Septuagesima 3 årg Fil 3:7-14 2008

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Den lärde aposteln Paulus, som betydde så oerhört mycket för den tidiga kyrkan när han blev Guds redskap och planterade nya församlingar, undervisade och förmanade, förklarade och visade på sammanhang, honom möter vi från en annan sida i dag i det stycke av Guds ord vi läste som epistel.

Det är den personlige Paulus som berättar om sig själv, vad tron betyder för honom, hur den i grunden har förändrat hans liv - hur hans liv fått en ny mening och ett nytt innehåll. Allt förändrades i den stunden han mötte Jesus.

"Nu när Jesus fått mig i sitt grepp glömmer jag det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet."

Vi märker hur Paulus nästan sprudlar över av glädje och tacksamhet. Allt hade blivit förändrat. Hans liv har fått en ny inriktning, det fanns ett före och efter mötet med Jesus. När Jesus hade fått honom i sitt grepp han hade förstått vem det var som så gripit tag i honom och ställt honom på en ny väg.

"Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om Jesus Kristus min Herre," skriver Paulus. Paulus hade funnit att det finns ett mål och en mening med livet. Jag sträcker mig efter att allt som ska komma, jag längtar efter det. Den Jesus som fått mig i sitt grepp, den Jesus som har öppnat mina ögon betyder allt - allt på vägen och allt när jag kommit fram till det som är slutet på mitt liv på jorden.

Paulus beskriver nyupptäcktens glädje - den som många människor kan vittna om när de börjat ana vem Jesus är och börjat slå följe med honom. Den glädjen bär han inom sig - en ny glädje som uttrycks i ord av lovprisning och sång. Det stämmer, allt har fallit på plats, det är sant detta att Jesus ärFrälsaren, att han kan förvandla ett människoliv, att han kan skänka mening, att han kom från Gud för att rädda mig arma människa från alla mina synder, från döden och ondskans makt.

Det är sant - det är förunderligt och stort - att jag har fått nåden att se det - inte att jag har funnit Gud utan att Gud har funnit mig och fått mig i sitt grepp. Paulus inser hur fel han haft tidigare. Han hade trott att han var from och rättskaffens, att allt stod väl till. Han var ju noga med sina handlingar och sitt liv - vad behövde han en Frälsare för?

Men nu hade fått en ny insikt, han hade insett sanningen om sig själv när han gått på djupet men framförallt han förstått evangelium vad Jesu lidande och död och hans ärorika uppståndelse från det döda innebar och hur den förändrat allt. Gennom Jesus finns förlåtelse för alla synder, allt har Jesus försonat han har försonat oss med Gud Det finns seger över ondskan i Jesu seger på korset. Det finns hopp inför döden genom hans uppståndelse när han gick levande ur sin grav och evigt lever hos Gud. Och allt detta blir vårt genom tron på Jesus - han tar oss i sitt grepp och omskar och förvandlar oss.

Paulus hade förstått att allt det som han tidigare räknat med och satt sitt hopp till var självöverskattning och självgodhet och självupptagenhet av värsta slag. Det vill han nu kasta på sophögen. Det är ingenting värt i jämförelse med kunskapen och livet genom Jesus Kristus vår Herre.

Men Paulus talar inte bara om nyupptäcktens glädje utan också om det som är den erfarne kristnes djupa insikt. För att behålla tron - eller om vi så vill bevaras i tron - måste man hela tiden vara på sin vakt och gå vidare, ja han talar om att finna det å nytt. Tron är en levande och behöver ständigt förnyas och växa. Att vara en Jesus Kristi efterföljare innebär att "leva i Kristus - i den rättfärdighet, som Gud ger åt den som tror". Som allt annat liv behöver den näring, påfyllning för att inte tyna bort och dö

Den vill lära mer, den vill fördjupas, den vill mogna och fördjupas. Och den växer ju närmare vi kommer Jesus i bön och tillbedjan, i bibelläsning och andakt, vid nattvardsbordet i föreningen med Frälsaren.

Paulus vet att det finns mer att lära, nya insikter att vinna, mer kraft att få, mer kärlek till Jesus, mer hopp, mer glädje - från honom som är all godhets källa. "För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse, och dela hans lidanden, genom att bli lik honom genom en död som hans - kanske jag kan då fram till uppståndelsen från de döda."

Paulus vet att skall han nå fram måste han hålla sig nära Jesus. Den finns ingen annan väg till uppståndelse och evigt liv än genom honom. Paulus vet det och han vet att vägen till. Han vet att vägen kan gå genom lidanden och prövningar genom en död som Jesu död, genom förföljelser och ifrågasättande.

Men han tvivlar inte på Jesu makt att frälsa - ödmjukt måste han bekänna sina egna brister, sina tillkortakommanden på trons väg. Han inser att allt hänger på Jesus - han gör allt för att gripa om Jesu löften, han släpper det inte. Han sätter sin tro på att Gud genom tron gör den rättfärdig som sätter sin tro och sitt hopp till Jesus. Han vet att skulle det hänga på honom själv skulle det inte vara möjligt. Hoppet om syndernas förlåtelse, det nya livet och saligheten grundar sig bara på Jesus. Hos Jesus ser han fullkomligheten - hos sig själv bara ofullkomlighet och misslyckanden. Den store aposteln, läraren och förkunnaren, församlingsbyggaren vet att för honom som för alla andra människor gäller en och samma väg. När Jesus kallar gäller det livet - detta liv med allt vad det rymmer och med det meningsfulla innehåll det kan få - och det gäller det eviga livet - det liv som vi skapades för.

Det gäller också dig och mig vare sig det handlar om en nyupptäcktens glädje eller en livslång förvärvad insikt i Jesu efterföljd.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida