Palmsöndagen Matt/Mark/Luk.serien Matt 21:1-11 par. 2001

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Vår Bibel är full av små intressanta detaljer vid sidan om det stora som berättas och därför lätta att missa. I dag läser vi om den viktiga händelsen då Jesus för sista gången red in i Jerusalem och hälsades av folket innan han blev gripen och dödad. Vi har hört det många gånger förut och många kanske har svårt att få ut något mera från den här händelsen och lära sig något nytt.

Den gamle biskopen i Skara Sven Danell mediterade en gång över varför Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Med sin stora kunskap i Bibeln fann han många infallsvinklar till detta kända stycke av Guds ord. Därför tänkte jag att vi i dag skulle koncentrera oss på vad som vi i vår okunnighet lättar betraktar som en detalj, nämligen: åsnan som Jesus red på. Det blir alltså en åsna som i dag får leda oss in i Guds hemligheter. För det var sannerligen ingen tillfällighet att Jesus red in i Jerusalem på en åsnerygg. Det finns åtminstone fyra orsaker.

Alltså, varför en åsna?

Jo, för det första: För att skrifterna skulle uppfyllas.

Alla evangelisterna, men särskilt Matteus och Johannes är väldigt noga med att poängtera och visa på att allt som Jesus gjorde och allt som hände med honom är i samklang med Skrifterna. Gång på gång säger de: "Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas." (Matt 1:22, 21:4, 27:9 m.fl)

Det är fascinerande också för oss, att jämföra det gamla och det nya testamentet. Att det tecken och förebud som Gud gav verkligen blev uppfyllda är ju ett vittnesbörd om att Gud talar sanning, att Jesus verkligen var den han sa sig vara. Hela Jesu lidande var förutsagt. Vi kan läsa det framförallt hos profeten Jesaja, som 700 år tidigare tecknade ned alltsammans i det som nu är 53 kapitlet. Vi kan häpna över detaljerna. Men också på andra ställen finns det förutsagt. Alltifrån soldaterna som spelar tärning om hans mantel och vad han sa på korset. (Psalt 22:16,19) Först efter uppståndelsen verkar det som om lärjungarna började förstå det.

Det gäller också detta med åsnan. (Sak 9:9) Hos profeten Sakarja stod Messias ankomst till Jerusalem tydligt beskriven: "Se din konung kommer ... i ringet kommer han, ridande på en åsna, en ung åsnehingst" Men "lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats, kom de i håg att som det som stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom." (Joh 12:16)

Vad som är viktigt för oss i detta sammanhang är att komma ihåg att skriften rymmer många förutsägelser som syftar på Jesu andra ankomst, hans tillkommelse på himmelens skyar. De första tecknen gick i uppfyllelse i minsta detalj, vi väntar ännu på uppfyllelse av de andra!

Nog är berättelsen om åsnan en liten detalj, men ingen oväsentlig pusselbit. "Allt gick i uppfyllelse som var sagt genom profeterna." Men Jesus valde en åsna också av andra skäl, för säger vi för det andra:

Det var för renhetens skull.

Det står om åsnan, att den var ett djur som ingen ridit på innan. (Mark 11:2) I hela Bibeln finns en särskild helgd och innebörd i det första: i förstlingskärven, i den första druvklasen som plockades, det förstfödda av allt levande o.s.v.

När t ex Guds ark i segertåg fördes tillbaka till Israel efter att ha varit stulen av filistéerna så fördes den på enny vagn, på vilket ingenting varit lastat, dragen av två kor som aldrig burit något ok. (1 Krön 13:7)

Så var det också med Jesu födelse, han lades i en vagga, så speciell att inget barn vilat dör förut, vid sin kröning bar han en krona som ingen annan konung burit, vid sin död lades han i en grav i vilken ännu ingen hade blivit lagd. (Joh 19:41) Han är ju den förstfödde före allt skapat och den som gör allting nytt. (Kol 1:15) Hos honom blir vi nya, får börja om på nytt som på ett oskrivet blad. Ja, för renhetens skull valde Jesus den unga åsnefålen, men kanske ännu mycket mer:

Det var för ringhetens skull.

Sakarja talade i sin profetia om en arbetsåsna - inte en praktdjur som kung Davids mula som Salomo red på vid sin kröning. (1 Kon 1:33) Som kröningståg var Jesu intåg i Jerusalem en ren parodi i världens ögon. Vad var det för en slags konung som nedlät sig på detta sätt, till att rida på en oansenlig åsnefåle.

Hos nästan alla folk, är ju ordet åsna till och med ett skällsord. Redan på Jesu tid hånade romarna judarna och sa att inne i det allra heligaste i templet fanns ett åsnehuvud som folket tillbad. I själva Rom finns på ett ställe en samtida teckning ritad på väggen i en militärförläggning där någon soldat klottrat ner en man knäböjande inför en korsfäst. Under klottret står det på grekiska: 'Alexamenos ber till sin Gud'. Att man driver och hånar den kristne Alexamenos är klart, eftersom mannen på korset har försatts med ett åsnehuvud. Alexamenos är inte den förste som hånats för sin tros skull. Dum som en åsna, har mer än en fått höra slängt efter sig.

Om Luther berättas det att han en gång fick frågan hur han kunde vara så enfaldig att tro att Gud kunde använda sig av just honom och använda hans predikningar. Han svarade då, att kunde Gud i Gamla Testamentet använda sig av en åsna för att tala till Bileam kunde han nog använda sig av honom också. (4 Mos 22:28)

Att hålla sig själv för ringa är inte så populärt i vår tid, då det gäller att förverkliga sig själv och vara något. Ingen går fri från den frestelsen.

Sven Danell berättar om en ung prästkandidat som inför sin biskop vittnade starkt om sin kallelse. 'Jag vet att Herren behöver mig', sa han. Ja, ja sa den gamle biskopen, det ville han nog tro. 'Kom bara i håg, att den enda om vilken det är sagt i Skriften, att Herren behövde honom var en åsna. Det behöver inte tydas som en avspisning, det kan också verkligen betyda att Gud behöver människor som är villiga att bära ett tungt lass. För i åsnans storhet ligger dess förmåga att bära tunga bördor. Ingen lyfter en verklig börda ovanifrån, utan den som kommer nerifrån och går in under det som skall lyftas. Men Jesus valde också, till slut, åsnan av ett annat skäl:

Det var för lidandet skull.

Ännu i vår tid är åsnan ett djur som får slita mycket ont. Åsnor över vår jord bär otroliga bördor på stapplande ben. Det är denna vår misshandlade tjänare som vid hedrar med att låta hennes namn bli ett skällsord.

Det finns många som sätter sig på höga hästar. Jesus valde en åsna, han som själv i Skriften kallas för Smärtornas man. Han är till för alla dem som knäar under en övermäktig börda av vilket slag det vara må. Den som plågas av synd, eller sorg, ångest eller smärta, hos Jesus har de sin Frälsare och Konung. Hosianna-ropet som mötte honom är ju egentligen ett nödrop. 'Ack, Herre fräls. Ack, Herre låt väl gå.'

I dag när vi gått in i Stilla veckan är det vi läser vi hur Jesus rider in i Jerusalem på väg till korset för vår skull. I dag är det vi som möter Smärtornas man för att ropa till honom vårt Hosianna, vårt rop om frälsning och ledning.

Han uppfyllde profetiornas löften: "Det var våra krankheter han bar, våra smärtor lade han på sig ... näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade." När vi följer honom och lär känna honom blir vi frälsta. För att visa vem han var lät han sig givas en åsna. Åsnan skulle också få förkunna vem han verkligen var.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida