Sexagesima 3 årg Joh 6:60-69 2014

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Var helst Jesus gick fram utmanades människor och tvingades att ställa frågan. Vem är han egentligen, vem är denne Jesus?

När vi kommer in i händelseförloppet i dagens evangelieläsning hade Jesus nyss mättat mer än femtusen människor med några kornbröd och fiskar. Då ville folket göra honom till kung för det han gjorde det som ingen annan kunde. Då ville alla följa efter honom.

Men när Jesus börjar använda denna händelse för att säga något mer om sig själv och varför han hade kommit i världen, när han börjar tala om att han var livets bröd, ja, t.o.m. de märkliga orden om att äta Människosonens kött, då är det många som förargade sig - man tyckte, skriver Johannes, att det var outhärdligt att lyssna till honom ochJohannes berättar att många av dem som följt honom som lärjungar börjar dra sig tillbaka. De hade fått nog!

Till slut står han där ganska ensam och frågar de tolv, de närmaste lärjungarna: Inte vill väl ni också gå er väg?

Ja, vi får mycket att tänka på när vi läser detta avsnitt i Guds ord. Ja, varför hände det För det händer ju också i dag. att människor att drar sig undan och inte längre ville följa honom?

Precis som man kan ana sorgen i Jesu röst: "Inte vill väl ni också gå er väg?" så får vi också ibland uppleva sorgen av att människor som en gång följt Jesus drar sig undan. Därför är det så viktigt att vi läser detta stycke av Guds ord uppmärksamt så att inte vi hamnar i farozonen med risk att tappa bort honom och gå bort i från honom.

1. Ja, vad är det som kan få tron svikta?

* Ouppfyllda förväntningar och förutfattade meningar?

Varför försvann många av dem som nyss jublade över hans under? De som för bara en tid sen hade velat göra honom till kung? Kanske för att deras förväntningar inte uppfylldes. Jesus bröt med deras förutfattade meningar.De hade en färdig tanke för vem Messias skulle vara. De ville ha en politisk ledare, någon som kunde befria dem från romarnas förtryck. Jesus sa till dem att ni söker inte efter mig för att ni såg ett tecken utan för att ni åt av brödet och blev mätta.

Hur är det med oss? Kan vi också ha felaktiga förväntningar och förutfattade meningar om Jesus? Det kan vara alltifrån verklighetsflykt till att vi helt enkelt tycker, att delar av Jesu undervisning är allt för utmanande. Det avslöjar sig i påståenden som: Om Jesus levat i dag så skulle han sagt, eller gjort ... Man vill ha sin egen Jesus som sammanfaller med sina egna tankar.

* Eller på grund av människor?

Fanns det fler skäl till att många lämnade Jesus? Kan det ha varit så att en del gick för att andra gick. Lika väl som strömmen förde människor till Jesus utan att det själva tagit en djupare ställning, lika väl försvann många lika snabbt. Andra människor kan dra andra till Jesus, men besvikelse på människor kan också vara en orsak till att man lämnar honom.

Ibland kan det vara svårt att skilja på besvikelsen på människor och en sviktande tro på Jesus. Om vår tro och våra handlingar inte hålls ihop av oss som bekänner oss som kristna stöts människor bort - och Jesus får skulden! När det är andra motiv än kärlek som driver då kan tron vackla p g a människor.

* Jesus - en stötesten?

Men det finns det också andra skäl till att tron kan vackla. Människorna kring Jesus tyckte att hans ord var outhärdliga, hårda. Vem står ut med att höra honom? Var det hans ord om att äta hans kött och dricka hans blod som var stötande? Eller var det faktiskt de anspråk som låg bakom hans tal? Det står i avsnittet före att judarna förargade sig över att Jesus talade om sig själv som det bröd som kom ner från himlen. Är det inte Jesus, Josefs son, sa man. Jesu anspråk på att vara något mer än Marias och Josefs son väckte anstöt. Ibland möter vi något liknande idag.

Visst är Jesus en stor människa, en ovanlig tänkare och visst var han en förebild. Men Guds son - det har nog de kristna lagt till efteråt. Det är tankekonstruktioner. Men då läser man illa innantill. Att Jesus skulle vara unik, att han stigit ner från himlen, det väckte anstöt då lika mycket som det väcker anstöt nu. Inkarnationen, att Guds son skulle födas mitt ibland oss har alltid varit svårt för många att ta till sig.

Men Jesus utmanar ännu mer när han talar om Människosonens uppgift i världen. Han talar om ett annat brödunder. Det som kallas mannat i öknen, när Gud försåg Moses och sitt folk med mat under fyrtio års ökenvandring. Mannat gav materiellt liv för några år. Jesus gör anspråk på att han är det bröd som kan ge evigt liv. När han sen talar om att äta hans kött, så är det säkert en dold hänvisning till sig själv som det sanna offerlammet. Det som offras för att försona, världens synd. Denna undervisning blir för mycket för många av hans lyssnare.

Vem tror han att han är, egentligen? Inkarnationen, Jesu människoblivande och försoningen, Jesu död för vår skull, de djupaste hemligheterna om Jesus, är det som är svårast att smälta. När Jesus påstår att han är den enda vägen till gemenskap med Gud, vill många inte lyssna längre, då som nu.

2. Hur växer tron?
Om tron kan svikta av dessa orsaker, var kan motsatsen finnas? Var vilar tron?

Om många lärjungar drar sig undan och får representera den sviktande tron, så får Petrus ge röst åt trons vila. Det finns nästan ingen skönare och mer befriande bekännelse än den Petrus ger här: Herre vem skulle vi gå till? Du har det eviga livets ord.

Den är så befriande för att den inte är de stora ordens bekännelse. Här är det inte den självsäkre Petrus som talar, han som senare påstod att om alla andra övergav honom skulle han inte göra det. Här är det en lågmäld, försiktig Petrus, som talar, men en lärjunge som avslöjar en vilande tro. Vad vilar den tron i?

* Vem skulle vi gå till?

Har du tänkt på att Petrus här inte talar bara om sig själv - utan om alla som skulle komma till tro på Jesus. Vem skulle vi gå till? Det finns en styrka i att tron har ett vi. Ibland vacklar jag, ibland du. Men vi kan tillsammans med Guds kyrka säga, vem skulle vi gå till? Lika väl som vi människor kan göra andra besvikna och stöta bort så kan människor hjälpa varandra till Kristus.

Kristet liv är ett liv i gemenskap. Även om det var många som försvann, så fanns det några som stod kvar hos Jesus. Ta vara på det stöd som församlingen är, mitt i sin svaghet och brist. Sök dig till goda förebilder, sådana människor som man kan få kraft och glädje av, som stannat hos Jesus och lyssnat färdigt och därför kan hjälpa andra att förstå.

*En gåva av fadern

Jesus säger flera gånger i de här samtalen att det är Fadern som drar människor till sig. Bibeln är tydlig med att Gud vill allas frälsning (1Tim 2:4). Den är också tydlig med att människan har ett ansvar att svara när Gud kallar dem. Det är därför Petrus vädjar: Omvänd er och låt er alla döpas…

Men samtidigt säger Bibeln att frälsningen är Guds verk från början till slut. Frälsningen är inte vår prestation. Det är en gåva från Gud. Ingen kan komma till mig om han inte får det som en gåva av Fadern. För många människor är det en enorm lättnad att förstå att man inte behöver klara allt själv, utan att Gud ger styrka - i svagheten finns kraften." Tron är inte vårt verk - det är en gåva av Gud. Det vi får göra är att överlåta oss till honom och stanna hos honom. Sen gör han resten. Där vilar tron.

* En bärande erfarenhet

Petrus svar visar en sån tillit. Inga höga bekännelser, men en tro som talar ur erfarenheten.

Vem skulle vi gå till? Det är inte alltid enkelt, alla får någon gång brottas med, i och för sin tro. Men vad är alternativet. Vem skulle kunna ersätta honom? Vi tror och vi förstår att du är Guds helige. Utan stora ord vilar Petrus i en tro som har fötts hos honom och som fortsätter leva.

Hos dig stannar jag. Jag vill alltmer lära känna dig.

AMEN

Till Predikobiblioteket Till Yngve Kalins hemsida