Den gamla berättelsen om hur Gud söker Samuel kan ge oss anledning att fundera över hur Gud söker människor än i dag. Liksom det för Samuel var svårt att först förstå att det vara Gud som ropade på honom kan det vara för så för oss.

För hela Bibeln lär oss att Gud ger oss särskilda sökningstider, då han på ett närgånget och påtagligt sätt närmar sig oss och kallar oss. Gud ger oss tillfällen i livet då allt kan förändras. "Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig, drar honom," säger Jesus själv på ett ställe.

Vi bestämmer inte tillfällena. Vi får dem och vi vet inte hur länge de varar eller hur många chanser vi får. Gud söker alla, "han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till sanningens kunskap."

Men denna kallelse blir ibland tydlig och klar för en enskild människa som det var för Samuel. Det är naturligtvis då viktigt att ta vara på tillfällena som Gud ger oss när han kommer nära och ställer oss inför ett avgörande.

Då gäller det att förstå att det är vår Skapare som söker oss, för att rädda oss och befria oss och använda oss ich ta oss i sin tjänst. Vi vet inte när dessa tillfällen kommer, men tänk efter i ditt liv - nog har du upplevt dem ...

En del kan bokstavligt talat berätta om liknande upplevelser som Samuel men Gud har många sätt att kalla en människa på och ställa henne inför ett avgörande. Det kan vara en ingivelse att gå till kyrkan eller någon yttre orsak att göra det. Det kan vara en enda mening i en predikan eller vad någon människa säger som griper tag i en. Guds röst kan höras på många sätt.
Det kan vara i samband med lyckliga tilldragelser i livet, ett barn födelse, ett dop eller annan högtid, men det kan också vara under tider av motgång och olycka. Mötet med sjukdom och död har för många varit en vändpunkt i livet.

Varje kristen har sin egen historia att berätta varför hon blivit den hon har blivit. Men på ett sätt är alla överens: Guds kallelse blev särskilt märkbar och tydlig. Ibland har Gud behövt använda sig av en Eli. Så var det för Samuel, som fick hjälp på traven av den gamle gudsmannen.

Ja, Gud har många sätt att söka på. En hel församling kan få en särskild besökelsetid då Guds röst kallar och griper tag i många på en gång. Det finns många exempel på hur en till synes livlös församling fått nytt liv genom att någon eller några tagit Gud på allvar genom att förnyas i bön och andakt och flitigt börjat läsa Bibeln och ofta gå till nattvarden. Deras exempel har smittat.
Andra följde efter, också dem som redan trodde, för Gud ger också sin församling särskilda nådestillfällen att gå vidare, att mogna och växa i tron. Han säker sin barn på nytt för att föra dem vidare in i trons hemigheter och ge dem ny inspiration och entusiasm.

Men vi lär oss också i dag, att vi ska vi vara rädda om tillfällena som Gud ger oss. Det är inte vi som väljer platsen och stunden för Gud handlande när det behagar oss. Därför gäller det att gripa tillfället och lyssna där Guds ord predikas och nåden erbjuds - inte sen. inte om ett år, inte när jag blir gammal, utan nu!
Det är inte säkert att vi får ett annat tillfälle att höra Guds röst än det vi just nu har. Varje söndag, kan vara vår eller hela världens sista, varje predikan, gudstjänst eller nattvardsgång kan vara vår sista chans.

Nådestillfället som nu är, kanske aldrig kommer tillbaka. Vi måste avgöra oss. Guds tålamod och uthållighet är stor, så stor är hans kärlek och längtan efter oss, att han söker oss många gånger men det finns möjligheten att bli så förhärdad att ingenting hjälper.

Alla chanser går förlorade. En människa kan komma så långt bort ifrån Gud att ingenting verkar kunna förändra henne. En sådan människa kan höra en allvarlig predikan med en axelryckning, hon kan vara med om ett dop eller nattvardsgång och tycka det är ett meningslöst skådespel.

Himmelens härlighet lockar inte och förtappelsens kval tror hon inte på. Men den största risken är man tror att det ska ordna sig på något sätt. Jag tara vara på nästa tillfälle. En människa som ständigt stålsätter sig mot Gud och avvisar alla kallelser får tillslut en hjärta av sten. En sten kan sprängas i stycken, men aldrig smälta.

Förhärdelsen är människolivets största risk. Från den finns ingen återvändo. Skaparen gjorde allt för att vinna oss tillbaka, men ingenting nådde fram. Nådestillfällena och sökningstiderna försvann en efter en. Därför gäller det att gripa om varje möjlighet som om vore den den sista.

Vi vet inte hur länge Gud kommer att söka oss. Hur länge erbjudandet om nåd, hjälp och ledning varar. Vi tar det som självklart att möjligheterna kommer åter. Med det kan vi naturligtvis aldrig veta. Bara detta: Att det är Gud som i dag söker oss. Han erbjuder oss att lämna det gamla, han erbjuder förlåtelse för alla våra synder, nya möjligheter. Han som har skapat oss, kallar oss åter. Han vill inte att vi ska gå under i och med denna värld. Han vill rädda oss till det nya.

I dag ropar Gud på dig, som han ropade till Samuel. Hur du svarar avgör allt. Vågar du ge dig till honom och säga: "Tala Herre, din tjänare hör" blir du välsignad, idag och i all evighet. Kom till hans altare och ge dig på nytt till honom, som vore det första gången!

AMEN