Pingstdagen 1 årg Joh 14:25-29 2012

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I år har Mors dag hamnat på Pingstdagen i den kyrkliga kalendern. Vi tänker på och hyllar våra mödrar och mammor i dag - och så firar vi pingst. Och man kan faktiskt säga att det hänger ihop eftersom ibland liknas kyrkan vid en god mor och mamma. Kyrkan som vi bekänner oss till i trosbekännelsen, den heliga allmänneliga och apostoliska kyrkan, framträdde just på Pingstdagen och det är det vi firar i dag.

Luther uttryckte det så här i Stora katekesen: "Kyrkan är vår moder, som när och föder oss genom Guds heliga ord. Den apostoliska kyrkan utrustas av Gud för att föra ut evangelium i hela värden och "föda barn åt Gud."

Den Helige Ande kommer över apostlarna och kyrkans tid i Guds frälsningsplan börjar. Associationen till den heliga Jungfrun, som när Anden kommer över henne, blir Guds redskap och föder världens Frälsare, finns också hela tiden där i bakgrunden.

Det är tänkvärt att tänka på kyrkan på detta sätt, i kvinnliga, moderliga termer. Det är moder kyrkans dag i dag! Utan Anden skulle kyrkan, inte vara en moder som föder barn åt Gud utan vara som vilken organisation som helst. Därför är det så viktigt att komma ihåg det som hände den första pingstdagen. Vill man spetsa till det kan man säga att allt vad vi säger och gör i kyrkan, står och faller med pingsten. Vi firar att Gud har utgjutit sin Ande. Utan den Helige Ande skulle Gud vara okänd för oss. Jesus på sin höjd en intressant historisk person, evangeliet bara bokstäver i en gammal läsvärd bok, kyrkan en organisation som alla andra, mission någon slags propaganda, liturgin enbart ceremonier, kristet handlade bara ett slags moral.

Det är Anden som ger liv åt Bibelordet, som gör dopet till ett dop, där vi upptas till Gus barn, och nattvarden till en måltid där vi möter Kristus själv i brödet och vinet. Genom Anden är den Uppståndne och levande Jesus verksam i sin kyrka och kan gjuta nytt liv också i det som stelnat och dött. Det är inte så att vi kan kontrollera Gud Ande: "Han blåser vart han vill, lärde oss Jesus" Men vad vi kan göra, är precis som lärjungarna den gången. Det hade följt Jesus anvisningar. De hade samlats och väntade och hade förväntningar att det skulle ske - det som Jesus lovat. Han hade undervisat mycket om det som skulle hända, och lärjungarna gick där i spänd förväntan. Och Gud höll sitt löfte. Den Helige Ande utgöts över dem och allt förvandlades. Moder kyrkan trädde fram fylld av Andens kraft.

Till tidens slut skall hon genom den Helige Ande föda barn till Gud och omsluta oss i sin väldiga modersfamn. Genom dopets bad till ny födelse i den Helige Ande blir vi Guds barn. Genom Guds ord lär hon och påminner oss genom Anden om allt vad Jesus oss gjort för oss genom nattvardens heliga måltid förenas hela Guds familj i den innerligaste av gemenskaper. "Den som inte har Kyrkan till moder, har inte heller Gud till Fader", skriver en afrikansk biskop Cyprianus på 200-talet. Och han visste vad han talade om.

Vi kan inte bli Guds barn kan på något annat sätt. Vi måste födas, vi måste vårdas. Kyrkan, Andens redskap, är vår moder. Vi behöver henne. Så blir vi Guds barn. Det är en av orsakerna till att vi inte kan bli eller vara kristna på egen hand. Kristen blir man genom att födas till nytt liv. Hos vår moder får vi insupa den himmelska modersmjölken, i hennes vård får vi växa så att vi kan ta emot fast föda. Och liksom en jordisk moder vill se sina barn rena och friska, så renas vi i Kyrkan genom avlösningen från våra synder och får våra brister helade. Ja, Kyrkan är en verklig mamma, som aldrig glömmer sina barn.

Evangeliet lär oss till sist några viktiga saker om den Helige Ande och Kyrkan, som vi ska försöka komma ihåg denna Pingstdag.

En andefylld Kyrka känns igen därpå att hon bekänner och målar Kristus, och talar om honom och visar på honom i allt hon gör. "Anden skall lära er allt och påminna er om allt jag har sagt er", säger Jesus. Den kyrkorganisation som försummar detta har inte Anden. När Anden påminner oss om vad Jesus gjorde för oss gör han det "genom det som står skrivet." - det som han själv en gång ingav profeter, evangelister och apostlarna att teckna ned.

Den Helige Ande gör Guds ord levande och för sin Kyrka djupare in i det som står skrivet, men han för oss aldrig vid sidan av det, för att Gud motsäger aldrig sig själv.

Bibeln får liv, Kristus målas för oss, genom moder kyrkan påminns vi om det glada budskapet, att när tiden var fullbordad sände Gud oss en Frälsare, en Frälsare som alltjämt är verksam ibland oss i sin kyrka genom sin Ande.

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet," säger Jesus i vårt evangelium.

Det ord som man har försökt översätta med Hjälparen på svenska har ett så rikt innehåll, att det är nästan omöjligt att översätta det. Det betyder också Förespråkaren, Hugsvalaren och Tröstaren.

Gud helige Ande känns igen på att han ger lindring, tröst och frid åt ett oroligt sinne. Han skapar frid omkring sig när han vittnar med vår ande att vi är Guds barn.

Vi gör oss ofta bekymmer, men Anden är Tröstaren och Hjälparen. Han försäkrar oss, att Gud älskar oss och har omsorg om oss. Han försäkrar oss om att vi har en Frälsare som burit alla våra synder och försonat oss med Gud. Han försäkrar oss om att Han aldrig skall över ge oss. Vår moder kyrkan, skall bestå till evig tid. Kyrkorganisationer och samfund hör denna världen till. De kan förändras och raseras - de kan utnyttjas av människor för sina syften, men den kyrka vi bekänner i trosbekännelsen, har inget slut. Det är viktigt att komma ihåg när vi ser på vår egen kyrkoprovins, som många sätt befinner sig i fritt fall genom sin otydliga Kristusbekännelse.

Den kyrka vi bekänner i trosbekännelsen skall bestå till tidens slut. Gud har lovat det, och han kommer inte att överge sitt sina barn även om tiderna blir svår och det ser ut som om bara en liten rest håller fast vid henne.

Den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan är modern i alla tider och för alla tider. Med den gamla visheten i bagaget vill hon i Andens kraft och på nytt ta sig an tidens utmaningar.

Ja, nog är Kyrkan vår generösa, älskande moder. Till henne får vi komma, och hos hennes är vi riktigt hemma. Hon är den gamla kloka kvinnan vi alla behöver. I dag på Mors dag hyllar vi henne.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida