Palmsöndagen Alla serier Matt 21:1-11 par. 2010

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I dag börjar det som i kyrkoåret brukar kallas den stilla veckan. Man kan naturligtvis fundera över namnet. Det som berättas dag från dag präglas ju knappast av stillhet, eftertanke och reflektion. Nej, det är ett stort drama som spelas upp inför våra ögon och öron i de heliga texterna, i våra gudstjänster och samlingar.

Stilla veckan som börjar i dag är en rekapitulation av de sista dagarna i Jesu liv: Det som målas upp för oss berättar om det som hände under några intensiva dagar i Jerusalem från hans intåg i staden, hans avsked från lärjungarna, instiftandet av nattvarden, hans kamp i Getsemane, rättegången, korsfästelsen och slutligen triumfen: Hans uppståndelse, den tomma gravens faktum, segerjublet som kröner veckan!

Men ändå har namnet stilla veckan bitit sig fast. Jag tror vi ska se namnet som en inbjudan. En inbjudan att så långt det bara är möjligt söka bli stilla inför det som berättas för oss. Varje skede i det som skildras är så fullt av innehåll att vi behöver tid att stanna upp och reflektera. Det är en inbjudan att i alla de gudstjänster vi firar denna vecka komma närmare Jesus och följa honom. I våra hektiska liv blir det andhämtningsplatser, stilla stunder där vi kommer vår Frälsare nära.
Denna gudstjänst, stilla veckans första, blir då en inbjudan att under hela denna heliga vecka ta emot Jesus på nytt och på ett ännu djupare sätt.

Vår Frälsare vill ha en personlig, unik relation till var och en, till varje människa. Vi är inte bara en i mängden, en i folkhopen som hälsade honom när han red in i staden. Varje röst var viktig, varje hyllningsrop kom ur ett människohjärta. Det gäller än i dag. Det är Jesu privilegium som Gud att han kan ha en relation till varje människa. Du och jag är inte bara en i en grupp, utan inför honom är vi alla älskade på ett helt unikt och speciellt sätt. Det var också för dig och mig det hände - allt som berättas denna heliga vecka.

När vi följer Jesu lidande fram till hans uppståndelse, så är det för att detta är något som i högsta grad gäller oss alla. Det har i grunden förändrat våra villkor som människor. Jesus led och dog för vår skull, för var och en av oss, för att rädda oss från den eviga döden och ge oss del av sitt eviga liv.

Därför är det så viktigt att vi tar vara på denna vecka, denna stilla, heliga vecka, som leder fram till påsken. Få saker har så stor förmåga att förändra oss som mötet med lidande och död. Mötet med en lidande människa brukar djupt påverka oss och locka fram det bästa hos oss. Det är märkligt att det är så. Andras framgång skapar lätt avundsjuka men mötet andras lidande gör oss mänskliga i god mening.

Jesus gick in under allt mänskligt lidande, kanske också för att han visste att just ett lidande kan få oss att vakna. Genom sitt lidande drar han oss till sig. Det är stilla veckans hemlighet. Han identifierar sig fullständigt med vår utsatthet. Han vill öppna våra ögon.
Vid en sjuk, lidande, döende eller sjuk människas sida är det svårare för oss att fastna i vår egen själviskhet och självupptagenhet. Där kan vi träda ut ur själviskhetens fängelse och visa kärlek. Så gör också Jesus med oss människor. När Gud blir människa i Jesus Kristus tar han på sig vårt mänskliga lidande, vår mänskliga död, för att visa oss hur stor hans kärlek är till oss - att han vill dela det som är tyngst och svårast i vårt liv och också lyfta det av oss, få oss att verkligen öppna oss för honom med större kärlek och överlåtelse.

Därför kan denna vecka förändra ditt och mitt liv. Det kan förvandla hela församlingen, ja hela Hyssna. Ditt viljebeslut är viktigt. För när en enda människa öppnar sig mer för Gud och tar emot hans kärlek, då är det alltid något som sprider sig, för vi hör ju alla ihop på så många sätt.

Då kan man fråga sig: vad skall vi göra, hur skall vi bära oss åt för att komma Jesus närmare och få mer av hans kärlek? Det är egentligen mycket enkelt.

Det första är att vi gör det som vi gör i dag. Firar gudstjänst och försöker lyssna på Jesus, att lyssna in vad som sägs - att leva oss in i det som berättas för oss. Det handlar om oss. Evangeliet är ett glatt budskap till var och en av oss personligen. Det handlar om ditt liv. När vi kommer till kyrkan, är det för att Jesus vill tala till ditt hjärta. Han har ett personligt kärleksbudskap till var och en.
Han vill ta emot vår hyllning i dag och hälsas som av folket i Jerusalem. Han vill fira nattvard med oss på Skärtorsdagen (och om du har möjlighet på tisdag). Han vill att du bli stilla vid hans kors på fredag och går på hans

Om vi gör detta under den stilla veckan och påsken, är jag övertygad om att vi växer i kärlek till Jesus och ta emot honom på ett djupare plan. På ett sätt är kristen tro något handfast och konkret. Vårt yttre handlande, våra viljebeslut, våra kyrkobesök, vår bön inför Guds ansikte ger avtryck i vårt inre liv. Vi växer, i tro och mognad, vi byggs upp i hoppet. Så kan vi gå vidare i denna vecka med Jesus när vi reflekterar över vad det kostade Jesus att rädda oss.

Vi kan inte dra oss undan våra andra uppgifter - men stilla veckans budskap kan vi bära med oss som klangbotten i allt vi gör. Det är min bön i dag har att vi som i dag följt Jesus till Jerusalem och med folket där hälsat honom som vår Frälsare nu fortsätter att gå med Jesus se på honom och höra honom. Gör vi det kommer det att bli en välsignad stilla vecka och påsk för oss och vår församling.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida