Palmsöndagen Markusserien Hebr 2:14-18 1997

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Det kan ibland vara svårt att tränga in i de bibliska sammanhangen och språkets ibland invecklade ordvändningar, men det lilla stycke i Hebreerbrevet, vi nyss läste rymmer så mycket tröst och hopp, att det är värt mödan att riktigt stanna upp och lyssna på vad Herrens apostel säger:

Låt mig upprepa det som står i mitten av läsning med lite mera moderna ord. Aposteln skriver: Jesus, Guds son, har genom sin död, befriat oss från fruktan för döden.

När Jesus dog hände något som i grunden har förändrat villkoren för oss alla dödliga människor, skriver aposteln. Jesus slog undan dödens makt. Tror vi på honom behöver vi inte frukta ens den stora fienden döden. Jesus, Guds son, har genom sin död, befriat oss från fruktan för döden.

Tror vi på honom och följer honom kan döden inte längre skada oss. Vi är inte längre slavar under dödens herre. Guds egen son kom som människa, han levde vårt liv, han försonade vår synd och skuld, han dog vår död, för att vi skulle befrias från fruktan för döden.

Nog har vi annars all anledning att frukta. Syndens lön, eller med moderna ord, syndens obönhörliga konsekvens är döden. Ingen kan synda och förbli vid liv. Döden står där som en kuslig, fruktansvärd påminnelse om vad synden och upproret mot Gud dragit med sig.

Men det finns räddning. Det finns hopp. Det är det underbara budskapet som aposteln vill inskärpa i oss i dag. Lyssna och ta emot! Det finns hopp inför döden! Det finns hopp för dig och mig. Kom till Gud och ångra dina synder. Lämna alltsammans till Gud. Lämna allt vid korsets fot. Jesus har försonat allt. Vilket ljuvligt och underbart budskap till en sargad och dödsmärkt värld.

För "Gud har bestämt oss ... till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall få leva med honom," skriver Paulus på ett ställe när han tar upp detta tema och tillägger där: Med detta skall ni trösta och bygga upp varandra.

För vårt hopp, att Kristus har besegrat dödens välde, ger oss ett nytt perspektiv på hela vår tillvaro. Det ger oss mod att leva, att ta emot varje dag från Gud i förvissningen att Gud har benådat oss. Han vill använda oss. I Jesu namn är till och med syndens konsekvens förvandlad. Den onda döden, fienden som tagit herraväldet har Kristus förvandlat för dem som sätter sin tro till hans namn. Där sker den slutliga förvandlingen.

Så sker övergången från denna av synden fördärvade världen in i Kristi eget rike, den nya skapelsen och härligheten. Jesus, Guds son, har genom sin död, befriat oss från fruktan för döden. När vår sista stund kommer och vi ska skiljas från detta livet vågar vi tro och hoppas att "vi inte ska står där med skam" utan få dö trygga i vår Frälsares namn.

Gud gav oss sin Son för att rädda oss och ge oss en ny chans. Genom honom är allt förändrat. Det är inte upproret, synden och döden som har sista ordet. Det finns nu frälsning, det finns hopp - det finns en framtid i Jesu namn. När vi har upptäckt Jesus och vad Gud har lovat genom honom så öppnas nya perspektiv.

Vi är glada och tacksamma för varje dag vi får leva - får vi ser dem som gåvor från Gud. Dagar att bruka, dagar att tjäna honom, men vi kan ibland längta efter befrielsen, efter fullkomligheten, när all möda och oro ska vara slut och allt förklaras när vi ska förenas med dem som gått före oss.

Jesus övervann synden och döden, han uppstod och vann evigt liv för oss. Han levde vårt liv och dog vår död för att försona vår synd och skuld.

Denna värld kunde inte räddas, den måste förgås med p.g.a sitt uppror och för att synden och döden tagit över. Men har vi tagit emot Kristus som vår Herre kommer till slut ingenting att hålla oss kvar. Vi är befriade genom tron. Därför vågar vi leva och därför vågar vi dö - allt i Jesu namn. Den som lever med Kristus här i tiden dör också med Kristus, den människan behöver inte frukta något bortom dödens gräns. Det här är i tiden avgörandet sker. Döden förändrar ingenting, den fullbordar bara det som avgjordes i tiden. Våra gamla skulle ha sagt, att det betyder att leva i nåden och dö i nåden, i förtröstan på att vi har en Frälsare ilivet och i döden.

Jesus, Guds son, har genom sin död, befriat oss från fruktan för döden. När vi drabbas av motgångar och svårigheter står vi inte ensamma. Vi kommer alltid att gråta vid vår älskades gravar. Vi kommer alltid att känna smärta när vi för en tid måste skiljas från varandra. För döden är och förblir en fiende - en påminnelse om världens uppror mot Gud. Men Gud har gett oss en ny chans. Han har förvandlat dödens ansikte och gjort den till livets port för dem som ångrar sin synd och sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud. Döden har inte sista ordet.

Vi har ett levande hopp, grundat på vad Jesus gjorde för oss. Det är detta vi behöver påminna varandra om. Det är detta hopp vi ska bygga upp varandra med när livet visar sig från sin onda sida. Vi kan bäva för överflyttningen. Vi kan känna oss kluvna inför avklädandet, men... Det finns underbar förlossning i det blod som gjöts en gång - det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida