gripa om hans välsignande sårmärkta händer.

Han sträckte ut sina händer på korset för dig och mig och försonade också din och min skuld. Han gick levande ur sin grav och vann seger över synden, döden och ondskan.

Därför vågar vi leva - och därför vågar vi dö - liksom hans första lärjungar - under hans välsignande händer!

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida