Söndagen efter jul 1 årg Matt 2:13-23 2014

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I hela kristenhetens historia har skildringen om morden på de oskyldiga barnen i Betlehem efter Jesus födelse på ett brutalt sätt påmint om till vilken grym värld Gud sände sin Son.

De menlösa (d.v.s de utan men, de oskyldiga värnlösa barnen i Betlehem har fått en egen dag i den kyrkliga kalendern, och den infaller just i år på rätt datum den 28 december.

Dessa barn blev de första martyrerna - dödade för Jesu skull. Vi förfäras med all rätt - och samtidigt vet vi att det som hände i Betlehem pågår ännu i detta nu i vår värld, kanske ännu grymmare och fasansfullt än många år. Vi läser dagligen om hur barn dödas på de brutalaste sätt av IS-kalifatet i Syrien och Irak, hur deras mödrar våldtags och unga flickor tvingas till giftermål och tvångskonverteringar. Det är de äldsta kristna områdena i världen som är värst drabbade - våra assyriska och armeniska bröder och systrar.

Det vi läser om i dag hände redan från början. Knappt hade Jesus blivit född så försöker starka krafter att eliminera honom. Av sammanhanget förstår vi att det inte bara mänsklig maktlystnad som ligger bakom. Det finns mörka, demoniska krafter som anade innebörden med detta barnet som föddes i Betlehem, som anande vem barnet var. Guds plan att rädda sin mänsklighet skulle krossas i dess linda.

I kung Herodes hade dessa makter en bundsförvant. Den onde kungen var redan korrumperad och fruktad, som en tidig version av Stalin, Idi Amin och Khadaffi.
Hans illdåd är väl kända: År 29 f Kr lät han mörda sin hustru Mariamne och alla hennes släktingar med undantag för de två söner de hade tillsammans, Aristobulus och Alexander.
År 7 f Kr dödade han emellertid även dem sedan hans son Antipater anklagat dem för att vara ute efter att mörda sin far. På sin dödsbädd gav han order om att döda också Antipater eftersom han trodde att denne planerat att förgifta honom
Han intalar sig nu att barnet som stjärntydarna talat om innebär ett hot mot hans tron, han förstår inte att Jesus ska bli kung i en helt annan och mycket större betydelse.

Vi kan tycka att det är märkligt att han så fruktar detta till synes obetydliga barn. Hur kunde han på allvar vara orolig att en son till en fattigt par i en obetydlig del av landet skulle kunna göra anspråk på kungatronen? Här kommer hans psykopatiska drag fram. Så ängslig är han att han ska förlora sin ställning att han bestämmer sig för att ta det säkra för det osäkra. Han fattar det ohyggliga beslutet att döda samtliga barn under två års ålder i Betlehem med omnejd. Bara för att vara säker på att Jesus också verkligen blir dödad. För honom var makten allt, människor betydde ingenting. Så paranoid hade han blivit att till och med ett nyfött barn såg ett nyfött barn som ett hot.

Hur många de mördade barnen var kan vi sluta oss till utifrån Betlehems dåtida befolkning. Det lär röra sig om omkring 20 barn. Vi förstår den förtvivlan som måste ha stigit över Betlehem och som Matteus beskriver genom att citera profeten Jeremia: "Ett rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer."

Detta ramaskri ekar mellan husen i Betlehem och påminner om alla oskyldiga barns lidande i världen - i denna grymma, orättvisa värld - den värld som vänt sig bort i från Gud.

Den världen kom Guds son för att rädda - vår sargade och plågade värld där vi är både offer och medskyldiga. När Gud kom till oss genom sin Son steg han in i vår verklighet och vårt mörker precis som den är. Han föddes bland de fattiga, bland de obetydliga och små - de maktlösa och utnyttjade.

Gud sände sin Son för att rädda oss. Ett gudabarn föds i världen av Maria. Som människa skulle han stå upp emot det onda ställe och ta på sig vår synd och skuld, och som Gud förmådde han föra det till seger. Inte genom att möta våld med våld, utan med kärleken och medlidandet, i ordens djupaste innebörd. Han skulle lida med oss och för oss.

Han skulle pröva på livets hårdaste och bittraste villkor. Ett ljus tändes i mörkret för alla kämpande människor, alla som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Han kom för att försona synden, han kom för att befria dem som följde honom efter och sätter sin tro på hans namn.

Ondskan nådde alltså inte fram till Kristus i Betlehem. Tiden var ännu inte inne för hans offerdöd, det skulle bli först 33 år senare. Gud sänder en ängel för att varna Josef, och uppmana honom att fly till Egypten.

Josef får för en stund huvudrollen. Han får befallning i drömmen att rädda barnet och dess mor undan den hotande faran och Herodes får aldrig veta sanningen. Han trodde nog att det förunderliga barnet som stjärntydarna talat om nu var eliminerat och inte längre något hot.

Josef tycks inte ha tvekat en sekund. I skydd av nattens mörker bröt de upp. Josef kräver inga garantier om skydd. Han handlar beslutsamt och målmedvetet. Inte heller får han i förväg veta hur länge de skall stanna i Egypten. "Stanna där tills jag säger till dig", lyder anvisningen.

De litade på Gud och tvekade inte att följa hans anvisningar och drog i väg med en strapatsrik resa till Egypten. Frälsningsdramat går in i en ny fas.

För Guds plan att rädda oss betydde att han blev en av oss. Han vet vad det betyder att leva på denna jord, han känner den som vi, ja han känner den djupare. Han vet våra begränsningar, han vet vad som plågar oss och skiljer oss och hotar oss, han känner dess smärta och mörker. Han vet vad som fördärvar han vet vad som dödar oss men han har visat vägen i genom, ja han öppnade den. Till slut segrade han, där vi förlorade och gick vilse. På Golgata dog Jesus - men han uppstod och lever för evigt - därför kan han rädda alla som vänder sig till honom och ber om befrielse och räddning. De oskyldiga barnen i Betlehem har en äreplats vid hans sida tillsammans med alla martyrer i alla tider.

Guds frälsningsplan gick inte om intet, trots ondskans desperata försök att krossa den i dess linda genom det förfärliga illdådet i Betlehem.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida