Alla själars dag 3 årg Luk 20:37-38 2008

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Kära vänner.
Ännu en gång är vi samlade till minnesgudstjänst här inne i kyrkan på den dag som ibland brukar kallas Alla Själars dag och utanför på kyrkogården lyser ljusen vi tänt på våra anhörigas gravar. Vi minns och tänker på dem som vilar här utanför. Det är en viktig dag, som väcker många tankar och känslor. Vi känner stillheten och allvaret. Ingen annanstans möts tiden och evigheten så tydligt som när man firar gudstjänst i en kyrka med en kyrkogård utanför. Vi känner tidens gång. Ett människoliv går fort och inför den Helige, som gav oss våra liv, söker vi tröst och samla våra tankar.

Vad vill då Gud säga till oss i dag? Vi hörde Jesus säga, att "Gud är inte en Gud för döda, utan för levande, ty inför honom är alla levande". Den död vi upplever här behöver inte vara slutet. Vi kan för hans skull våga tro på en framtid, en evighet, där allt är förändrat, förvandlat och förklarat.

Bibeln talar om ett paradis som mänskliga ord inte kan beskriva. Om en härlighet och ljuvlighet som övergår vår fattningsförmåga, som följer livet på jorden. Det kan bli för oss som Gud menade från början. Gud vill rädda oss dit - han säger att vi ska lämna våra liv i hans hand och förtrösta på honom. Då bevarar han oss i dödens stund, vi ska leva om vi än dör.

Tre saker ska vi minnas från i dag, för Jesus är vägen till detta, och genom honom är allt förändrat för oss människor:

1. Jesus gick före oss i döden
Det var Jesu uppgift i världen. Han var sänd av Fadern för att vinna oss tillbaka och rädda oss från den situation vi själva försatt oss igenom upproret mot vår Skapare. Han var sänd till att lida och dö, för att döda dödens makt.

Döden slog oss människor när vi vände oss bort ifrån Gud. Den var inte meningen - förgängelsens och förbannelsens makter släpptes lös på vår jord när vi människor tog vårt öde i våra egna händer. Det blev den obönhörliga konsekvensen, som drabbar varje människa. Vi gick "miste av härligheten från Gud."

Därför kom Jesus i världen. Gud förbarmade sig. Jesus blev vår broder gick in under alla våra villkor. Han, den ende som levat ett fullkomligt människoliv som det var menat, gick in under allt - för att rädda oss människor - som utan honom befinner oss i fritt fall mot evig död, avskurna från honom som är Livet själv. Han, Guds egen son, dog för att spränga dödens bojor och göra den Onde maktlös (Hebr 2:14). Hur skulle den Onde kunna behålla honom, Jesus var ju rättfärdig. Han var människa som du och jag men levde livet som Gud ämnat det. Vad skulle han kunna anklaga honom för? Han var ju utan synd. Vår broder gick före oss för bana en väg för oss.

Den vägen står nu öppen för den som följer honom och sätter sin tro till hans namn. När han dog bar han hela världen på sina axlar - men döden kunde inte behålla honom. Den onde stod där maktlös och när vi följer Jesus "skall vi inte se döden", så lovar han själv i sitt ord. Han gick hela vägen för att befria oss. Därför säger vi för det andra:

2. Jesus har gått före oss i graven
När Jesus dog blev han också begraven - han sparade ingenting. Han delade allt som gäller för oss och från hans grav sprider sig ett sällsamt ljus över alla hans efterföljares gravar. När våra kroppar läggs i jorden efter jordelivet i väntan på uppståndelsens morgon vågar vi tro att allt som hände honom ska upprepas för oss.

Han invigde de sinas vilorum när han själv lades i en grav i väntan på uppståndelsens morgon. Så är det med de dödas uppståndelse skriver S:t Paulus: "Det som bli sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet, Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft." (1 Kor 15:42-43)

Det finns ingen annan väg. Vi måste lägga av våra förgängliga kroppar. Vi måste omskapas och bli förvandlade. Gud kunde inte öppna sitt nya rike för oss sådana vi är. Då skulle hans rike bli vad denna jord är i dag. Nej, allt det jordiska från den fallna skapelsen som är besudlat och besmittat av synden måste vi lämna bakom oss. Liksom Jesus uppstod förklarad och förhärligad ur sin grav skall vi bli förvandlade. Han gick före oss i graven för att vi skall veta att det finns en väg igenom. Han uppstod och vi ska få följa honom efter. Därför säger vi för det tredje och sista:

3. Jesus har gått före oss till evighetens glädje
Vår mänskliga natur kommer alltid att känna bävan när vi tänker på att vi måste gå genom dödens port. S:t Paulus talar på ett ställe om sin vånda över "att han måste avkläda sig." Han som mer än de flesta begrundat hemligheten med Jesus och hans lidande och död, vågar visa sig liten och klamra sig fast vid Jesu ord och löften. Men samtidigt längtade han efter stunden då han skulle få gå de sista stegen på den väg som Jesus brutit upp - genom död och grav in i härligheten där han med egna ögon skulle få se det han trodde på och vigt sitt liv till.

Jag tänker ibland på att vi människor är som fjärilslarver, om liknelsen tillåts. Hur kan en fjärilslarv förstå, att när allt pekar mot undergång och död och puppan börjar formas att det är steget in i det nya - en liten tid och så brister allt och fjärilen, en gång den begränsade larven svingar sig mot skyn i fjärilens gestalt.

Jesus har gått före oss i döden, genom graven in i evighetens glädje. En liten tid kan vi känna bedrövelse. Men Jesus har gått före oss på den väg han banat. Genom honom vågar vi tro på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Allt är förändrat genom Jesus. Vi kommer alltid att gråta vid vår älskades gravar. Vi kommer alltid att känna smärta när vi för en tid måste skiljas från varandra. För döden är och förblir något främmande - något som inte var meningen - en påminnelse om världens uppror mot Gud "men i behöver inte sörja som dem som inte har något hopp." Gud sände sin Son i världen för att rädda oss Han har förvandlat dödens ansikte och gjort den till livets port för dem som ångrar sin synd och sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud.

Döden har inte sista ordet. Vi har ett levande hopp, grundat på vad Jesus gjorde för oss. Det är detta vi behöver ta till oss och finna vila i. Det är detta hopp vi ska påminna varandra om dagar som denna, ja alla dagar. "Gud är inte en Gud för döda, utan för levande, ty inför honom är alla levande".

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida