Midsommardagen 2 årg Apg 17:22-31 2010

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det stycke ur Bibeln som vi läste som epistel är ett stycke av en predikan, som Paulus höll på torget när han kommit till Athen på sina missionsresor. Det är märkvärdigt hur aktuell den här predikan fortfarande är. Därför blir det en predikan om en predikan i dag.

Vi kan tro att vi människor har ändrats mycket på 2000 år. Men det kräver inte mycket uppmärksamhet att se att det som Paulus poängterade och predikade om är lika aktuellt i dag som det var den gången.

Paulus hade blivit drabbad av Gud. Hans ögon hade öppnats. När Jesus vandrade på jorden, var det den levande Gudens son. Nu brinner han om att få berätta om sin erfarenhet. Han brinner av att få förkunna om Jesus, om hans liv, hans undervisning och lära - men framförallt om hans död och uppståndelse. Överallt och för alla vill han predika om Jesus. Därför söker han sig till platser där människor möts och han kommer till Athen, där han på aeropagen börjar undervisa om sin upptäckt. Det är intressant att han anknyter direkt till människorna där, deras erfarenheter och tankar. Han ser att människorna är, vad vi fortfarande i dag skulle säga, religiösa.

Paulus tar upp tråden att man faktiskt kan vara religiös utan att för den skull verkligen känna Honom som är den levande Guden - alltings ursprung och mål. Det är om honom som Paulus vill berätta.

Religiositet skulle kunna beskrivas som en öppenhet mot en andlig värd - men Paulus vill gå längre. Han kommer med budskap från den Gud, som skapat himmel och jord, och inte har sitt upphov i människors, tankar och funderingar. En levande Gud som handlar, en levande Gud som gjort sig känd. Den Gud som Kristus uppenbarat och kallat sin Fader. Det var detta Paulus ville förklara. Det var detta han predikade.

Att en människa är religiös betyder alltså inte nödvändigtvis att hon känner som den han är. Fortfarande stöter vi på denna komplikation gång på gång: Många tror att vi kristna tror på en gud som vi sannerligen inte tror på. Det vi tror på, är den Gud, som Paulus och apostlarna förkunnade, Jesu Kristi Fader, inte på en svårtolkad nyckfull högre makt, utan på en Gud som gjort sig känd som Skaparen, Frälsaren och Heliggöraren. Det finns så många föreställningar och idéer om gud, att människor blir förvirrade, ja vad värre är avvisar trons möjlighet.

Det kan aldrig upprepas för ofta, att vår tro och vårt hopp grundar sig på Jesus, "som Gud i förväg bestämt därtill och som han har bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda", för att citera Paulus.

Vem Gud verkligen är, Skaparen, Herren och Livgivaren och vilka tankar han har för oss, varifrån vi kommit och vart vi är på väg vet vi bara genom Kristus och den apostoliska undervisningen om honom.

Det är ingenting som någon människa har funderat ut. Det är något som kommit till oss, som ett erbjudande till alla som längtar efter klarhet. Det är något som har "uppenbarats" för oss. Vi kan inte av oss själva gripa om gudomens hemlighet, ingen kan av sig själv fatta och förstå vem och vad Gud är.

Tänk vilket evangelium som ligger i detta. Vi behöver inte nå fram till Gud genom invecklade fromhetsövningar. Vi behöver inte begripa och förstå allt. Vi behöver bara ta emot och pröva och se.

För bara så kan man bli överbevisad om att den Gud Kristus uppenbarade är den sanne Guden. Lyssna och lära och pröva. Lyssna och läsa vad Bibeln säger, lyssna till den apostoliska undervisningen och predikan i kraft av Guds ord.Att ta Gud på orden och söka göra därefter. Att ta till sig löften och lita på dem och pröva dem i bön och tro.

När vi undrar vad Gud är, och vad han vill med våra liv, då skall vi söka oss till honom som Gud sände till vår frälsning och lära av honom. För där Kristus är där är Gud. Jesus sa själv "den som vill göra hans vilja som har sänt mig, han skall förstå."Genom att närma sig Kristus, genom att läsa om honom, genom att börja tala med honom i bön, och möta honom i hans kyrka lär vi känna vår Gud och Fader, så börjar tron, så växer tron och så bevaras den.

Paulus förkunnade Kristus på torget i Athen, efter att ha förklarat för athenarna att det finns bara en Gud som är skaparen. Genom Kristus skulle de finna sitt upphov och målet och meningen med livet. För genom Kristus och ingen annan lär vi känna Gud som den han verkligen är. Vi kommer över människors tankar och funderingar och undviker alla blindskär. För vår tro och vår tillit till Gud i livets alla skiften hänger naturligtvis samman med allt det underbara som Jesus uppenbarade om sin Fader. En högre makt av något okänt slag kan man naturligtvis inte ha förtroende för, hoppas på eller lita på.

Vi tror sannerligen inte på någon slags ödesgud som ensam bestämmer allt och spelar ett nyckfullt spel med mänskligheten utan på Skaparen och godheten. Han är Skaparen och Upprätthållaren, som låter sin sol gå upp över både ond och god, han är Fadern som sände sin Son i världen för att frälsa och rädda oss från det onda. Han fortsätter att älska och vårda sin mänsklighet, trots att den vänt honom ryggen och framhärdar i sin ondska. För allt som sker är inte efter Guds vilja, vi missbrukade vår frihet och drog fördärv över hans skapelse. "En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig."

Mänskligheten har fått en ny chans genom Kristus. Det räcker inte att bara vet vem Gud är och vad han vill, vi måste också vända åter till honom. Vill vi detta är vi förlåtna och återupprättade. Då är vi saliga, inte märkvärdiga, men märkvärdigt trygga. För vi vet vad vi är, vi vet varifrån vi kommer och vi vet vart vi är på väg. Vi är så länge vi får leva här, svaga syndare som ofta gör fel, men benådade och förlåtna trygga barn hos vår Gud och Fader.

Vi är inte sökare som söker vårt ursprung och meningen, utan uppsökta och återfunna av den levande Guden. Vi är trygga hos honom som sände sin Son för att rädda oss. Hos honom får vi svaret och finner meningen i livet. Han möter oss i denna gudstjänst och kallar dig till sig.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida